Vilken dag!

Torparkärringen är inne i ett stim just nu. Riktningen är positiv : ) Först alla pallkragar (som jag redan funderar på att ända position på, hihi) och idag kom nästa kalasgrej. Jag åkte till en blomsterhandel för att köpa två hängverbenor, jodå jag hittade två korgar som jag glömt bort. Såg en halvskruttig tomatplanta med fyra mogna tomater på och flera omogna. Den fick jag för en billig peng och så ett par sommarsalvior. Just de sistnämnda har jag fallit pladask för. Nåväl, när jag står där och filosoferar förvandlas plötsligt mina öron till trattar och jag pejlar in vad det pensionerade paret pratar om.
De har 50 % på Din Trädgård, säger mannen till sin fru. T-kärringen som ibland inte drar sig för något går fram och erkänner att hon tjuvlyssnat. Jodå, det var visst så. Nu fick jag brått!

När en butik/handelsträdgård har sådan rabatt får vem som helst fnatt! Det blev några perenner...

Hostan kommer att lysa upp fint vid dammen och digitalisen återfår nog sin rätta färg om jag "kramas" lite med den. Jag ringer maken och upplyser om att jag är i himmelriket och tar honom med till rosavdelningen. Det vi saknar är någon/några gula rosor men det blir som ni vet inte alltid som man tänkt sig. Det blir dock alltid himla bra, hihi!

Mozart har jag funderat på länge, den är så söt. Att jag gillar den har INGET att göra med att kompositören är en av mina idoler, så det så. Att jag köpte en Jack Frost (en förgätmigej om någon missat det) har ALLT att göra med att jag älskar komissarien, he he. Karen B kändes rätt för jag har ingen vit ros modell större. Det finns dock två vita "the fairy". Ni minns kanske att jag köpte fairy red förra året men... Louise O fick följa med pga doften ;-)

Det "råkade" åka ner en ros till i kärran. Jag är ju svag för lila toner och Blue Moon/Mainzer Fastnacht är ju lite lila/blå/silvrig, typ... Den ska stå framför Alchemysten. Om de behagar blomma samtidigt (knappast troligt med min otur) så blir det en underbar kombo!

Jag började med att gräva den gropen och bor man i Småland kan man räkna med sten...

Upplysningsvis kan jag berätta att de stora är ca 30 cm långa. Om vi tar en titt på gropen jag grävde så förstår ni att det finns MYCKET sten här!

Det där är en högst ordinär grop. Krukan står lite långt ner men ni fattar nog. Det är m.a.o ingen lek att vara odlare här. tur jag gillar att gräva : )

Vad jag inte gillar är problem och det kan man få om man gillar rosor. Jag skyller en del på mig själv, för jag skulle ha vattnat ordentligt när vi hade torka. Det som har hänt är att jag har svartfläcksjuka på en peaceros, samma fenomen förra året så nu gräver jag upp den och eldar upp den. Jag hittade misstänkta blad på närmaste granne och de har jag plockat bort. Therése Bugnet hade stritar i början av sommaren (avhysta) nu har Louis B fått skitarna... Claude Monet älskas av bladlöss och jag har behandlat tidigare. Nu är han jättefin men nu har de små jäklarna gått på Alchemysten! Fram med sprutan : (

Förutom torkan så tror jag att vinddraget har en del i detta. Kanske borde jag bygga ett vindskydd av något slag?

Nu kom jag ur spår som vanligt. Shoppingrundan var ju inte slut där. Neejdå, jag hittade ju ett av de träd som jag verkligen vill ha (förutom alla andra jag vill ha, fniss). Lycka!

En katsura! Dessutom den sort som luktar nybakade bullar/kakor! Det finns två stycken vid stadshusparkeringen i Staden och tidigare i sommar så kändes doften ibland. Annars är det väl främst på hösten som man vill äta upp bladen = ) Jag vet precis var den ska stå, men det innebär mycket jobb. Förra ägaren odlade mynta i pallkrage. Hur f-n tänkte han där??? Ni kan ju gissa vad som blivit av det! Jag har börjat gräva upp dem, men mycket återstår. Just där kommer min skatt att passa utmärkt, det är dessutom nära altanen och trädäcket på framsidan så kanske blir det andra bullar av i höst, he he.

T-kärringen har alltså haft en fantastisk eftermiddag! Några problem med sysselsättning denna helg har jag inte. Seriöst, ibland undrar jag hur det står till i planeten. Normalt folk köper några växter och planterar dem. Jag drar på mig en hel hop plus ett pallkrageprojekt! Nu vill jag dessutom hinna klart det jag pysslar med, för nästa fredag kommer maken hem. Då ska vi bara ha roligt och sitta i trädgården och mysa. Jag hoppas att alchemysten blommar då (det gör den sannolikt) för jag har tjatat om den och väntat på den, i ett år nu. Det är väl nästa grej där man kan ifrågasätta hur det står till. Vänta ett år på en ros???

Jag tackar för mig med en blomma jag väntat på i ett år, fniss. Mina frösådda raringar, den dubbla prästkragen "Crazy Daisy". Worth waiting for!

Kramisar från Tok-Lisa (eller kanske inte så tokig ändå, he he)

Ett litet torsdagsinlägg

Det fortsätter att vara torftigt på min bloggfront. Jag hinner liksom inte med! Vädret har väl inte varit det bästa sedan sist, men idag blev det fint. En får tacke för det lilla!

För första gången har jag sått för lite frön. Vanligtvis blir det så mycket att jag till slut kastar plantor, men inte detta år. Himla typiskt när jag dessutom både förstorat rabatter och gjort nya. För att lösa det har jag köpt en del jox att fylla ut med. Den där torgmarknaden är inte hälsosam för plånboken!

Tyvärr är det där inte de enda blommor jag dragit hem, men som tur är så finns inte allt på bild, he he. I går blev jag störtförälskad i en riddarsporre och var bara tvungen att köpa två!

Ljuvelig! Nåväl, nu är åtminstone rabatterna närmast huset färdiga. Dammen är som ni vet fylld med vatten och den lilla fontänen porlar fint och skrämmer myggen. Perfekt läge att luta sig tillbaka i en stol och bara njuta (om vädret tillåter vil säga). Eller...

Det är rent galenskap vad denna torparkärring hittar på! I går svängde jag förbi kommunens återvinnsings"butik". Vad skådade mitt norra öga? Jo, en hel hop med pallkragar! DET är bar-att-ha-saker mina vänner! Jag såg för min inre syn hur jag skulle slippa spika ramar hela tiden och den tanken startade en process i lillhuvudet. Alltså köpte jag 12 stycken! Om någon undrar så kostade de 40 kr/st och det är billigt jämfört med vad nya kostar. Nu kan man ju undra vad jag skulle med så många till. Joo, maken hade ju en idé om plantering framför uthuset. Det är en skitful yta (ursäkta) och med pallkragar skulle jag kunna testa lite...

Regnet skvalade på bra i går kväll, men det hindrade inte mig. Jag placerade ut 5 stycken och kom fram till att det såg riktigt fint ut. Jag ska inte måla dem, för jag tror det blir för mycket. Vi får väl se... En liten bonusträlåda fick vara med också. I och med detta kan jag bära bort allt braåha-virke och annat som står mot uthusväggen. Nu behöver jag ju inte ha det så tillgängligt!

Eftersom jag har plantkris får det bli lite grönsaker i år. Jag har lite diverse i krukor som kan petas ner. Sen går det ju alltid att slänga i fröer; sallad och rädisor är snabba. Har små solrosplantor också som kan få bo där. I all tankeverksamhet kom jag på att jag ska göra "barnkammare" av en eller två kragar. Jag har mina små träd och buskar som behöver någonstans att växa. Fick en kastanj av en arbetskamrat tidigare och så stal jag skott förra året och de har rotat sig bra : )

Det kommer nog att bli fullt likaväl! Jag har ställt kragar mot staketet också och där blir det mer solrosor och majsen jag sådde på kul.

Innan jag lägger ner för i kväll vill jag tacka för alla kommentarer. Vi får väl se om jag vaccinerar mig. Just här har vi inte TBE tack och lov, men det är väl bara en tidsfråga innan det kommer : ( Det fanns ju inte fästingar i norr heller förr i tiden, men nu finns de...

Egentligen har jag mer att berätta, men nu är t-kärringen trött. Jag ska kolla lite på Shogun som jag brukar somna ifrån varje kväll, hihi. I mörrn kväll blir det att läsa vad ni haft för er denna vecka. Det känns som ett trivsamt fredagsnöje!

Kramar från

Lisa

Sommarplågor

Varje sommar kommer musik som blir klassade som sommarplågor. Jag hänger inte med så mycket, så jag vet inte vad det är i år. Vad jag däremot vet, är att varje år kommer andra mindre trevliga plågor. Fästingar är en...

Detta är femte sommaren jag bor här nere i söder och fästingar har jag plockat från Tasse. Trots att jag tillbringar mycket tid ute i skog och mark har jag klarat mig. Tills för två veckor sedan. När jag bytte kläder efter jobbet såg jag något litet och svart på magen. Jag plockade bort den och HUUU! Det var en fästing!

Som ni ser så var den pytteliten. Den var dessutom stendöd. Kanske torparkärringen smakade blä! En arbetskamrat föreslog att det nog var en nymf men en studie på nätet berättar att det nog var en larv, fästingens första stadie. Nymfer kallas de när de är ett par mm stora innan de sugit blod. Oavsett storlek kallar jag dem smådjävlar, he he.

I natt vaknade jag och kände att jag behövde uppsöka en privat inrättning. Jag kände också att det var något i midjehöjd på sidan av ryggen. Jag krafsade på det och fick något pyttelitet mellan fingrarna. En fästing igen! Denna levde och såg ut som de ska, alltså rund om magen. Tyvärr är bilden inte så bra, en trött t-kärring utan glasögon är ingen bra fotograf, fniss.

Den var inte större än max 1,5 mm men nog så vidrig ändå. Förmodligen en sådan där nymf som har haft fest. Gissa om jag ska hålla koll på stället den satt på. Borrelia vill jag inte ha! Att de kan vara så himla små har jag inte fattat förrän nu. De som Tasse kommer in med är betydligt större, även de som inte har satt sig fast ännu. Känns inte alls bra att de kan vara så små, då är de ju skitsvåra att upptäcka : (

Nästa pyttiga pest som förstör kvällarna är svidknotten. Hur mycket man än smetar in sig med myggmedel så hittar de alltid någon liten fläck att bita på. De kryper ju dessutom gärna in i öronen, näsan eller ögonen. De står överst på listan över vidriga kryp jag hatar. Jag är tydligen mycket känslig för dem dessutom, för där de bitit mig blir det sår. Ikväll blev jag riktigt ilsken på dem och då fick jag en idé. Myggnät fungerar inte genom att de är så små att de kryper igenom nätet, men det finns väl andra sätt. Gamla t-shirtar är bra att ha! : D

Jag smorde in det lilla område som inte är täckt och det fungerade riktigt bra. Kanske är detta ett fiffigt tips som ni kan ha glädje av? Det som är extra pestigt med svidknotten jämfört med vanliga knott är just storleken. Vår första sommar här i skogen fick vi erfara det. Vi hade myggfönster i sovrummet och kunde inte förstö varför vi var så bitna eller varifrån de jäklarna kom. Natt nr 2 (när vi hade massaker på dem) såg jag hur de kröp in genom myggnätet. Blähuu! Då köpte torparkärringen ett tunt tyg och satte innanför myggfönstret. Slut med oönskade "gäster".

Det blev inget skojsigt inlägg det här. Det är nog bäst att jag slänger in lite blomsterfägring. Förra året föll jag för den blålila hängpetunian och varför bryta en vacker "tradition". Jag hittade samma sort på torget och slog till direkt!

Måste säga något om vädret också. Regn är bara förnamnet, det har strilat på nästan hela tiden sedan i går. Under denna helg har det kommit ner en bra bit över 30 mm. Dammen som var utan vatten är numera snarare översvämmad!

Denna blöta och kalla dag (bara 12 grader) hade vissa torparkärringar ledigt. Himla bra tajming! Det har överhuvudtaget inte varit så mycket mys i solsängen dessa 5 lediga dagar, ha ha. Nåväl, bara att vara ledig är en bonus. Lite bra med dåligt väder också, för i förmiddags kunde jag se "Grönn glede/Grön glädje" på TV. DET är mys! Vad passar sedan bättre än att åka en sväng och handla növändiga trädgårdstillbehör. En näckros t.ex. Den får växa fort nu om den inte ska drunkna! Det verkar inte sluta strila från skyn!

Klämkäck som jag är, så satte jag igång att pyssla ute när jag kom hem. Kan upplysa om att jag blev dyngsur! ALLA kläder (även underkläderna) fick bytas när jag kom in igen. Efter maten gick jag ut igen, denna gång med regnkappa ;-) Gissa om det var verkligt måndagsmys att ta av den blöta kläderna (igen), ta en varm dusch och sedan hoppa i en flanellpyjamas! För att ytterligare mysa till det fixade jag en kopp te och mackor och slängde mig i soffan. Där är jag kvar och jag tror det blir att bädda här också. Känns helt rätt att somna till "Shogun" denna kväll!

Kramar från

Lisa



Midsommardag i regnets tecken

Torparkärringar som inte ägnade midsommaraftonen åt utsvävningar vaknade tidigt. Runt 17 grader och växlande med hotande moln runtomkring. Jag ville hitta på något men kom inte på vad. Det löste sig av sig självt, jag bor ju i skogen! Att titta på stjärtmesungarna var en fröjd. De är något så vansinnigt söta! Himla svåra att fotografera dock, för de flaxar runt så mycket! Något försök gjorde jag iaf.

Det är inte svårt att förstå vaifrån de fått sitt namn. Tala om långa stjärtfjädrar! De ser nästan ut som någon exotisk fågel...
Mindre exotisk men nog så vacker är nässelfjärilen. Den fångade min blick också.

Framåt eftermiddagen åkte jag för att handla. Tänkte även titta efter kärrhökarna igen. Nu blir det inte alltid som man tänkt sig. Jag gillade inte det som började hända runtomkring...

När jag körde hem var vägen blöt, regnet kom tydligen efter mig, he he. Det hade kommit ner 4 mm på den korta stunden och precis när jag kom in började det regna igen. Ytterligare 2 mm. Synnerligen bra för växtligheten! Under natten hade det kommit ner 8 mm men lite kraf´sande i jorden visade att det var alltför lite. Nu skulle t-kärringen få regn så hon teg! Något senare kom det en riktig störtskur! Be careful what you wish for, som djinnen i "Whismaster" sa.

Jag fick skratta mer i regnet. Herr och Fru Gulsparv kom till fågelbordet och de lastade in som om det var sista dagen i livet!

Jag bara älskar Herr G! Han är oslagbar!

Ska jag gissa att det var deras avkomma som jag räddade tidigare? De här pippisarna är mycket trevliga och väldigt noga med att påpeka när det saknas smask. Undrar om jag får problem framöver...

Tillbaka till regnet. Praktiskt förvisso, för nu behövde jag inte fylla dammen. Det sköttes från ovan : )

Det klarnade upp igen och då passade jag på att gå ut och fotografera blommor. Här en Canna Indica.

Jag fick en Calla i present av chefen i onsdags (när vi var ett gäng som förlustade oss på restaurang, t-kärringen busade alltså innan midsommar, hihi). Det blir nyordning i höst med ny chef bl.a. Det var lite sista natten med gänget, så att säga... Nåväl, Callan blev extra fräsch av regnet...

Av de perenner jag beställde i våras har axmalvan börjat blomma så smått. Den har jag redan förälskat mig i! Tror jag måste köpa fler!

Torparkärringen var ute ikväll, regn eller inte. Rosorna behövde pysslas om och lite gödsel passar bra nu när det regnar. Det ska fö fortsätta regna och måndagen ser riktigt blöt ut. Gissa vem som har en semesterdag då? Ja ja, det finns ju inget dåligt väder som ni vet så jag överlever nog ;-)

Kan passa på att berätta att jag skrattat ännu mer nu i kväll. Fågelungarna har haft lördagsmys! Talgoxar och stjärtmesar har flaxat omkring i ett rus. Tala om lyckliga ungar! Lycklig torparkärring också som får uppleva detta! Jag vill tacka livet...

Jag avslutar med en snigel jag tycker om. Ha en fin avslutning på midsommarhelgen och var rädda om er!

Fler midsommarkramar från

Lisa

Midsommarhälsning från skogen

Morgonen bjöd på sol och värme, men vid lunch var det slut med det. Nåväl, här i skogen firas det inte något speciellt. Maken är ju i Västerbotten så torparkärringen får göra som förra året; mysa med Tasse och Kråkan.

Det är inte synd om mig om ni nu tror det. Neej då, här händer det ju grejor. Idag kom de små joxarna som jag hade koll på från "holktiden" till fågelbordet. Vad de har vuxit!

Vid den tidpunkt på dagen då de flesta dansar runt midsommarstången och sjunger Små grodorna åkte t-kärringen på utflykt. Första stoppet var våtmarken med the cows from hell. Nae, jag gick inte in. Fegade ur... Istället åkte jag till en annan våtmark och där fick lön för mödan. Ett häckande par av brun kärrhök. Tyvärr var de för långt borta för att jag skulle få någon bra bild, men denna där mor (eller far) kommer med mat i klorna känns rätt.

Det blev visst mycket flygfän denna midsommar, he he. Då är det väl lika bra att jag avslutar med ett också. Inte en fågel dock.

Jag fick celebert besök också. Min favoritfjäril förgyllde tillvaron en kort stund på förmiddagen. Ni minns säkert vem jag menar, Papilio Machaon, Makaonfjärilen såklart!

Nu väntar rådjursgryta och sedan går jag kanske ut och planterar en uppstammad marguerit jag köpte till reducerat pris idag. Med detta önskar jag er en fortsatt fin midsommarhelg!

Midsommarkramar från

Lisa

Del 2, Sagan om den lille måsens bror

Det är lite si och så med bloggandet just nu. Det finns liksom inte tid... Nåväl, här kommer del 2 av måssagan och har ni glömt hur det började så kan ni friska upp minnet HÄR.

När torparkärringen kom till jobbet morgonen efter tittade hon i röret och frågade Är du där? Det hördes inget liv där nerifrån, så t-kärringen misstänkte det värsta.

En kort stund senare skulle hon iväg och så fort hon kom utanför dörren hörde hon en välbekant röst. Hallå! Kan någon hjälpa mig! Torparkärringen flög över gatan fram till röret och visst var det den lille måsen som skrek. Du lever! Jag ska hjälpa dig! Hon sprang tillbaka och formligen kastade sig på en man som jobbade med att plantera blommor. Har du en ståltråd och en lång pinne? frågade hon. Vad ska du med det till, undrade mannen. Torparkärringen förklarade och det visade sig att mannen var lika rädd om djur som hon. Han åkte iväg och hämtade lämpligt material. Torparkärringen lyste ner i hålet och såg att den lille var vid god vigör.

Nu fick torparkärringen en idé. Igår när den andre mannen försökte plocka upp måsen, blev den ju rädd och kröp in i röret. Undrar vad som skulle hända om man sätter fisk på ett snöre och lockar den med... Alltså gick hon till arbetsplatsens café och frågade. Någon fisk hade de inte. Torparkärringen tänkte snabbt: korv, skinka, räkor... RÄKOR såklart!!! Hon fick några frysta räkor av servitrisen och sedan letade hon rätt på ett långt snöre.

När den snälle mannen kom tillbaka var hon redo att "fiska" fiskmås.

Mannen hade tillverkat ett slags snara som han hoppades kunna fånga måsen med. Nu började ett intensivt teamarbete! Mannen försökte få snaran under den lille och torparkärringen lyste ner i röret.

Den lille måsen var jättehungrig och han kastade sig glupskt över räkorna. Oooh, så gott det var! Räkor hade han aldrig smakat tidigare. Han tyckte dock inte om det konstiga, orangea plastsnöret som hela tiden petade på honom. Bambupinnen var inte heller rolig. Vad gör de? tänkte han. De pratar om att hjälpa mig, men vad är det för läskiga saker de stoppar ner till mig? Under tiden satt mamma mås på taket mittemot och tittade på.

Hon visste att hennes unge fanns i röret och på något vis förstod hon att människorna försökte hjälpa den. Var försiktig med den lille, tänkte hon bekymrat.

Mannen fick in den lille måsen i snaran ett par gånger, men den tog sig ur. De två människorna som aldrig träffats förut kämpade för att rädda den lille ur dennes fängelsehåla. Tiden gick, men de gav inte upp. Så efter ungefär 50 minuter ropar mannen: fort nu, jag har den! Vips halade han upp den lille måsen!

Torparkärringen var väldigt skakis, men hon försökte få med all dramatik på bild. Nu var det bråttom! Mannen måste få bort snaran (som satt runt den lilles hals) fort. Lillmåsen själv var jätterädd och han tyckte inte alls om att sitta fast.

Så var den plöstligt fri. Torparkärringen tog emot den lille och bäddade in den i papper. Hon grät av glädje. Du lille, nu blir det bra igen! sa hon till måsungen och strök den över huvudet.

Ååh, så skönt att vila och att få se ljuset. Jag trodde aldrig att jag skulle få komma ut i solen igen, tänkte den lille måsen. Torparkärringen höll den en stund och sedan bar hon måsen till en buske där hon försiktigt lade ner den.

En timme senare gick torparkärringen ut för att titta till den lille. Den var inte kvar i busken! Hon ropade på den och minsann, den hade hoppat ner och strosade runt på marken. Den var vid god hälsa och den ropade på sin mamma. Den ropade till torparkärringen också: Tack för att du hjälpte mig och inte gav upp!

Torparkärringen var mycket glad över att det slutade lyckligt. Det tog lång tid, ett helt dygn från det hon upptäckte att den lille måsen satt i stupröret. Väx nu upp till en stor, stark mås och lev ett underbart liv i frihet! sa hon till lillmåsen. Sedan gick hon därifrån med en varm känsla i magen och ett lyckligt leende på läpparna...

Snipp, snapp, snut. Så var sagan slut! Eller... Man vet ju aldrig ;-)

Kramar från

Lisa