tisdag 28 augusti 2012

Färgfunderingar

Sitter här på tåget hem och funderar lite. Att resa innebär inte bara en massa nya intryck från själva resan, det skapar reflektion över ens eget land också...
Jag upplever nu för första gången alla färger vi har i detta land. Visst har jag tittat på fina hus och trädgårdar förr, men inte förrän nu inser jag hur mycket färg vi har omkring oss. Alla hus och byggnader bara lyser av olika färger! Bilarna likaså. Inte har jag tidigare tänkt på att baklastarna är så gula... Stenas stora lokaler är vackert blå. Även den minsta verkstad är målad i någon trevlig färg...

 

Vår gröna natur har jag alltid uppskattat och just nu känns den extra fräsch. Alla ni som besökt länder söder om Europa känner nog igen mina tankegångar. Vi målar inte bara husfasaderna i glada färger utan vi bryter av med andra färger runt fönster, dörrar, tak och knutar. Tak ja. Vi har former på taken. Olika lutningar, brytningar, material och - återigen - färg. Där jag har varit är det bara de rika som har fina hus. Nu kan det förvisso vara fint invändigt, men det är ju det första intrycket som skapar känslor.


Maken sa vid ett tillfälle: vi har så fint hemma. Just nu känns den kommentaren väldans rätt...

Kramar från Lisa

Det blev väldans seriöst det där. Tro inte att Torparkärringen förlorat humorn. Sitter nu och äter svindyr sallad och inser att jag fortfarande äter med fingrarna ibland. Varför försöka skära en tomat när man kan äta den på bättre sätt? Jag har inte använt bestick på 10 dagar utan bröd (eller fingrarna för att äta falafel t.ex). Nu ska jag smaska vidare : )

måndag 27 augusti 2012

Tillbaka på platsen där vi startade

God afton, kära läsare! Jag är alltså tillbaka Norden igen,på samma B&B som sist. Det blev inte så mycket bloggande som jag trodde, det blir så när man inte är en vanlig turist. Det vore synnerligen oförskämt mot familjen att stänga in sig med datorn långa stunder. Jag har hållit mig till fb och att läsa nyheter. Det finns en hel del att berätta, så det blir reseinlägg framöver...

Just nu sitter jag ute, även om det är kallt (allt är kallt jämfört med 40 grader hihi). Anledningen är att luften är så frisk! Där jag har bott och vistats var det raka motsatsen. Massor av dieselbilar och annat blä. Här tar vi en bild för att bryta av tycker jag : )


Al Rusayfa i kvällningen. Det var där vi bodde och det är ett Palestinskt flyktingläger (camp). En stor stad med flera hundra tusen invånare. Tro mig om jag säger att de inte sett många västerlännningar där! Varför skulle någon turista i en camp? Nu börjar ni förstå att torparkärringen inte haft någon vanlig semester, tvärtom. Det har varit både bu och bä...

Om någon tror att t-kärringen är brun som en pepparkaka så tror ni fel. Jag var den enda i familjen som gillade stekande sol! Ingen gick ut frivilligt mitt på dagen. Himla knasigt folk tyckte jag - himla knasig t-kärring tyckte de ;-)

Al Rusayfa är ett gytter av hus som står tätt, tätt på flera kullar vilket innebär att det är väldigt svårt att lokalisera sig. Alltså ville jag inte gå ut ensam för jag hade villat bort mig på nolltid! Det är inte heller något ställe att strosa runt i. Det finns liksom inte mycket vackert i en camp... Man blir mest arg! Men det tar vi en annan gång.

Liite färg har jag dock fått, här en bild från Aqaba där jag drack färskpressad apelsinjuice : )


Slurp! Den juicen var god, tro mig. Det var 44 grader denna dag, himla bra för vissa, blink blink. Fasiken, jag ser ju ut som Pingu på bilden!

Neej, gott folk. Jag slutar nu. Jag är så trött efter resan och det blir tidigt i mörrn också. Jag har ju en bit kvar innan jag är hemma i skogen. Sov gott söta ni, så hörs vi senare!

Kramisar från Lisa

torsdag 23 augusti 2012

Resans början

Det har gått några dagar sedan jag skrev inlägget, men jag fick internet i tisdags. Det kommer mera, var så säkra...

Kråkan (och Tasse är sur för att ni glömde honom, hihi). Såklart har jag grannar som sköter om mina kompisar!

Resan börjaSå blev det då dags för torparkärringen att ge sig iväg. Ni har undrat övere de medelst tåg till Kastrup. Jag sov över på ett B&B i Dragör, ett riktigt mysigt ställe! Det heter Cottage Farm och känslan av att vara på landet var påtaglig.


En resklar och glad torparkärring på verandan utanför den länga jag sov i!
 
 
 Väl på flygplatsen började pirret i magen komma. Det var ju det där med flygning... Jag fokuserade på allt annat för att inte hinna hispa upp mig så mycket och kameran är ett förträffligt redskap! Jag upptäckte t.ex min väska när den skulle lastas ombord ;-)


Det är den längst till höger. Flygbolaget som jag åkte med till Wien har en glad logga och själva planet såg trevligt ut.


Intressantast av allt var min känsla när jag kom till gaten. Kastrup är en stor flygplats och jag blev riktigt stressad av taxfreedelen. Så mycket intryck och ljud! Plötsligt kändes tanken på att sitta i ett lugnt flygplan ganska bra. Ännu bättre var att jag "kastade" mig å en ensam kvinna som satt där. En supertrevlig danska som inte heller gillade att flyga. Hon skulle dessutom till Amman! Vi hade platserna bredvid varandra t.o.m. Ibland talar omständigheterna till en t-kärrings fördel!

För mig är takeoff jobbigt. Tårarna brukar rinna på mig. Denna gång for en tanke genom mitt huvud som fick mig att le inombords:

Det är väldans mycket mer krut i den här maskinen jämfört med Forden! He he he...

Etapp ett gick riktigt bra och att sedan gå ombord å Royal Jordanians plan var inte alls tokigt. Världens trevligaste crew! Ett mycket fint plan desutom. På denna etapp kunde fru Danmark och jag inte sitta tillsammans, men de ordnade så att värdinnan för första klass satt med mig vid start och landning. DET kallar jag service! Överlag var servicen mycket bra, jag kan varmt rekommndera detta bolag. Som extra grädde på moset var detta den absolut lugnaste flygning jag varit med om och landningen märktes inte alls, inte ens vid nedstigningen. Den piloten ska ha all cred!
 
Jag landade i Ammans varma kvällning, 32 grader. Från bilfönstret såg jag palmer och jag gick verkligen igång!

 
Tänk att på några timmar ha förflyttat sig till en helt annan värld! Om nu någon undrar varför torparkärringen åkt till just Jordanien, så beror det på att makens mor och syskon numera bor där. Familjen kommer från Palestina (Västbanken) men alla har flyttat till Jordanien...
Bilfärden är en historia för sig, men jag kan säga att det känns otroligt lite läskigt att flyga efter den ;-)
Idag lördag 18/8 är sista dagen på Ramadan, fastemånaden. För att människor ska klara detta så vänder de på dygnet en del. T-kärringen gick i säng 23.30 igår men de andra kom isäng vid fyra halvfem. En sista måltid under natten också. Jag skulle ALDRIG klara av det! Maken har gjort det under en vecka nu, för första gången i sitt liv. Han klarar det inte helt, kaffe dricker han, hihi.
Så till morgonen. Detta är vad jag såg när jag gick ut vid halv tio (jodå,jag skrämde upp maken före nio - alla andra sov såklart. Det var ju sista dagarna på Ramadan).



Redan så tidigt syns det på bilderna hur varmt det är. Nu är jag inte speciellt värmekänslig, men det kan jag säga att ökensolen är inte nådig. Den är HET! Jag har flera gånger varit i sydeuropa vid 45 graders värme, men aldrig har jag känt en sådan stekande sol! Efter 20 minuter så bränner det i huden!
Nu i skrivande stund är det bara en svägerska och jag som är vakna. Maken och mor sover - de klarar inte värmen. Torparkärringen sitter ute (i skuggan) och läser och myser. Att lyssna på böneutroparen gör det hela mycket exotiskt. En god deckare till det och dagen är perfekt!


 
Måste ju också visa vad jag ser när jag tittar uppåt...
 
 
Just det, svarta oliver som väntar på att mogna : )
Nu kära vänner, lämnar jag er för denna gång. Jag gissar att kvällen blir spännande. I morgon börjar Eid som är avslutningen på Ramadan. Lite som vår jul ungefär. Alla firar och är glada, massor av mat och så presenter. Det kommer att bli så spännande!

Kramar från Lisa



lördag 11 augusti 2012

Några rader

Torparkärringen har inte glömt er. Absolut inte! Efter att ha varit mycket trött och hängig några dagar släpptes kranen på i tisdags kväll. Toksnuvig alltså! Det blev några dagar med förkylning. Ingen bra timing men bättre att göra bort eländet innan det är dags för flygning. Jag gillar INTE att flyga, har haft svårt fobi men denna gång jobbar jag hårt med mig själv. Jag kan iaf tänka på att jag ska flyga utan att få ångest, hur det blir när jag väl står där får vi se...

En del av min "terapi" var att skaffa en fin resväska. Fina saker gör att man känner sig mer säker. Den här blir det kul att strutta omkring med : )


Den har samma färg som en kopparödla som legat i mörker! Gilla! Sedan var det det där man ska ha i väskan också och det har visat sig bli lite problematiskt. Jag har ju berättat att det är väldans varmt dit jag ska och maken som åkte dit igår berättade på telefon att det är över 40 grader! Nu tänker ni att t-kärringen är knäpp. det är välan bara att packa shorts och linnen... Icke! Jag ska nämligen till Jordanien och av länderna i Mellanöstern är J minst västerländskt. Min sommargarderob innehåller allt som man inte bör ha på sig: linnen, urringade toppar, figurnära plagg... Shorts eller kjolar som når under knät har jag dock. Det bästa med detta klädproblem är att jag äntligen har gått igenom garderoberna och HU så mycket gammalt skräp där fanns! Har slängt en del och nu är det fint igen : )

Jag ska berätta mer om resan senare, men nu hoppar vi raskt över till Kråkan. Hon har varit på baksidan av huset några gånger och verkat skärrad varje gång. Jag filmade henne häromkvällen och slutet blev minst sagt actionfyllt!


Med detta tackar jag för mig för nu. Solen behagar skina så jag ska ut en sväng. Det gäller att ha en liten solbränna i bagaget!

Puss & kram
Lisa

fredag 3 augusti 2012

Snabbhälsning från skogen

Nu är det dåligt med aktivitet vad gäller bloggandet igen. Det finns orsaker till det, bl.a den förestående resan. Jag har lite att pyssla med innan jag åker. Jag gissar att några är lite nyfikna på vart det bär hän. Jag håller på det ett tag till, he he.

Tack för alla fina kommentarer! Kråkan hälsar så mycket också. Tack även till Ann för fina jordgubbsplantor! Nästa sommar kommer du att äta frukost med mig, hihi.

Nej, nu ska jag återgå till pysslet med fotoboken jag jobbar med. Den förra blev det inget av, jag tyckte det var krångligt. Nu är det betydligt lättare sedan jag börjat lära mig att joxa i Picasa. Det fungerar ju lite på samma sätt. Till den boken vile jag ha en bild på Kråkis och mig, så ikväll riggade jag kameran. I ett sådant läge har man bara en chans och jag lyckades! Med detta önskar gänget i skogen er alla en fin fredagskväll och på återskrivande!