Som rubriken antyder så ska ormfobiker INTE läsa vidare. Nu är det iofs inte ormar utan ödlor i ormform, men det räcker om man har fobi.
Detta är dessutom ett inlägg från i augusti som jag inte publicerat så några ödlor är inte aktuella just nu ;-) Ni kommer att förstå att jag publicerar detta nu när ni kommer till slutet. Ibland blir det inte som man tänkt sig...
Tidigare i veckan blev det plötsligt ett herrans liv på fåglarna. Nyfiken som jag är var jag tvungen att gå ut och titta efter. Svaret låg på skogsvägen, en stor kopparödla. den var över 30 cm lång! Jag vet att de kan bli så stora, men det är sällan man får se det.
Det visade sig att detta tydligen var kopparödlans dag. På eftermiddagen när jag drog runt med grästrimmern träffade jag en till. Denna var mindre, 20-25 cm lång. Såklart försökte jag få tag i den med den ville inte leka med någon torparkärring. Den tappade inte svansen heller trots att jag drog i den. Även om den inte var leksugen så förstod den väl att t-kärringen är snäll ;-)
Nu var jag ju sugen på att få en bild där jag håller i den (vill ju vara en "riktig" snakemaster), så jag gick tillbaka till stället med plasten senare och den var kvar! Nu fick jag tag i den, men kameran ville inte fokusera på den. Eftersom jag bara hade en hand använde jag autofokus och den siktade in sig på bakgrunden istället. Ödlan var ju inte helt stilla heller så det var bara att ge upp och släppa ner den.
Vilket oerhört vackert djur detta är! När man tittar på ögonen så syns det tydligt att det inte är en orm utan en ödla. Nu förstår jag varför jag fallit för en viss resväska... Vi tar det sen...
Jag fortsatte med trimmern lite senare och plötsligt känns det som att jag kör på något. En ödla till! Den ville inte heller komma upp i ljuset men jag lyckades kolla så den inte var alltför skadad. Ett litet skrapsår hade den fått, men den kröp ner i gräset och tycktes må bra. Detta var en mycket spännande dag vill jag lova. Faktum är att jag bara sett kopparödlor vid enstaka tillfällen när jag bodde i norr och absolut inte så stora! Jag hoppas att jag får tag i en så småningom så jag kan få en riktig bild på the Snakemaster! ;-)
Kan avslutningsvis upplysa om att ingen av de tre ödlorna jag joxat med tappade sina svansar. Bara så ni vet att jag är försiktig när jag hanterar dem!
Kramar
från
Lisa
Tack för alla roliga kommentarer! Det är i sanning en märklig höst. Fortfarande varmt, runt 8 grader på dagarna. En morgon hela 10 grader! Då tror man knappt att det är sant. Morgonen efter var det -1 och skrapning av bilrutor...
Över till besökarna lite. Fenomenet möss i bilar är inget nytt i denna del av landet. Jag vet inte hur många jag träffat som haft möss i sina bilar! Några besök har resulterat i dyra reparationer... Vi är inte ensamma om att ha gott om dem inomhus heller. Om ni bara visste vad folk klagar. Det märks i butikerna också. Jag har aldrig sett så många fällor och annat på hyllorna. Detta är nackdelen med varma vintrar, då blir det mycket av sådant som vi inte är så förtjusta i (fast de är ju så söta).
Jag har pratat med Tasse om saken och han tittar bara på mig ungefär som:
Är du dum eller?
Han vill absolut inte avstå sin goda mat för att käka möss! Nae, han tar dem ute och är nöjd med det. Jag håller med, han börjar dessutom vara lite till åren men bara lite ;-)
Nu finns det tillfällen då jag faktiskt tycker att han borde lyssna lite mer till sin inre katt och inte ta efter sin torparkärring. I söndags visade han extremt dåligt kattsinne. Jag hade myst ner mig i soffan på kvällen, med täcke och allt och en sådan manöver kan bara sluta på ett sätt; man somnar! Jag vaknade mitt i natten av att det prasslade i köket bland de papper som ska till återvinningen. En typisk muslus! Tasse låg såklart hos mig och vad tror ni han gjorde? Ingenting... JAG steg upp och kollade men han låg kvar. På morgonen satte Herr Mus igång igen men fortfarande var det bara jag som visade intresse. Vojne, vojne...
På måndag morgon hörde jag Herr M igen. Denna gång i hallen, närmare bestämt i min täckväst. Den sprang raskt iväg och jag räddade västen (som hade blivit attackerad). Pipskrämslare arrangerades och faktiskt försvann musen. Under diskbänken är det fortfarande lugnt. Ingen mus på två dagar, Månntro det är askan... Lugnare i bilarna också, två möss infångats hos maken och en hos mig. Detta i går kväll/natt. Sedan inget. Hoppet har återvänt till skogen alltså.
Hur som helst är de otroligt söta, eller hur? Och som ni ser på bilderna så är vi ju en enda stor, lycklig familj, he he. Torsdagsmy(u)s från oss!
Tja! Först vill jag hälsa nytillkomna läsare välkomna! Hoppas att ni ska trivas!
När jag lämnade er sist så hade jag riggat en fälla i bilen. När jag skulle åka till jobbet på morgonen så fanns där ett litet musbarn. Förmodligen den lille som "lekt" med min plyshmus. Så liten och gullig! Det var mer än jag klarade av, så jag slängde fälla och allt.
När arbetsdagen var slut gjorde jag en ny upptäckt som inte var det minsta rolig...
Vedergällning igen! Nån liten jäkel (jojo, ni hör hur språket förändras) hade tuggat på baksätet. Nu började torparkärringen förvandlas till något mer monstruöst. Där gick gränsen! Ut med pipskrämslaren i bilen och några hotfulla ord. Minsann om det inte fungerade! Inga tecken på besök morgonen efter.
Nu är ju dessa småskitar väldans smarta så bara för att de lämnat min bil ifred betydde inte det att de skött sig exemplariskt. Neej, de gjorde något ännu värre. Det finns ju en bil till...
Vedergällning för tredje gången! Nu hade de tuggat på inredningen i makens bil och det är betydligt allvarligare. Inte nog med att han sköter sin bil som om den vore ett barn (jag är inte lika duktig) han är inte musfantast som t-kärringen. Jag hade förväntat mig osande eder på den argaste arabiska man kan tänka sig, men han var väldigt dämpad. Jag tror att han var i chock, stackars man. Vad värre var - de hade smakat lite på några kablar också, men inte gjort sönder dem. Puh!
För att behålla husfriden inhandlades ännu en skrämslare och det lugnade ner sig lite. En och annan muslus hittades inne och kanske var just denna skyldig till illdåden!
En i mitt tycke synnerligen vacker mus :/ Nåväl, de har ju tagit över alldeles för mycket. Om nu någon trodde att det var slut där så glöm det! Fällan under diskbänken bjöd på flera fångster per dag. Jag gillar som bekant inte fällor, men gift är absolut inget alternativ. Jag har ju läst hur det funkar. BLÄ! Nae, jag kollade nätet efter alternativa metoder och läste att vitlök skrämmer möss. Ut med vitlök under motorhuvarna! Borde avskräcka en och annan varulv eller vampyr också, tänkte jag. Vidare efterforskningar pekade på att vedaska sades ha avskräckande effekt. Att sprida ut aska skulle få mössen att tro att det var skogsbrand. Himla passande, för askhinken var nästan full.
Förutom en ring av aska runt bilarna så hällde jag en del på de ställen där jag sett Tasse sitta och lura på dem. Måhända var det ingångshålen som de tog sig in i huset genom? Detta var i lördags och tro det eller ej men fällan var tom på söndag morgon! Faktum är att det bara dykt upp någon enstaka mus efter det. Jag ska såklart ut och tömma mer aska på samma ställe! Lugnt i bilarna också.
När så husfriden var återställd kunde torparkärringen i lugn och ro fortsätta med sina helgsysslor.
Ved och mera ved. Jag har dragit hem, kapat och klyvt ett par helger nu. Bra träning och fint att värma sig med i vinter. Måhända har detta med mössen påverkat mig mer än jag trott eller så blev jag skogstokig i största allmänhet. Vad tror ni, hi hi.
När nu allt blev rosenrött och musiken soft kan jag upplysa om att det inte är hela sanningen. I går kväll gick maken ut för att kolla bilen och minsann satt det inte en mus i framsätet! Den försvann och när han öppnade motorhuven var den där. Lillskiten hade dessutom tuggat lite mer på stolen. Nu har han börjat morra desto mer, (maken alltså inte musen) och jag tror att han börjar spåra ur på riktigt. Kolla in det här:
Fälla i motorrummet känns helt normalt, men flugfångare på golvet??? Det finns tillfällen i en kvinnas liv då man får skärpa sig väldigt mycket för att inte börja gapskratta! Stackars man! Jag tror han behöver terapi, muahahaaa. Han kom dessutom själv på förklaringen till varför de härjar i hans bil - min låter de bli. Kolla in rabattkupongerna på golvet! De blir väl hungriga när de ser smaskiga hamburgare!
T-kärringen tror inte riktigt på det. Jag tror dessutom att anledningen till att de är snällare med mig är för att de vet att jag egentligen gillar dem ;-)
Kram,
Lisa
Ni känner ju till skogsmössen. De har slutat härja runt i bilen (flyttade uppenbarligen inomhus istället) och jag skaffade ju en "pipskrämslare". Förutom mina vanliga tomtar på loftet så är p-skrämslaren där numera. Det verkar som att den fungerar för jag har inte hört ett pip, hihi, därifrån på flera dagar. Bra! Jag ska sätta den i köket sen så kanske hela gänget flyttar till skogs. Där kan de vara tycker jag!
I morse insåg jag att p-skrämslaren är illa omtyckt. Torparkärringen också. Mössen hade helt enkelt siktat in sig på VEDERGÄLLNING!!! Denna syn mötte mig när jag öppnade bildörren...
De hade slaktat tygmusen som maken vunnit på djurparken! För att riktigt visa sin motvilja mot den elaka t-kärringen (som ju haft fälla i bilen förut) så hade de gått lös på den stackars musens ansikte. Iiiiiihhhh! Point taken! Jag vet ju att fällorna slår igen över deras små, söta ansikten :/ F´låt, f´låt, f´låt!
Jag har satt ut en ny fälla ikväll...
Piip
från
Pip-Lisa
Minsann, är inte Torparkärringen i cyberrymden igen! Undrens tid är inte förbi eller är det så att mitt "nya" liv är en bra strategi, he he. Först vill jag bara säga att det är superkul att hitta nya kommentatorer. Hjärtans välkomna tillbaka när som helst!
Detta inlägg består av massor av text och länkar att klicka på. Valfritt om ni orkar, haaaaa:)
Ni som har hängt med kommer kanske ihåg hur det var förra hösten. Oktober blev en minst sagt turbulent månad och det var så här det började...
Mycket ska man vara med om innan öronen trillar av ;-) Nu är jag ju av naturen en positiv person, men visst fick jag kämpa lite extra ibland. På det hela taget klarade jag konvalescensen jädrans bra, eller hur?
Ni har kanske sett ett mönster i hur min hjärna fungerar? När jag är sjuk och inte kan göra så mycket annat än ligga nedbäddad eller "bara" är sjukskriven jobbar min hjärna för högtryck. Jag är aldrig så knasig som då! Det beror förmodligen på att inget annat "stör" min tankeverksamhet, typ jobb eller så. Här var jag synnerligen klipsk ;-)
Även om jag redan listat ut hur det stod till så fick jag ju diagnosen bekräftad.
Jaha, det är en väldigt osäker diagnos så det var bara att gilla läget och hoppas på det bästa. Om någon är nyfiken så kan ni kolla in inläggen från oktober 2011, då kan ni följa hela resan. Det var både upp och ner, även den envisaste torparkärring vacklar i sinnesstämning ibland.
Nu vet ni ju redan att jag hör alldeles utmärkt idag och jag var en av de lyckliga som blev frisk väldigt snabbt. Även om jag återfick hörseln så återstod det värsta av allt, magnetröntgen!
Jaa, kära vänner. Det är svårt att inte minnas denna period. Jag är så oändligt tacksam över att det gick bra. Om man som jag har väldans bra hörsel så är det ett sinne att uppskatta och när det inte fungerar så blir livet konstigt. Det jag ska jobba mer med är att hitta min inre knasboll lite oftare. Den finns ju där alltid och det är välan dumt att den bara ska få komma ut när jag är sjuk, he he.
Behövs det inte en bild nu? det ser ju så skittrist ut med bara text. Jag tror jag lånar en lämpligt knasig grej från nätet på temat sommar och önskar med det en mysig fredaskväll!
Lev
och må!
Lisa
Jaa, på musfronten intet nytt. Jag har införskaffat en "pipskrämslare" och till helgen ska den installeras på vinden. Jag tänkte att jag ska sitta på post och se om de springer iväg! Om nu någon funderar på vad en p-skrämslare är så är det en manick som ger ifrån sig ultraljud. Jag har alltså inte gjort något åt den coola musen jag träffade där uppe än, hihi.
Några andra möss jag stötte på fick mig helt ur balans. Jag drabbades av ett kraftigt habegär! Håll med om att de är fina!
De här godingarna är närmare en meter höga och de har flera mindre kompisar i olika storlekar. Blev det affär? Nae, prislappen passade inte denna torparkärring. Inte just nu i alla fall, för vi har en liten julresa på G framöver. Ibland måste man prioritera.
Från höstmus till höstmys. Idag såg jag något som fick mig att stanna och titta. Två björkar som fortfarande är gröna! Bara några gula löv. Helt otroligt!
Jag kan upplysa om att det inte finns många löv kvar på träden i övrigt. Ekarna har inte riktigt släppt allt och på vissa ställen (i skyddade lägen) kan det finnas några stackars löv kvar. Jag ska försöka komma ihåg dessa björkar och se om de är extremt sena på våren.
Fantastiskt väder idag, hela 9 grader i morse när jag åkte! Enligt prognosen ska vi få några varma dagar framöver. Det ser jag fram emot :) I övrigt har det inte hänt något speciellt. Dagarna rullar på och jag har hållt mitt löfte om att tagga ner när det gäller jobbet. Jag hade t.o.m tid idag att arrangera en passande bild:
Så där ser det inte ut vanligtvis, sitta och slappa får jag göra hemma. Det ser riktigt nice ut, jag kanske skulle lägga till detta vilomoment, he he.
Nu ska jag vila på riktigt och med det önskar jag er en trevlig kväll!
Kramar
från
Lisa
Vi har väldigt musigt här i skogen. Lite väl mycket faktiskt...
Jag upptäckte ju att jag haft besök i bilen när jag var bortrest och det fortsatte att dyka upp spår av någon liten, pepparkornsögd och söt liten pryl. Till slut fick även jag nog. Möss i all ära men i bilen vill jag inte ha dem! Alltså köpte jag fällor...
Aldrig trodde jag att JAG skulle ta till sådana drastiska metoder! Nåväl, en fälla gillrades och placerades i bilen.
Som den musfantast jag är så gillrades med rökt korv. Om jag nu måste skicka en liten mus till mushimlen så ska det ske med värdighet!
Jag skrev om detta på Facebook och fick en kommentar om att jag väl hade lagt en tidning under. GAAAHHHH!!!! Måste man göra det???? I mitt huvud passerade allsköns otäckheter om hur det skulle se ut om en mus fastnade. Alltså gick jag ut för att fixa (ett par timmar senare). Då fick jag se detta:
Inte alls trevligt, men jag tröstade mig med att just denna inte såg så fräsch ut. Jag kanske rent av gjorde en välgärning : /
Nåväl, maken fick ta bort den och på med ny korv. Gissa vad jag möttes av morgonen efter när jag skulle till jobbet? Nu fick jag tömma fällan, huuuu. Ännu en mus fångades innan det blev lugnt. I bilen alltså. Under diskbänken var det desto mer liv. Vi började med fälla även där (makens projekt). Nu handlade det om 5-6 stycken per dag! Tack och lov så lugnade det ner sig men inte var det slut för det. Nejdå, nu har vi hört ljud uppifrån vinden/loftet och det är inte tomtar!
Ikväll gick jag upp för att leta en lämplig kruka och när jag stökar omkring så hör jag ett väldans prasslande. Ingen rädder för torparkärringen här! Vad tror ni Tasse gjorde? Svar: ABSOLUT INGENTING! Den latoxen låg och SOV. DÄRUPPE!!! Jag har en passande bild från i somras...
Undrar om det är mitt fel att Tasse inte alltid "gör sin plikt". Just här sa jag åt honom att inte röra lillmusen för jag skulle ta bilder! Knäpp, knäppare T-lus eller T-kärring det är bara att välja : )
Tillbaka till denna kväll. En fälla gillrades och placerades i en låda. Efter någon timme hörde jag hur fällan slog igen och ett muspip. Alltså gick jag upp för att se efter och minsann! Hoppade det inte upp en mus på kanten av lådan! Den satt lugnt kvar och lyssnade på mig:
Men hej! Ha ha haaaa! Du är väl för söööt!
Kan man annat än ge massor av cred till en sådan trivsam skogmus! Den satt kvar en stund och hoppade sedan iväg. Inte kan jag ladda fällan igen. Nu har vi ju träffats! Nae, i morgon köper jag en pipskrämslare (som jag kallar de där manickerna). Det känns bättre att skrämma bort dem istället för att döda dem. Är man en helknasig torparkärring så är man =D
Ha en trivsam kväll och mus ordentligt!
