Reptiler

Som rubriken antyder så blir detta ett slingrande inlägg. Alltså bör alla som ogillar kräldjur sluta läsa efter en stund!

Kan först berätta att denna nationaldagsledighet varit fantastisk! Perfekt väder, sisådär en 24 grader i skuggan. Passar en frusen Torparkärring mycket bra. Har varvat dagarna med att fixa lite färg på kroppen och att plantera blommor. I växthuset växer det så det knakar. Vilken bra grej! Kan man få be om att vinna en större summa pengar på hästar eller nåt så jag kan köpa ett stort växthus? Fast då måste man visst spela först, he he.

Så över till andra som gillar sol och värme. För att ge er en chans att undvika vad som komma skall slänger jag in lite fåglar först. Sparvhöken har varit ganska närgången i början av sommaren och den söta flugsnapparen som funderade på om detta kunde vara en bra boplats.

Så byter vi från fjädrar till fjäll. På väg hem från affären tidigare i vår skrek jag till maken: En orm! Han fattade ingenting men vet att hans fru ser allt. Vi stannade och jag hoppade ut ur bilen. Jodå, en huggorm låg vid sidan av vägen och myste i solen. Kameran är ju alltid med så det blev bildbevis.

Min knäppa make (som inte alls gillar ormar) var tvungen att peta på den med en krycka. Det var första gången jag hört en orm väsa! Det som borde ha blivit en riktig fotosafari blev inte riktigt så. Jag hade fullt upp med att hålla koll på make, orm och kamera, he he.

En solig söndag ett par veckor senare fick vi besök på altanen av en annan raring. En skogsödla! Ödlor tillhör mina favoriter men tyvärr fick jag inte tag på den. Jag hade velat hålla i den!

Detta var verkligen dagen med tema ödlor, för när jag senare joxade runt i trädgården träffade jag ett par kopparödlor. Nu var jag snabbare och lyckades få tag på en. Maken var jätteimponerad att jag vågade hålla i den! Vaddå, det är ju en helt ofarlig ödla :))

T-kärringen tycker den är så fin! Den har så snällt ansikte. En annan typ som är jättefin träffade vi under en promenad. Ingen jag plockade upp, men det blev ett bra fototillfälle. En snok låg på vägen och solade.

Snokar är verkligen vackra! Jag tycker om de runda pupillerna, som fö är kännetecknet på dem. Det kan vara svårt att se skillnad på huggorm och snok om de ligger stilla men ögonen avslöjar dem. Och hastigheten. Snokar är otroligt snabba!

Så var det det där med kopparödlor. Vissa Torparkärringar roar sig med att leta rätt på dem och det finns gott om dem i trädgården. Som avslutning en annan polare jag stötte på (och jo det är en annan, denna såg inte likadan ut på kroppen).

Självklart släppte den snälla T-kärringen tillbaka den på samma plats. Vilken fin knorr den gjorde!

Nu blir det bara en ödla till, jag lovar. Med den tackar Herr eller Fru Kopparödla och underteckand för denna gång. Hoppas att ni blivit lite mer positivt inställda till dessa djur. Även om inte alla vill vara nära dem så är de väldigt fina...

Kram

Lisa