The new generation

Börjar med att önska en fin midsommar i efterskott! Här har det varit mer datorproblem. Veckan efter att jag fått paket från älsklingen Frank var det åskväder och routern dog... En ny vecka utan internet, nästan iaf.

Undrar om jag kan få ännu mer pynt efter denna reklamkampanj ;-) Fast egentligen är det ju ingen reklam alls...

Nåväl, Torparkärringen är tillbaka i etern och sommaren är här! varmt och gosigt coh lämpligt med regn. Detta är första gången sedan jag flyttade söderut som det inte varit sönderbränt före midsommar. Det ni!

Vilken härlig tid det är nu. Skogen sjuder av liv! Det dyker upp fågelungar från olika håll och de är så otroligt söta! En jag haft span på är Större hackspett. I ett hål i en asp har det varit ett helt galet tutande. Till slut dök den lille upp i hålet och då var jag redo med kameran. Tyvärr var det mycket svårt att fokusera för jag kunde inte gå så nära. Mamma hackspett var inte alltför nöjd över min närvaro. Hon såg alldeles slut ut, stackarn. Första gången jag sett en fågel med påsar under ögonen!

Den lille då, jaa så här ser han ut:

 

 

En liten filmsnutt på temat passar väl bra. Man måste vara helknäpp som står i ett moln av knott och tittar på fåglar, he he.

Nu har han lämnat boet men jag såg honom idag. Hade för en gångs skull inte kameran med :(

Lördagen var annars den stora fågeldagen. Först nötväckorna. Vilken fart det är på dem! En ren glädje att titta på dem när de joxar omkring i träden!

Nu är det ju så, att även om man är duktig och kan själv så är mamma viktig! Det är hon som sitter i mitten på bilden. Hon visar de små hur man gömmer frön (så ekorren har något att tjyva framöver). Det blir en film om dessa raringar också :))

Vad har vi mer... Jo, talltitan! Rufsig och liten, de har svårt att hävda sig mot de större sorterna.

Kan man känna annat än kärlek? Detta är den i särklass roligaste sommaren här i skogen! Som ni ser så är inte talltitans ungar så jättesmå. En annan goding är sädesärlan. Synnerligen trevliga fåglar! Nu har det dykt upp minivarianter också :)) Först ut är honan, som jag tog för en unge till en början. Jag kände ju inte igen den!

Förlåt så mycket frun! När jag träffade den lille var det solklart! Sicken raring!

Ser inte alltför svältfödd ut heller, he he. Nästa gäng jag väntar på är joxarna. De har byggt bo mellan takplåten och spånet på uthuset. Ett Herrans liv, jag lovar. Tyvärr missade jag när de flög ut, men man kan ju inte få allt!

De syns inte tyvärr, men de hörs desto mer som sagt. När jag stod och spanade så fick jag en smärre chock. På väggen satt den läskigaste pryl jag någonsin sett! Ekoxe. Om skalbaggar tycker jag INTE och definitivt inte när de är stora som hus, typ...

 

Nej, det där var så läskigt så jag fortsätter med småpippisarna istället. När gulsparvens ungar flög ut satt vi på första parkett. Vilken förmån att få se dem!

 

 

Konstant hungriga! Mamma G. Sparv hade fullt sjå att mata dem.

 

 

Såklart var Torparkärringen tvungen att se hur nära man kunde komma. När de är sådär små har de inte förstånd att vara rädda.

 

 

Just detta gäng föredrog att bli matade istället för att äta själv. I midsommaraftonens regnskur intogs buffén på detta vis:

 

 

En av de små var mindre rädd än de andra. Den satte sig på fågelbordet och jag gick närmare och närmare. Vilken söt liten påse!

 

 

Kärlek! Som ni förstår så är denna bild tagen vid det första tillfället, jag hoppar lite he he. Med detta avslutar jag för denna gång. Ska försöka att inte hålla på i flera veckor med inläggen i fortsättningen! Ha en fortsatt förträfflig helg!

 

Kram

Lisa