Höstmy(u)s

Jaa, på musfronten intet nytt. Jag har införskaffat en "pipskrämslare" och till helgen ska den installeras på vinden. Jag tänkte att jag ska sitta på post och se om de springer iväg! Om nu någon funderar på vad en p-skrämslare är så är det en manick som ger ifrån sig ultraljud. Jag har alltså inte gjort något åt den coola musen jag träffade där uppe än, hihi.

Några andra möss jag stötte på fick mig helt ur balans. Jag drabbades av ett kraftigt habegär! Håll med om att de är fina!

De här godingarna är närmare en meter höga och de har flera mindre kompisar i olika storlekar. Blev det affär? Nae, prislappen passade inte denna torparkärring. Inte just nu i alla fall, för vi har en liten julresa på G framöver. Ibland måste man prioritera.

Från höstmus till höstmys. Idag såg jag något som fick mig att stanna och titta. Två björkar som fortfarande är gröna! Bara några gula löv. Helt otroligt!

Jag kan upplysa om att det inte finns många löv kvar på träden i övrigt. Ekarna har inte riktigt släppt allt och på vissa ställen (i skyddade lägen) kan det finnas några stackars löv kvar. Jag ska försöka komma ihåg dessa björkar och se om de är extremt sena på våren.

Fantastiskt väder idag, hela 9 grader i morse när jag åkte! Enligt prognosen ska vi få några varma dagar framöver. Det ser jag fram emot :) I övrigt har det inte hänt något speciellt. Dagarna rullar på och jag har hållt mitt löfte om att tagga ner när det gäller jobbet. Jag hade t.o.m tid idag att arrangera en passande bild:

Så där ser det inte ut vanligtvis, sitta och slappa får jag göra hemma. Det ser riktigt nice ut, jag kanske skulle lägga till detta vilomoment, he he.

Nu ska jag vila på riktigt och med det önskar jag er en trevlig kväll!

Kramar från

Lisa

Höstfägring & superlativ

Go´kväll! Ni förstår säkert att det är samma status på mig nu som sist... Jag har nu bestämt att tagga ner och vara måttligt tillgänglig. Det är inte nyttigt att ha en enda rast under en vecka (förutom luncherna för de är heliga). Jag har mig själv att skylla eftersom jag varit dålig på att sätta gränser, men nu ska det bli andra bullar av! Det där med att jobba, äta och sova passar inte en halvgammal tant som mig längre. Sånt gjorde jag som ung ;-)

Så, tack för att jag fick gnälla av mig, he he. Vad ska jag skriva om då? Det har ju inte direkt hänt så mycket på sistone... Vädret funkar ju alltid! Det blev en helg med 15 grader och det var fantastiskt efter de kalla dagarna. Nu är vi tillbaka i riktigt höstväder men fortfarande är det fantastiskt vackert ute!

Detta kära vänner är det absolut bästa med min arbetsplats. Den ligger ju mitt i en park! Dessa bilder tog jag för två veckor sedan. Helt fantastiskt med grönskan och färgerna så sent på året! Sådär brukar det inte se ut i norr vid den tidpunkten... Vi tar lite mer : )

Hur trött jag än är, så har jag världens bästa ställe att hämta kraft på! Varje lunch går jag ut och njuter av träden. Denna vecka har allt bytt färg och lönnarna fäller massor av löv. Det är makalöst vackert! Kyrkogården ligger också bredvid jobbet och i tisdags såg det ut såhär:

Det är absolut inte smärtsamt att mötas av detta på morgonen! Nu har dock vädret slagit om och i eftermiddags kom det lite snö. Inget som låg kvar, men ändock en påminnelse om vad som komma skall. Kallt har det också blivit, det var bara 2 grader när jag åkte hem. Nederbörden plus kyla kan innebära att det blir måttligt skoj i morgon bitti. Snälla låt det inte frysa på!

Nae, det är nog säkrast att jag siktar mot sängen nu. För att vara på den säkra sidan ska jag åka extra tidigt i morgon. Jag minns med fasa förra året då jag kröp fram på vägen för att inte glida av vägen. Jag vände ju dessutom om en gång! Dags för däckbyte m.a.o : /

Ha en mysig avslutning på denna torsdag och sköt om er!

Puss & kram

Lisa

Jag har inte glömt er!

Nejdå, inte alls. Jag har heller inte varit sjuk, bortrest eller detta:

Nej, det är helt enkelt så att jag varit extremt trött pga mycket arbete. Det blir så ibland... Jag har inte bara underlåtit att skriva själv, jag har knappt tittat in hos mina bloggvänner heller. För att vara på den säkra sidan så lovar jag ingen bättring denna gång, hihi.

Vad har då hänt sedan sist? Jaa, nåt lite förutom jobb. Om jag ska börja med denna dag så fick jag världens adrenalinkick i eftermiddags. Jag tittade ut på småfåglarna och upptäckte en havsörn otroligt nära. Ett hysteriskt fumlande med kameran för att byta objektiv och på de sekundrarna hann den förflytta sig bortåt. Att ställa in fokus i det läget är inte lätt, men ni får en mindre bra bild iaf. Märk väl att jag inte har beskurit eller förstorat den. Jag använde mitt 70-300 mm objektiv så ni förstår nog att den var ganska nära!

Kråkan hade gömt sig men Tasse satt på altanen och fattade ingenting. Jag fick lite bättre ordning på skärpan men här har jag beskurit får erkännas ;-)

Som ni ser så har det varit en riktigt grå dag, det började ösregna senare. Det är ungefär så vädret har varit på sistone. Inte så mycket regn men ofta ganska tråkigt. Första frosten har vi haft också, i torsdags. Jag gick ut iförd pyjamas och förevigade blomstren. Självklart var jag ute kvällen innan och plockade in det sista (det finns faktiskt några solrosor kvar som står på ett mer skyddat ställe).

Faktiskt blev dahliorna bara lite svedda för de står fortfarande. De solrosor som fanns kvar i köldstråket tackade dock för sig efter denna morgon.

Efter denna kyla har det varit bättre, inga nollgrader åtminstone. Inomhus njuter vi av det jag hann rädda.

Skördefest har det också varit, men det tar vi en annan gång. Jag har inte riktigt gått igenom de bilderna klart. Fyllde år igår också (jäklar vad tiden går fort). Jag hade köpt egna presenter; två rosor "Abraham Darcy" och en som jag nu glömt namnet på, fniss. De ska ner i den ombyggda ramen tillsammans med en "Heidelberg". Jag får min rosenhäck så småningom!

Planen var att jag skulle plantera dem denna helg, men jorden tog slut. Det går i en himla massa jord i den ramen! Blir till att köpa mer.

Fortsätt nu att mysa i höstmörkret kära vänner, vi hörs!

Kramar från

Lisa

Jag är här!!!

Om någon funderar så har jag varit här hela tiden, fast inte på min blogg. Denna vecka har varit mycket tröttsam med en del långa dagar. Bra för flexen så idag slutade jag tidigare!

Eftersom jag oftast skriver något om vädret så kan jag berätta att denna vecka har varit grå och dimmig. I går morse var det dessutom inte mer än mellan 3 och 5 grader när jag åkte till jobbet. Inte så kul, förutom att jag slog till och tog på mig min nya vinterkappa som jag köpte på Skördefesten. Har ingen bild nu, men jag ska fixa en sedan, då förstår ni nog = ) Däremot har jag en bild på en lite frusen kråka som värmer sig i spånet.

Ikväll är det riktigt kallt (enligt mig) det ligger på 0 och kryper neråt, BLAAAA! Kråkis har det i alla fall bra, både frostvakt och som extra bonus en värmefläkt. Hon mår gott uppe på sin takstol. Att fläkten är på beror på att vissa torparkärringar inte hunnit/orkat snickra ihop någon dörr ännu. Ikväll sitter det en presenning för öppningen vilket gör att frostvakten inte klarar att hålla värmen ordentligt. Tur det är helg så jag kan jobba vidare.

Från Kråkan till en annan fjäderprydd varelse. Idag åkte jag till bygghandeln för att inhandla nämnda frostvakt, en skarvdosa och en timer för belysningen. Där uppstod lite kalabalik, då en talgoxe flög in på kontoret. Tjejerna som jobbar där var inte imponerade så de slängde först igen dörren, men öppnade efter en stund. Pippisen flaxade runt därinne och visste inte vad den skulle göra. Stackars pippi, tänkte torparkärringen och gick dit. Jag sträckte ut handen och lockade på fågeln, som då flög mot mig och ut! Vilken egoboost! Nöjd och glad gick jag till kassan men blev det billigare? Nae. Otack är världens lön eller... Faktiskt inte. Jag hade ju hjälpt en liten befjädrad vän!

Hade ingen talgoxe så det blev en anka istället, fniss. Färsk är hon iaf, tog bilden häromdagen! Samma dag passerade jag ett gäng buskar som tydligen inte tillhör folks favoriter. Precis som Ölandstok. Jag menar berberis och som med tokarna så gillar jag som bekant berberis. Kan man annat när man ser dem i höstskrud?

Läckert är ordet! Har noterat dem på önskelistan inför nästa år. Ett träd som jag vet att det råder delade meningar om är rönnsumak. Jag tycker den är otroligt vacker och jag planterade ju en i min dynamitlåda. Tänk att den kommer att bli så här fantastisk så småningom...

Att promenera till sina uppdrag bjuder på ,mycket fint, håller ni inte med? Jag har under hela säsongen tittat flera gånger på ett gräs som finns planterat vid ankdammen. Nu är jag inte någon expert på gräs, men det är så fint! Jag vill gärna ha ett sådant, så om någon vet vad det är så får ni gärna berätta det för mig.

Känner mig lite tråkig faktiskt. Det händer inte mycket i detta inlägg. Liite mer spänning kanske ni tycker det är med min blommande yuccapalm. Tyvärr glömde jag ta någon bild när den var som finast, så ni får nöja er med denna.

Den luktar gott också! Undrar hur många år det tar innan den blommar igen...Något mer jag glömt att dela med mig av är amaryllislökarna. Fick ju ett paket med godsaker tidigare...

Förutom en klassik röd, finns där Baby star (favvis från ifjol), Papillo (favvo för två år sedan), Vivaldi, Benfica (alltid en favvo) och Green Godess. Jag vill gärna ha amaryllisar till advent, så jag får inhandla någon. Kankse en snittvariant?

Jaha, detta inlägg blev inte alls som det var tänkt. Jag skulle egentligen berätta om något helt annat, men det får bli en annan dag. Kanske blir det två i morgon, som kompensation för denna vecka, hihi.

Mys nu ordentligt i kylan. Prognosen är inte lovande för morgondagen. Sol kanske, men fortsatt kalllt. Jomen just det! Innan jag stänger. Det har ju varit fullmåne och i eftermiddags såg jag något stort och gult bakom träden. Jag kastade mig in i bilen med kamera och allt. Körde som en tok genom skogen (när det handlar om uppstignade måne är varje minut av betydelse) men när jag kom till havet hade månen stigit för högt. Skit också! Det har gått troll i detta med månen! Nåväl, kanske i morgon...

Vad ska man säga...

Först vill jag hälsa min nya följare välkommen! Så kul! Jag blir direkt ett litet barn igen när jag ser att skaran utökas. Jag vill också passa på att tacka för underhållande kommentarer, att börja blogga var verkligen en bra idé! = )

Så till rubriken. Min make har fått paket. Ett ganska stort sådant dessutom, fast inte en sådan present man vill ha. Jag fick ett sms med denna bild:

Den stackars mannen har halkat och fått en spricka i foten. Dessutom har han skadat musklerna och domen löd; 6-8 veckor. Vad ska man säga... Får nog fixa några extra, riktiga paket till jul för att pigga upp honom...

Vädermässigt har dagen varit lika dimmig och fuktig som igår. Temperaturen ligger stadigt på 9 grader. Varmt och skönt för årstiden så jag klagar inte. Förutom isolering hos Kråkan, som för övrigt verkar trivas i sitt nya bo, har jag ägnat mig åt att lysa upp tillvaron lite mer. Torparkärringen ägnar sig ju åt att höja mysfaktorn överallt där hon vistas. Jag har börjat pynta lite på bron. Tänker slänga lite granris på stolen också och gärna något mer.

Sedan är jkag sådan att jag tycker man får göra vad man vill om man bor i skogen. Det gäller inte bara där. I norr började jag till Allhelgona med att sätta granar i blomlådor och ett år var det riktigt mörkt och ingen snö. Då satte jag ljus i en liten gran också. Den traditionen har jag behållit, så idag hämtade jag en lillgran som har fått en ljusslinga. HÖG mysfaktor!

Det är kolsvart här så det behövs mycket myslyse = ) Jag har dessutom tänt marschaller ikväll, så det är riktigt trivsamt. Om man skriver om mys, går det inte att undvika en bild på någon som personifierar ordet mys på ett strålande sätt.

Den här snubben kan må gott! Han kan tydligen bete sig på motsatt vis också. Idag överraskade han mig verkligen genom att plötsligt börja busa! Va?!! Tasse leker! Det hör inte till vanligheterna, han ägnar sig oftast åt det som bilderna visar. Det livade upp stämningen i alla fall och ökade t-kärringens välbefinnande ytterligare.

Som ni hör så har det varit en riktigt trevlig dag, bortsett från nyheterna från maken. Kråkan gick självmant in i boet ikväll och nu sitter hon på takstolen och sover. Själv ska jag mysa vidare med Så mycket bättre. Hoppas att ni haft en lika bra dag och att ni myser ordentligt nu ikväll!

Vintertid

Suck, pust och stön... Vad jag avskyr denna tidsomställning! Mitt kroppsliga system har mycket svårt för detta, så hela tillvaron är upp- och nervänd. Om man nu ska ändra klockan, varför ändrar de då inte TV-tablån också? Program som tidigare börjar vid 21.00 (vilket är OK) börjar ju nu 22.00 om man tänker den gamla tiden. Alltså ska man vara vaken nästan till midnatt innan de är slut!!! Hänger ni med i svängarna här, hihi. Om man  som vissa torparkärringar verkligen vill se vissa serier, håller man sig vaken och passerar därmed tröskeln och får lite svårt att somna.

Hur blir det då på morgonen?  Vanligtvis ringer väckaren vid halv sju vilket innebär att Tasse nu väcker mig halv sex (om man tänker att det ju är halv sju enligt den gamla tiden). Jag vägrar kliva upp och att somna om då innebär att jag är dödstrött när det är dags att gå upp... Nåväl, det tar ett tag sedan blir det bättre. Det tråkiga är att jag passar bättre för sommartidssystemet, jag blir aldrig riktigt i fas vintertid.

Mycket text och härliga kringelikrokar, he he. Jag åstadkommer då åtminstone något denna kväll. Jag kokar nämligen ny sylt. Denna gång blåbär, några jordgubbar och smultron. Blir smask till frukostsoyghurten!

I övrigt finns inte mycket att förtälja. I söndags tog jag en tur till skogs och plockade lite trattkantareller. Jag kände att gammkroppen behövde vila efter allt byggande. Det var höstvackert och en synnerligen behaglig tempetatur. Vi har legat runt 12 grader de senaste dagarna! Färgprakten börjar mattas av och löven på träden blir färre och färre (och fler och fler på backen).

Ekarna som är sist ut på våren hänger som kompensation kvar längst på hösten. Deras orangea/rostbruna färg är läcker tycker jag! Snyggt mot de gula björkarna också.

Med detta avslutar jag för ikväll. Soffan kallar, eller är det sängen... Tisdagsmys på er!

Upp och ner och upp igen

Måste först konstatera att livet ändå är bra häftigt! I torsdags fyllde en av mina bloggvänner (Ann) och jag år, dagen efter ytterligare en annan (Heanku). Märkliga tillfälligheter. Och jädrans skojsiga!

Gårdagen sammanfattas lämpligast med rubriken. Förmiddagen var bra, sedan åkte torparkärringen ner  och stannade kvar där större delen av dagen. Anledningen? Jo, jag läste ett jobbmail. Personen som skrev det menade såklart inget illa, men det blev helt fel för mig! Hur skulle jag kunna veta om jag kan vara med på ett möte om ett par veckor? Jag tar ju dag för dag. Jag kanske hör bättre än förr om någon vecka, men ingen vet... Detta hade en mycket negativ inverkan på mig och den känslan dröjde sig som sagt kvar. Nu tänker ni kanske att jag är helknäpp som kollar jobbmailen, men jag får ju sådana trevliga hälsningar! Detta var det första som handlat om annat. Konstigt förresten att skriva arbetsrelaterade mail till någon som man vet är sjukskriven...

Nåväl, jag grävde ner mina växtpresenter i alla fall och fortsatte med att ta bort solrosor och annat. Det är på samma gång sorgsamt och lite skönt. Nu vet man att det är färdigt för i år.

Under kvällen vände humöret igen. Jag gjorde upp en eld och rostade några av kastanjerna jag plockat. Njutning!

Idag vaknade t-kärringen på rätt sida! Ännu en vacker och solig dag så det var bara att klä på sig och gå ut. Dahliorna och de Japanska underblommorna skulle tas upp. Mina frösådda Dahlior har producerat fina knölar och japanerna har fått klumpfot! Det är de i mitten.

Nu har jag att pyssla med ett tag, för de måste skakas av och kollas till de är torra. Att bara ta bort saker är inte så kul, så ett gäng tulpanlökar och Allium petades ner i en rabatt. Det skulle vara riktigt nice om de kunde blomma samtidigt, för jag tror på färgkombinationen!

Helt klart har torparkärringen fastnat för lila och orange, he he he. Hoppas att det håller i sig!

Dagen ägnades också åt årets sista rastande av grästrimmern. Skönt att ha det gjort och gräset blir ju bra näring och marktäckning. Solen värmde så gott så det blev fikapaus ute med en tiggande kråka. Är det en t-lärring, smurf eller en avatar? = )

Får vara hur det vill med den saken, mysigt var det! Efter denna välbehövliga brejk (jag hatar egentligen dessa försvenskade stavningar) förflyttade jag mig till slånbärssnåren. Ni kanske minns skyar av vitt från i våras? Buskarna tar fullständigt andan ur mig när de blommar, men under sommaren är de inget speciella. Nu på hösten har det vita bytts ut mot mörkblå bär, precis som på våren på bar kvist...

Bara att förse sig! Ni anar inte hur mycket det finns, eller kanske gör ni det. Hur som helst så plockade jag in en liter till att börja med. De ska helst vara frostnupna, men det var lite blandat. De kastades i frysen direkt. Denna lilla mängd räcker till ett provkok av sylt och likör. T-kärringen är inte någon fantast av likör, men har jag plockat själv så... Går annars utmärkt att använda till desserter och ge bort i present. Saften är visst också god, så jag ska rensa alla mina buskar och exprimentera vidare.

En av mina försökskaniner är förresten på ingång. Torparkärringen får mycket kärt besök nästa månad. Vi har inte träffats på ett par år, ni vet hur det är när avstånden är långa. Många och långa telefonsamtal blir det, men det är inte samma sak som att ses. Nu blir det i alla fall av och hon får agera provsmakare ;-) Inte likören dock, den tar flera månader på sig att bli klar. Hoppas att hörseln kommit tillbaka då. Eller kanske är det praktiskt om så inte skett? Skulle kompisen bli för tjatig är det bara att slå dövörat till! Ha ha haaaa!!! F´låt, kunde inte låta bli, hihi

Nu blev det mycket text och lite visuell stimulans. Bäst jag lägger ner för ikväll. Önskar med detta en fortsatt mysig lördag och en kalasbra söndag!

Örongodis & kyla

Ha ha haaa!!!! Torparkärringen är inte bara döv, hon är fullständigt korkad också! Gissa vad jag såg i går kväll? Jo, en gul pastill i mitt högra öra! Nåja, inte en riktig godis, utan en hörselpropp. Jag petade nämligen i proppar när jag åkte till Staden och handlade växterna igår. Eftersom jag inte riktigt har koll på dövörat märkte jag inte att den var kvar. Helknas! Kanske borde göra som hemma, köra med hörselkåpor istället. dem missar jag nog inte. Fast DÅ lär väl folk glo ordentligt. Kåporna är för övrigt också gula, vad menas med det? Hmmm... Kanske borde köpa ett par lila istället, det vore ju snyggt!

En arbetande torparkärring i hörselkåpor. OCH andningsmask. OCH skyddsglasögon. Ingen kan påstå att jag inte varit rädd om såväl hörseln som allt annat!

Det finns faktiskt bra saker med dövhet också. Häromkvällen hade jag en fluga (del 2) som surrade omkring när jag skulle sova. Nemas problemas! Det var bara att lägga sig med vänster öra i kudden så hörde jag den inte! HA! Tji fick den jäkeln!

Kvällen före det insåg jag att jag nog missat en karriär inom idrotten. Detta är alltså del 1 av flughistorien. Denna fluga störde mig mycket, eftersom jag kollade på TV. Den satte sig inte heller utan flög bara omkring. T-kärringen fick nog och hämtade smällan. Nu blev det dock problem. Då min hörsel inte är i ordning, är det mycket svårt att lokalisera var en hysteriskt flygande fluga tar vägen. Jag skärpte synen istället och... Där var den! En snygg svepning med "racketen" och segern var ett faktum! Ska genast börja med squash! = )

Det finns således några fördelar med detta handikapp. Om jag känner mig själv rätt så lär jag komma på fler, he he he. Ska dock undvika gula karameller för man vet ju aldrig var de varit innan...

Så över till kylan. Det frös i går kväll, men tack och lov bara på marken! Det är fortfarande kallt och jag gick en sväng i trädgården för att kolla läget. Det är något visst med detta ändå. Prasslet av fruset gräs låter mysigt och växterna är fina med sitt pudersocker. Denna revsuga ser hur smaskig som helst ut!

Jättedaggkåpan är faktiskt vackrare med frost på.

Det sorgligaste är alltid rosenskärorna, men denna ser inte så eländig ut.

Jag önskar att jag sett vem som veckat isen på dammen...

Som tur är, värmer solen fort upp marken och livar kanske upp växtligheten igen. Gränsen mellan värme och kyla är tunn, eller hur?

Nu ska jag så smått börja fundera på vad som ska hända idag. Jag har lite problem med Kråkan. Hon har flyttat från sitt tält (som jag snabbt isolerade när kylan kom) och sov i en tall inatt. Gissa vilken torparkärring som INTE sovit gott pga detta! Min plan är att hon ska flytta in i uthuset, men det går inte att locka med henne dit. Vaddå, tror hon att jag har onda avsikter? Lärde hennes mamma ut att man inte ska följa med tanter in i skogen... Vet inte, men säkert är att detta är en mycket bestämd dam som väljer själv. Nu är hon i uterummet, det är visst platsen hon valt ut.

Lysande! Ingen isolering, ingen dörr... Jag måste snabbt lösa detta på något vis. Hon fryser inte ihjäl, men fötterna far illa av kylan. Det är sådana här gånger jag önskar att jag hade bra kontakter så någon händig typ (som han Frank i TV-programmet ni vet) till hands.

Nåväl, Kråkan valde att flytta ihop med mig och hon vill vara nära sin torparkärring. Det är därför hon inte går ner till uthuset. Vi finner nog på råd. Som prins Daniel sa till Vickan: Störst av allt är kärleken!