När det var dags för den årliga vandrarträffen i Böda på Öland var vädret bra. Inte som förra året då jag plaskade runt i havet, men lördagen (åtminstone halva) var solig och fin. På morgonen när jag (och ett 60-tal andra) gick mellansträckan på 1,2 mil var det lagom varmt. Liksom förra året har jag pysslat ihop ett litet bildspel av det jag såg under vandringen.
Som vanligt en synnerligen trivsam promenad! Ännu roligare var belöningen efteråt. Detta var femte gången Torparkärringen deltog vilket innebar detta:
Medalj!!! Jäklar så stolt och nöjd jag var! De andra åren har jag fått diplom vilket också varit kul, men medalj... Jag har aldrig fått det förut, om man inte räknar med Mulleskolan förstås : ) Guud, vad bra jag är hihi.
Det var många deltagare detta år, bl.a två bussar från Danmark. Man kan välja mellan tre distanser: 5 km, 10,2 km eller 25 km. Jag håller mig till milen på lördagen och 5 km på söndagen. Finns ingen mening med att dräpa sig.
Finns ingen mening med att sitta uppe och uggla längre ikväll heller. Det har varit hektiskt på jobbet denna vecka och det är en dag i morgon också. På fredag har jag ledigt igen. Då är det dags för nästa årliga tradition nämligen Ölands Skördefest. Alltså ännu en rapport på temat Utflykt och äventyr.
Lev
och må!
Lisa
Så fint där på Öland - snygga svampar men strykjärnspanna har jag aldrig sett, måste vara en väldigt ovanlig sort som bara finns där på ön :-) Säkert giftig - om inte annat väldigt hårdsmält...
SvaraRaderaGrattis till medaljen dessutom!
Kram
Gratta till medaljen! Och jag som behöver ett strykjärn. Barnbarnet har fått mitt (med ånga och finesser).
SvaraRaderamargareta
Härligt! En medalj sitter aldrig fel.
SvaraRaderaHär har det eldats för fullt i kakelugnarna under säkert en månads tid. Brrrr. Gny.
En medalj! Kul! Och så långt du gick. jag hade nog tagit kortaste sträckan, men då kanske man blir utan medalj, hihihi...
SvaraRaderaoch nu har det blitt kallt och vi kan inte elda i kakelugnen i vardagsrummet, för jag måste laga den lite , inuti med med brännfast puts. gjort det förr, men slarvade nog lite. denna gång ska jag göra det ordentligt.
ha det gott.
aino
Oj, vilka välbekanta vyer för mig. Här har vi miltals av mysiga linjer att vandra på. Men jag har då aldrig stött på någon medaljutdelare i skogen.Roligt att hitta din blogg.
SvaraRaderaKram från Böda
Kerstin
Liiiiiiisa!!! Var är du???
SvaraRaderage ett livstecken ifrån dig... oroligt i min skalle...
aino