söndag 20 januari 2013

Mister du en står dig tusen åter..

Ett talessätt som passar in på det mesta. Jag tänker nu inte på några kärlekar utan på de små, pälsklädda, pepparkornsögda varelserna med lång svans. Efter höstens musinvasion har det blivit lugnt. Inga besök i bilarna och ytterst sällan inomhus. Men de finns, o ja. En morgon när jag gick in till Kråkan kom det en liten mus farande. Och en till... Jaha, de små liven har hittat ett nytt ställe att bo på. Kråkis verkar inte bry sig och jag har inte sett några spår av dem i hennes matskål så det är nog ingen fara.

Väderläget är oförändrat. Ingen vår i sikte och det fortsätter att snöa och vara kallt. Nåväl, råttorna är de sista som överger en och kaptenen den sista som hoppar, he he. Det ska ju vara vinter denna tid, vi bor ju faktiskt i den norra delen av världen.


Just denna dag (onsdag) tillhör inte favoriterna. Att börja dagen med att sopa bil och skotta plogkant är inte min grej. Om man nu nödvändigtvis MÅSTE upp vid halv sju så kan man väl få sitta och mysa med frukost istället för att "leka" i snön :(

Kvällen blev desto bättre, med värmande brasa och bläddrande i trädgårdsböcker. Jag som inte gillar vinter så mycket skulle vara något mer positiv om solen kunde visa sig någon gång. Vi har mest haft grått, grått och mer grått med någon kort stund av sol. Just idag ser det lite hoppfullt ut, det finns blå fläckar bland molnen!

Mitt i allt vill jag klaga på Blogger som inte lyckas fixa till bl.a bildöverföringen. De la ut om detta 4/1 och uppmanade de som drabbats av att inte kunna lägga upp bilder att använda en annan webbläsare. Jag använder Firefox nu, det har jag gjort förut när det har strulat med att kommentera och liknande. Tröttsamt och många ger upp. Nåväl, bilder ska ni få. Här en från gårdagen på väg till affären. Erkänner att det är mysigt ;-)


Sen blev det problem. Torparkärringen blev totalt desillusionerad och visste inte var hon befann sig! Vägen var helt annorlunda! Förr har jag vetat precis hur kurvorna legat och bara kunnat tuta och köra, men plötsligt var allt bara fel. Nedan ser ni anledningen...


De har avverkat! Mycket dessutom! Förutom att jag tappade orienteringen blev det fult. Lika lite som man kan  lära gamla hundar sitta, lika lite kan man lära gamla torparkärringar att acceptera sådana förändringar. Lika bra att vänja sig förresten. de ska smälla upp några vindkraftverk i skogen bakom oss. Inte så nära tack och lov, men vi kommer säkert att se dem och det gillar jag INTE! Även om det närmaste kommer att vara ca 1,7 km bort så är de ju så höga. Vill inte se en stor, jäkla propeller sticka upp bakom skogen! Vi får väl se hur det blir (och när).

Neej, nu byter vi till något trevligare. Såklart har jag amaryllisar även denna säsong. Nu var det något lurt med dem, för de har börjat blomma denna vecka! Jag satte dem vid samma tid som alltid, men... Inte fick jag rätt sorter heller. Jag skulle ha två "Marilyn" i köksfönstret men den ena är något helt annat. Damen ifråga är hur som helst mycket vacker, så varsågoda och njut och ha en riktigt fin söndag!



Vinterkramar från
Lisa


11 kommentarer:

  1. Ja, det är vinter, det är snö och det är kallt. Då är det skönast framför brasan i soffakroken. Såna propellar har det kommit upp i närheten av mitt barndomshem också. Dom första åren gillade jag det inte alls men man blir van. Då är det värre med kalhyggen, det gillar jag inte heller. Men efter en 10 år så där blir det svamp och bär, då känns det bättre det också. Men trädgård, jag har inte bläddrat i en enda bok ännu, det är som begeistringen helt är borta. Hoppas den kommer tillbaka till våren.. Nu är det bara ull, och maskinen är inte mer än 2 veckor så det har nog blivit gjort för hand innan, och nu också. Det är en skön aktivitet i soffakroken det också.
    Ha det bra i skogen och frys inte för mycket. Nu måste det värma skönt med all ved du fixade tidigare, den värmer minst två gånger vet du :)

    SvaraRadera
  2. HON "Marilyn" är ju en riktig skönhet.

    Men vi får ivarjefall ljuset nu!

    margareta

    SvaraRadera
  3. Hellre en propeller än ett kärnkraftverk tycker lilla jaaaaaag. Den kära Kråkan. Mustolerant och vintertålig. Vilken pippi!

    SvaraRadera
  4. jisse, där försvann skogen i ett nafs. förstår hur det känns, för här avverkas det hela tiden runt vår gård av de nya storgårdsägarna. vi skojar och säger att de må väl dra in pengar för att betala gården, hehehe... lite elaka som vi är.
    men du, det är på förslag med vindkraft bortanför oss också, och jag håller med bettina, hellre vinddraft än kärnkraft. du får se dem som konstinstallationer, hihi...
    och bättre med vindkraft än möss i bilen och huset. jag hade en jättestor musrackare i bilen häromsistens. de jäk-arna ger inte upp.
    aino

    SvaraRadera
  5. Tråkigt när storskogen avverkas! Och det ser verkligen annorlunda ut när en skog försvinner. Jag känner inte igen vägen och omgivningarna vid sommarstugan där jag var som barn.

    Vinterhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
  6. Waow!! Vilken tjusig dam Marilyn är!! =)

    SvaraRadera
  7. Ja de små rara mössen... skönt ändå att de flyttat ut från bilen och blivit sällskapsmöss hos Kråkan :)
    Vet precis hur det är när gammelskogen försvinner... man blir alldeles desorienterad och bortkommen - ingenting stämmer liksom längre. Klart det är trist med vindkraftverk, men de är ju åtminstone miljövänliga...

    SvaraRadera
  8. Usch för möss. Jag har haft anticimex här tre gånger i vinter. Min katt verkar vara ovanligt lat när det gäller musjakt...

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  10. usch då, blir lite misstänksam på kommentaren ovanför från anonym. är det nåt lurt med den, konstig adress eller hur. den skulle jag inte klicka på. lustigt också att dubbelwena ser olika ut, kolla writes och why och web. skumt!!
    hoppas att du inte kört vilse och inte hittat hem, nu när skogen är borta. ha en skön helg!
    aino

    SvaraRadera
  11. Kul att kika in till dig! (och mössen...)
    Vilken vinter färd till affären ;)
    Ha en fin helg,
    Sussi på Stolpås

    SvaraRadera