Bara ångest i skogen just nu...

Ja, så är det. Kråkan är försvunnen! I går morse var hon bara borta. Hur gick det till tänker ni, svaret är att jag har ingen aning. Hon vägrade gå in på onsdag kväll. Det har hänt förut och som ni vet så är påfåglar oherrans envisa. Har de bestämt sig för något så går det INTE att ändra på! Torparkärringen kan vara riktigt envis men mot Kråkan har jag aldrig haft någon chans. Alltså fick hon som hon ville och hon boade ner sig på altanräcket. Kylan tänker ni. Ja, hon har sovit ute i minusgrader förut några gånger och det har gått bra.

Som sagt, hon var bara borta. Jag letade i trädgården iförd pyjamas men hittade henne inte. Inga fjädrar eller annat som skulle kunna vara tecken på att något tagit henne. Jag vet ju att havsörnarna spanar och att Kråkan avskyr alla stora rovfåglar... Fattade beslutet att åka till jobbet och hämta arbete, sedan åka hem och jobba. FY, hur jag mådde! Inte ens denna pippi som kom på besök första gången gjorde mig glad:

 

Några grönsiskor kan aldrig ersätta Kråkis! När jag kom hem igen satte jag mig ute och läste. I mitt jobb behöver man läsa in sig emellanåt, men tyvärr finns det sällan tid för det. Nu passade det bra, jag kunde lyssna samtidigt. Om hon skulle tuta alltså.

Tvingade i mig en sen lunch och gick en sväng i skogen för att kolla. Inget :( Jag lyckades fokusera på jobbet till arbetsdagen var slut, sedan var JAG slut. Faktum är att jag totalt släppte ut känslorna och gjorde som jag brukar göra om jag mår dåligt. Bäddade ner mig i sängen... Åt lite middag och sen blev det inget mer. Hittade avsnitt av Dalziel & Pascoe på Youtube och somnade till det (före kl. 21 faktiskt). Jag orkade inte/ville inte tänka på vad som kunde ha hänt min fina flicka. Nu bryter vi för en bild innan ångesten blir för svår...

 Snacka om fördömande talgoxar! Synd att jag inte hann fokusera. Nåväl, vad är väl några grönsiskor och talgoxar när det finns påfåglar...

Ingen Kråka i morse heller. Med tungt hjärta åkte jag till jobbet och var så inne i min oro att jag höll på att glömma ett möte! Fick för mig att det var 10 men så såg jag någon strax före 8.30 och då kom jag ihåg att det ju var då! De märkte inget tack och lov...

Åkte hem vid lunch för att läsa vidare. Ibland kan jag göra så, med chefens godkännande naturligtvis. Ingen Kråkis... Fler vårtecken dock, ni har väl sett headern? När bofinken dyker upp finns det hopp!

Alla småfåglar plus avsaknaden av Tasse har medfört fler besökare. Inte bara ekorren utan rovfågel modell midre. Vi har en duvhök som gör utfall med jämna mellanrum. Det går fort! Jag bara noterar att pippisarna varnar och sedan flyger iväg i en väldig fart! Har sett skurken i skyn och igår gick jag för att titta efter. Då satt den på staketstolpen men flög iväg direkt jag visade mig. Självklart ingen kamera... Maken har sett den passera fågelbordet. DET är mitt nya projekt - att få den på bild. Något att fokusera på i väntan på att min vän ska komma tillbaka...

Jag hoppas att inget har hänt! Jag har så ont i magen av oro och mår pest psykiskt. Förutom att jag lagt ut detta på facebook har jag såklart ringt polisen och meddelat att jag saknar en påfågel. Den kvinnliga konstapeln som tog emot samtalet började skratta, hon tyckte det var så lustigt med en förrymd påfågel. Det brukar vara hundar och katter... Trevlig kvinna dock och hon hade full förståelse. Maken höll på att skratta ihjäl sig när jag skulle beskriva hur Kråkan kan låta. Hon låter ibland som en sån där tuta de har på hockeymatcher och jag gjorde tydligen klämrörelser när jag berättade det. Skitgubbe!

Nej, nu var jag elak! Han är lika orolig som T-kärringen. Han saknar ljudet när hon går över trädäcket, ja t.o.m hennes tutande! Ikväll sa han att han ska köpa TVÅ påfåglar till mig när han har fått ordning på jobb. Om (när, snälla) Kråkan kommer tillbaka så blir det en. Han började dessutom prata om några hönor! Jag har tjatat om det men blivit nedröstad. Det finns ljuspunkter trots allt!

Nu lägger jag ner för ikväll. Gode värld, låt Kråkan komma hem igen! Att förlora Tasse var hemskt men han var jättesjuk. Varför måste hon försvinna också??? Jag är jäkligt låg just nu mina vänner. Tänker inte be om ursäkt för det heller. Så det så!

Kram

Lisa