Tisdagen blev lika fin (ännu finare faktiskt) med sol och 17 grader. Sedan blev det mer normalt med lagom mycket plusgrader och i går morse var det -3. Om det säger jag BLÄÄÄHHH! Nåväl, det är bara i mitten av mars ännu. Idag har det varit kalas igen med +14 och jag lämnade jobbet efter lunch. Någon "bonus" ska man välan ha efter en vecka med extralånga dagar!
Just det, vårtecken var det ju. Krokusarna blommar för fullt och narcisserna börjar visa sig.
Jag spanade vidare och hittade många tulpaner som busar med mig. Att jag kallar det busa beror på att jag inte kommer ihåg vad jag satte för lökar! I två rabatter har jag koll, men vad detta ska bli har jag ingen aning om = )
Känns som en trevlig överraskning att se fram emot! Jag försökte mig på att klyva lite ved, men det känns att gammkroppen inte är i fas efter influensan ännu. Det blev alltså inte så mycket. Istället satte jag mig ner med min bok; Frostnätter av Arnaldur Indirðason. Denne islänning gillar jag skarpt, så man kan säga att nedsatt torparkärring satt. Blev en bra stund med näsan i boken. Det är under denna mysiga lässtund som anspelningen på våld kommer in. Jag hörde och såg Tasse in action...
När jag tittade närmare på bilden såg jag vad som hände...
Det där kära vänner, är svansen på en muslus. Jag hörde den också. Även om jag älskar min Tasselus, så har jag svårt för att tycka om det katter gör med sina byten. Vi vet väl alla att man inte ska leka med maten! Tasse struntar i den regeln och gör som tassar gör.
Hur läskigt jag än tycker att detta är, så är det fascinerande att studera en katt i detta läge. Så totalt fokuserad och alldeles spänd i kroppen. Jag håller helt klart på att förvandlas till en riktig torparkärring, för denna gång tog jag bilder på detta. Vanligtvis brukar jag rusa fram och rädda mössen. Jag ska väl erkänna också att på detta avstånd såg jag inget, det är när jag förstorat bilderna som jag verkligen såg eländet. Det är nu en liten varning är på sin plats. När jag förstorade upp kommande bild blev det riktigt jobbigt. Det är vad man kan säga en stark bild och ganska otäck. Inget blod eller så, men musens ansiktsuttryck gör ont i en t-kärring! Här kommer den:
Nu räcker det, eller hur? Jag lämnade det våldsamma djurlivet åt sitt öde och återgick till min bok. Till Tasses fördel talar att han faktiskt gör processen kort med sina möss. Kanske minns han när en viss skogskvinna kom med vattenkannan förra sommaren...
För att ni ska sova gott i natt, slänger jag in en betydligt trevligare bild. Här blommar amaryllisarna fortfarande och denna är så otroligt röd och vacker!
Nu känns det bättre = ) Känner också att det är läge att förtydliga lite runt utlottningen. För att delta bör man skriva i kommentaren att man vill vara med. Nu är det förvisso ingen våldsam tillströmning, men ni som vill vara med kan väl meddela detta. Just nu ligger ni ju bra till, he he. Har dessutom insett att min egen länk inte fungerar så jag ska försöka rätta till det. Mycket kan jag, men att trixa med datorer hör inte dit!
Ha nu en underbar fredagskväll! I detta hus ska vi fortsätta med Harry Potter-veckan. Nu har vi bara de två sista filmerna kvar. Fredagsmysiliarmus på er!
Kramar
Lisa
Så fint med krokusarna - olika färger men samma färg samlad i fält. Snyggt!
SvaraRaderaTja, jag tycker ju om alla slags djur, det gör jag, men möss och sorkar finns det väldigt mycket av och de fortplantar sig i en väldans takt... de är ju trots allt bytesdjur för många och så även för små Tassemannar.
Kram
Naturen har sin gång; Oxå om vi människor tycker de e hemskt.
SvaraRaderaMen katten är oslagbar då det gäller att hålla efter möss, sork!
margareta
Kissen tar inte mer än vad som får plats i magen.
SvaraRaderaHärligt med fuktig ljum vind från havet.
Grävlingen har också vårkänslor, hjälper mig gräva i rabatten. Vad kan "hen" leta efter...feta maskar kanske.
Trevlig helg!
Ann.