Jo, ni vet ju att jag gillar att läsa. Det har inte blivit så mycket på sistone för det har varit svårt...
Suddigt och eländigt, framförallt om texten är liten. Detta har inte kommit plötsligt, neej det har så sakteliga förvärrats genom åren. För det mesta är Torparkärringen bra på att anpassa sig och godta att saker förändras, men när det gäller detta... ICKE! Jag har vägrat göra något åt detta! Ni fattar vad jag pratar om, eller hur?
Just det, synen har försämrats i takt med att T-kärringen blivit äldre och klokare. Ehmm, det där med klokskap kan kanske diskuteras. När det handlar om detta hade det nog varit klokare att åtgärda det långt tidigare. Nåväl, det går att klara sig ändå. Man låter bli att köpa saker där det inte går att läsa på förpackningen. Man sträcker på armarna lite till för att kunna läsa en bok...
Och lite till... Det är rent otroligt vad töjbar en människa är! Om man håller på och sträcker på armarna i flera år så blir det till slut riktigt långa!
Så plötsligt en dag upptäckte jag något förfärligt när jag såg mig i spegeln. Jag höll på att förvandlas till något helt annat än en Torparkärring. Ve och fasa!
Bilden har jag lånat från nätet, adressen finns nedan.
http://ngm.nationalgeographic.com/ngm/photo-contest/2012/entries/165746/view/
Till på köpet räckte armarna inte längre till, trots att de blivit så långa. Då var det dags att bita i det sura äpplet, vilket inte heller var så enkelt pga armarnas längd men det var himla lätt att nå äpplena i trädet, HA HA HA! T-kärringen var tvungen att gå till optikern...
I fredags började så mitt nya liv. När jag tog på mig mina nya brillor trodde jag att jag skulle få spunk. Jag är van att snabbt röra på huvudet (måste ju vara snabb för att hinna upptäcka alla flygfän t.ex) men det visade sig vara en dålig idé med progressiva glas. Jag blev nästan sjösjuk! Läsningen går mycket bättre, men de funkar dåligt vid uteliv. Man MÅSTE kunna röra ögonen snabbt i naturen! Att bara vinkla huvudet blir fel. Nae, jag ska köpa ett par till som jag kan ha utemellan. Jag har redan tröttnat på att må illa när jag rör mig ute :(
Tänkte inte på det först, men denna bild illustrerar ganska bra mina nya synfält he he. Jag avslutar med ännu en fågel?bild. Kolla in detta. En kroppkaka med näbb! :))
Kram
Lisa
Så skönt att avhjälpa det nya livet med endast glasögon - vore värre med större ingrepp!
SvaraRaderamargareta
Kroppkaka med näbb, låter nästan som jag. Som förresten nog ska släpa mig till en optiker, snart. Det blir säkert av nu till våren. Nog.
SvaraRaderaDet där med sjösjukan har jag aldrig kommit över. Så jag använder mina mest vid läsning och dator fast jag egentligen "ska ha" dom jämt. Förbaskat dyrt är det iallafall.
SvaraRaderaÄr det tre eller fyra år sen jag fick glasögon, kommer inte helt ihåg, men jag går inte med dom ute, kmer gott ihåg sjösjukan och den är där fortfarande. Men läsa och på jobbet hjälper dom, och framför TV,n, bra att kunna se texten på rutan på långt håll och maskorna på stickorna på nära håll. Det gillar jag. Inte behöver du ha dom på dig i trädgården? Såå illa tror jag inte det är ännu. Jag har märkt att om jag går inne, med tydliga väggar hallar, gångar och sånt så går det bra, men i öppna landskap, helt pyton. Men du, livet blir som nytt och det är roligare att läsa när man inte somnar av utmattning i armarna efter en halv sida :)
SvaraRaderaDet är ju ganska trevligt att kunna se små saker faktiskt. Alla saker som krymper med tiden menar jag som bokstäver, fröer, olika handarbeten mm. Hoppas att sjösjukan försvinner för det gör den för en hel del trots allt.
SvaraRaderaKram
Kroppkaka med näbb... ja, faktiskt... :)
SvaraRaderaVälkommen i klubben så att säga... Försökte slippa på alla sätt och vis, men så var jag bara tvungen... Har progressiva glasögon när jag kör bil... skulle behöva framför tv:n - men vi köpte en större tv istället :) Vänjer mig nog aldrig att gå med glasögonen på - det känns som om inte fötterna når ner till marken... ja, jisses... tänk att åldern börjar ta ut sin rätt... eller orätt...
Kram
Dit skulle jag också behöva gå...till en optiker! Men start sträckan är låång. Så än har jag inte kommit iväg :(
SvaraRaderaKan just tänka mig att man sedan måste vänja sig också...
Lycka till önskar jag dig!
Tack för titten på din trevliga blogg,
Sussi på Stolpås
Haha, du är rolig du! :-) Förr eller senare räcker armarna inte till... Jag har haft progressiva glas i 5½ år nu. Det tog säkert en månad att vänja sig. Trottoaren betedde sig som golvet i Lustiga huset på Liseberg - dvs gick i vågor. I backspeglarna i bilen gick det inte att se något annat än suddigt. Tidningen gick inte att läsa utan att vrida på huvudet från väster till höger... Som tur är fick jag samtidigt ett par rumsprogressiva glasögon som jag kom bättre överens med. Men det märkligaste är att hjärnan vänjer sig! Fiffigt som bara den! Numera kan jag titta åt både höger och vänster och i backspeglar. Och något vågigt golv och problem med tidningen är det inte längre. Enda problemet är att det borde vara dags att byta glasögon igen, men när det kostar 7-10000 kr för 2 par, trots att jobbet betalade det ena paret, så får jag nog härda ut ett tag till...
SvaraRaderaTack för de varma hälsningarna!
Vårvinterhälsningar
Elisabet