Kråkis och andra flygande varelser

Vi som bor neröver landet har inte kunnat klaga på vädret idag heller. Som mest 29 här i skogen. Jobbigast är inomhustempen, för den ligger på 27. Lite väl häftigt tycker vissa torparkärringar som ibland av andra anledningar blir väldans varm, he he.

Med värme kommer ofta oknytt. De kommer förvisso ändå, men det brukar bli lite jobbigt om det dessutom har regnat mycket. Ni minns nog mina getingbon som jag i ilskan rev ner. Nu var det så att ett hade jag inte riktigt lyckats med.

Under midsommarhelgen formligen exploderade det av byggnation! Det finns gränser för vad jag tål och något getinsamhälle i uterummet vill jag inte ha. Alltså ringde jag Ghost Busters!

Nåja, Anticimex då. Vilken hjälte! Han tyckte det var världens enklaste jobb för boet satt i ögonhöjd och var enkelt att förstöra. Trots att jag inte gillar dessa kryp alltför mycket, så känns det hemskt att tänka på att man förstör ett fantastiskt samhälle... Nåja, den känslan går över ganska fort.

Under semestern gick jag in i uthuset, i den del där jag bara vistas vid vedklyvning. Jag kollade lite uppåt väggarna och såg ett par småttiga getingbon. Det surrar dock. När jag vände på huvudet blev jag kall i brallan. Undefär 3 meter upp på väggen i hörnet fanns ett bo. Modell större. Torparkärringen gick stillsamt ut och bestämde sig för att ringa Ghost B - förlåt - Anticimex igen. Nu blev det inte så. Det glömdes bort...

I söndags när jag satt ute för första gången på ett tag, blev jag väldigt inspekterad av dessa flygande otäckningar. Jag fattade inte var de kom ifrån. Det blev jag varse på eftermiddagen...

Ett nytt gäng håller på att flytta in under takfoten på huset! Nej, nej, nej!

De hade sett nog av mig och godkänt min existens ganska snabbt, så i måndags brydde de sig inte alls om mig. Igår återvände dock minnet vad gäller uthuset och jag smög in för att kolla. Nu var det boet STORT! Hade passerat handbollsstorlek. En geting kom för att titta på mig, men När torparkärringen rör sig står blixten stilla, gammalt skogsordspråk. DÅ ringde jag. Vi får se när de kommer...

Nej fy, ny byter vi till trevligare flygfän, nämligen Kråkan. Jag fick en fråga om hon äter ur handen. Oja, hon tigger dessutom alldeles förskräckligt. Om jag smaskar på något ute så kommer hon direkt. Undrar vem som lärt henne det, he he ;-) Ikväll bjöd jag på banan för att fixa bildbevis. Fokus ligger ibland på konstiga ställen (kolla in den flygande bananen, jag kstar den inte - hon tappar den) och Kråkis är inte så stilla, men här kommer ett litet collage.

Hon är för rar! Det ljusgröna nere i hörnet på bilden till höger är mitt ben. Då förstår ni att hon är nära. Något annat hon hittar på är att tala om när hon vill ha frukost. I morse knackade hon på köksfönstret efter att väckaren ringt. Jag var trött och snoozade lite, det hade hon inte tid att vänta på! Knaspippi! Det är inte slut där. Hon har flyttat sovplatsen från taket till altanräcket. Självklart ligger hon så hon ser in i vardagsrummet (och kan kolla på sin T-kärring som tittar på TV). Ja jisses! Hon ser inte själva TV:n så det är inte NatGeo eller Animal Planet hon vill ha koll på...

Med detta tackar vi för oss ikväll. Mer sol och värme i morgon utlovas, så det är något att se fram emot!

Kramar från

Lisa