söndag 25 november 2012

Snakemaster

Som rubriken antyder så ska ormfobiker INTE läsa vidare. Nu är det iofs inte ormar utan ödlor i ormform, men det räcker om man har fobi.

Detta är dessutom ett inlägg från i augusti som jag inte publicerat så några ödlor är inte aktuella just nu ;-) Ni kommer att förstå att jag publicerar detta nu när ni kommer till slutet. Ibland blir det inte som man tänkt sig...

Tidigare i veckan blev det plötsligt ett herrans liv på fåglarna. Nyfiken som jag är var jag tvungen att gå ut och titta efter. Svaret låg på skogsvägen, en stor kopparödla. den var över 30 cm lång! Jag vet att de kan bli så stora, men det är sällan man får se det.


Det visade sig att detta tydligen var kopparödlans dag. På eftermiddagen när jag drog runt med grästrimmern träffade jag en till. Denna var mindre, 20-25 cm lång. Såklart försökte jag få tag i den med den ville inte leka med någon torparkärring. Den tappade inte svansen heller trots att jag drog i den. Även om den inte var leksugen så förstod den väl att t-kärringen är snäll ;-)


Nu var jag ju sugen på att få en bild där jag håller i den (vill ju vara en "riktig" snakemaster), så jag gick tillbaka till stället med plasten senare och den var kvar! Nu fick jag tag i den, men kameran ville inte fokusera på den. Eftersom jag bara hade en hand använde jag autofokus och den siktade in sig på bakgrunden istället. Ödlan var ju inte helt stilla heller så det var bara att ge upp och släppa ner den.


Vilket oerhört vackert djur detta är! När man tittar på ögonen så syns det tydligt att det inte är en orm utan en ödla. Nu förstår jag varför jag fallit för en viss resväska... Vi tar det sen...

Jag fortsatte med trimmern lite senare och plötsligt känns det som att jag kör på något. En ödla till! Den ville inte heller komma upp i ljuset men jag lyckades kolla så den inte var alltför skadad. Ett litet skrapsår hade den fått, men den kröp ner i gräset och tycktes må bra. Detta var en mycket spännande dag vill jag lova. Faktum är att jag bara sett kopparödlor vid enstaka tillfällen när jag bodde i norr och absolut inte så stora! Jag hoppas att jag får tag i en så småningom så jag kan få en riktig bild på the Snakemaster! ;-)

Kan avslutningsvis upplysa om att ingen av de tre ödlorna jag joxat med tappade sina svansar. Bara så ni vet att jag är försiktig när jag hanterar dem!




Kramar från
Lisa


4 kommentarer:

  1. Å vad härligt! De är så fantastiskt vackra, den färgen är svårt att få till om man vill härmas. Älskar ödlor med, och blir glad när jag får syn på en orm (i alla fall om jag har rejält på fötterna).

    SvaraRadera
  2. De har verkligen en vacker färg dessa kopparödlor :) du fick ju fina bilder även om du nu inte håller i dem Kram suss

    SvaraRadera
  3. nä, nån ormfobi har jag inte, så mycket orm som vi har här. kopparödlorna är fina och inget att vara rädd för. de förbaskade huggisarna behöver jag ju inte oroa mig för nu när lillen bor i himlen...
    men alla möjliga djur är fortfarande igång, det är väl den milda hösten... fast idag har det bara varit två plus, så nu drar sig nog både ormar och ödlor in sig i sina gropar.
    jo, tack för de fina bilderna på kopparödlorna. du är en sån enormt bra djurfotograf, du kanske ska ge sig in på en ny yrkesbana?
    ha det gott!
    aino

    SvaraRadera
  4. Fina bilder på dessa vackra djur :) Vi har gott om dem här också, men nu har jag inte sett någon sedan tidigare i höst.
    Ha det gott!

    SvaraRadera