Bosättare

Jag är försiktig med att uttala mig om storpolitik. Det kan bli så fel, så fel och skapa osämja om man inte har samma uppfattning. Men det finns något jag är fullständigt emot och denna åsikt står jag för! Jag tycker inte om, har svårt att acceptera att någon bygger bostäder på områden som tillhör någon annan. Tänk dig själv, hur skulle det kännas om någon plötsligt kom och började bygga hus på din tomt? Inkräkta på ditt liv...

Ännu värre om dessa bosättare ser läskiga ut och dessutom kan vara aggressiva. Jag har en fråga: vad är det för fel med att leva sida vid sida, var och en inom sitt område? Vi fick en bosättare på halsen i somras och eftersom jag inte tycker om dem, blev stämningen synnerligen orolig. Det fanns bara en sak att göra; gå till attack! Försvara sitt revir! Jaga ut inkräktaren!

Maken fick till uppgift att jaga bort honom och jag rev bygget med omedelbar verkan. Bosättaren kom tillbaka efter en stund och var tämligen sur över att någon rivit hans byggprojekt. Han insåg dock att det inte var något bra ställe att bygga på och lämnade vårt territorium.

Även om jag verkligen inte trivs med ockupanter, måste jag erkänna att det var fascinerande att titta på när han jobbade. Vad fort det gick! Det gick fort att ta bilden också för jag gillar INTE close encouters med getingar!

Kyla och mys

- 20 uppe i norr, jomenvisst. He jer in´t nå konschtit. Men här nere? Hemskt!!! Jag har väl inte emigrerat för att ägna all min fritid åt att skotta snö och frysa... Ägna kvällarna åt att få bilen på rätt plats utan att spinna fast i snön... Jag ska ju vara ute i trädgården och gräva! Så kan man ju tänka, men...

Ikväll är det kallt och stjärnorna gnistra och glimma. Skogen är tyst och vacker och där ljuset når snön sprakar det av "diamanter". Röken stiger ur skorstenen och påminner om värme och kärlek. Mitt i allt detta mys har jag gjort något jag funderat på en tid. Något riktigt torparromantiskt. Klyvt ved i uthuset från en stallyktas sken. Hur mysigt som helst! Fast mest i teorin. I praktiken var det ett väldans fegljus. Nästa gång får jag ta dubbla lyktor tror jag. Eller så blir det som vanligt, otroligt oromantiskt. Ficklampa!

Nu måste jag rusa! Tasse tjuvar pizzakanter i köket. Jag hade tänkt bjuda muslusarna också!

Inför julen

Igår gjorde jag något som jag aldrig gjort förut. Något som jag aldrig trott att jag skulle göra. Jag köpte färdigsydda gardiner! Så ofattbart och vilket nederlag, eller... Jag som Kan själv!

Jag har alltid kunnat själv. Redan som lite plutt kunde jag själv. Jag minns än idag hur besvärligt det kunde vara att sätta på sig fingervantar vid tre-fyra års ålder. Mamma fanns alltid tillhands för att hjälpa till men jag var bestämd redan då: Kan själv! Detta kunde innebära att jag fick pyssla länge innan jag fått varje finger i rätt spår. Lillfingret var värst. Varje gång jag misslyckades uttryckte jag min frustration genom att ljudligt förkunna: Äsch!!! Och så gjorde jag ett nytt försök, för jag var inte bara bestämd, jag var även ihärdig. Sitter välan kvar en del av det också ännu idag... Vid ett tillfälle underhöll jag väntande tågresenärer på stationen i Göteborg (det minns jag inte men har fått det återberättat av en road moder).

Att få in fingrarna rätt kan vara svårt även idag, speciellt om det är bråttom och vantarna är sladdriga. Ni vet så där som de blir när man varit ute i en väderlek innehålande mycket vatten. Tacka vet jag tumvantar! Där kan man inte misslyckas!

Gardinerna ja. Eftersom jag är en sådan där galning som byter i alla fönster till jul (och vår och sommar och...) och vi nu bytt boende, var nya gardiner ett måste. Jag har fixat klart till de andra rummen och i samråd med maken valt ut ett tyg till köket. Nu har det varit mycket omkring mig de senaste veckorna, så någon tygbeställning har inte blivit av. I går var jag på vift i andra ärenden och ramlade över ett par färdigsydda. Jag tänkte en gång och flera och när för- och nackdelarna virvlat klart i min lilla hjärna landande tankarna i : Köp dem människa och ägna fritiden till något annat istället! Jag kan fatta snabba beslut utemellan och gardinerna duger gott. Förmodligen syr jag nya nästa år, men det tar vi då...

Nu måste jag ut i skogen och fixa en till gran att hänga den nya ljusslingan i. Tänk vad man kan vinna i tid om man gör rätt prioritering!

Ps! Att få Lovikkavantar att posera kan vara lika svårt som att fånga möss och kisse på bild!

Irritation

Nu har det hänt igen. Det som gör mig mycket irriterad och kan "halverst" förstöra en kväll. Här kommer man hem från jobbet och är lagom trött och slut. Det är lite kyligt inne, ingen har ju varit hemma och eldat under dagen. Tänk om Tasse kunde göra någon nytta och inte bara gapa efter mat!!! Mössorna bråkar också ibland när de tycker att det är för dålig service! INGEN tänker på mig och vad jag vill. Jag vill bara ha det lite varmt och gosigt så här på kvällskvisten...

Dålig ved, det är källan till in irritation. När man tar ett torrt ( jo tjena) vedträ som inte vill brinna ordentligt. Det gör mig ilsken. Något annat som jag vill klaga på är papperet i de dagstidningar vi har här. Det är värdelöst att göra upp eld med. Tur det finns andra tidningar att använda och andra vedträn...

Vad gäller Tasse, så är han världens finaste katt och det är klart han är hungrig när jag kommer hem. Det är jag också! Mössorna, tja vad ska man säga. Jag har ju på alldeles eget bevåg skämt bort dem. Ikväll fick de morot också, sophinken innehåller bara plast just nu. Nej, det är inget fel på djuren, inte heller på veden. Bara på surkärringen som väljer fel vedträ...

Oknytt

Skogen är full av troll... Och tomtar. Det vet alla som bor i skogen. Jag tror såklart på att de finns. Jag har till och med bildbevis. Nu tänker ni ännu en gång: Nu har det skenat iväg med torparkärringen igen. Det är inte nyttigt för henne att bo därute.

Jag förstår, jag förstår, men jag upptäckte faktiskt i somras att vi har ett troll på gården. Träd med ögon och näsa brukar vanligtvis förekomma i sagoböcker, eller på mina teckningar, men här är ett riktigt!

Jag har gått igång på detta med oknytt och var naturligtvis tvungen att bjuda hem ett troll som jag träffade på Ölands skördefest. Han heter Eriksson.

Har man ett troll måste man ju ha en hustomte också! Hustomtar är viktiga när man lever torparliv. Vår hustomte flyttade med mig hem efter samma tillställning där jag träffade Eriksson. Han heter Erik, passande nog. Erik behandlas med största respekt och han har fått en plats bredvid kakelugnen. Där mår han gott i värmen!

Muskompis

Så har vi nått en ny nivå i vår relation, muskompisen och jag. Hörde prasslet i sophinken och gick såklart dit och kollade. Pratade lite med musen och lade fram en bit rågkex. Då kom musen fram, inte från sophinken utan "hemifrån". Det var alltså mus nummer 2 som kom och pratade lite med mig. När jag viftade med kameran, sprang hon bort. Kompisen i sophinken var dock kvar. Nu är ju möss trevliga och nyfikna, så denna muskompis kom upp ur hinken och tittade på mig. Jag slog om kameran på video och filmade musen när hon vandrade runt uppe på hinken. Hon tröttnade väl på mig och dök ner igen. Jag satt kvar och pratade och minsann, kom hon inte upp igen! Nu valde jag att fota istället.

Trots att jag fotade, blev hon inte rädd. Hon klättrade upp och satte sig på kanten av sophinken och lyssnade intresserat när jag pratade med henne. Inte rädd alls!

Hon gick runt på kanten och visade ingen brådska att komma därifrån. Hela tiden pladdrade jag på och tog bilder. Så här nära har vi aldrig varit varandra och det kändes jättehäftigt! Tänk att sitta några decimeter från en skogsmus!

Nästa steg blir absolut att försöka få henne att ta något smaskigt direkt från mig.

Som en liten avslutande parentes, måste jag berätta om Tasses nya påfund. Han hoppade nyss upp på arbetsbänken och slängde ner decilitermåttet. Smart, tänker jag. Det är nämligen så här att Tasse äter "fin" mat som doseras. Ingen fri tillgång på mat här inte! Att kasta ner måttet betyder såklart: Sluta skriva om de där jädrans snyltarna och ge mig mer MAT!!!

Möss och människor

På ett vis känns det skönt att numer veta att det handlar om två möss. Jag har under hösten oroat mig över husmusens psykiska status. Vissa dagar har hon varit riktigt avvisande. Sprungit iväg i all hast så fort jag öppnat skåpdörren. Andra gånger har hon stannat och socialiserat en stund. Okay, alla kan väl ha en dålig dag, men är det för mycket begärt att uppföra sig som folk (eller möss) ändå?!

Någonstans innerst inne har jag hela tiden haft känslan av det var fler än en. Jag kände inte riktigt igen min kompis alla gånger. Det var som att hon ändrade storlek lite grann.

Nu är det inte bara mys med mus. Jag har ett problem. Jag håller på att snygga till köksluckorna, sätter lister och målar. Det blir riktigt snyggt om jag får säga det själv. Så till problemet: Hur i helsike ska jag kunna fixa dörrarna under diskbänken??? Jag vill ju inte att mössorna ska ge sig ut på turné i huset. Inte för att det vore en katastrof för min del, men maken skulle inte uppskatta det. Tasse däremot, blevo med största sannolikhet jätteglad! Nej, så roligt ska vi inte ha. Det blir till att finna på någon fiffig lösning. Tanken på att någon som är så här söt skulle bli kattmat eller något annat hemskt vore en  verklig julstämningsförstörare!