Muskompis

Så har vi nått en ny nivå i vår relation, muskompisen och jag. Hörde prasslet i sophinken och gick såklart dit och kollade. Pratade lite med musen och lade fram en bit rågkex. Då kom musen fram, inte från sophinken utan "hemifrån". Det var alltså mus nummer 2 som kom och pratade lite med mig. När jag viftade med kameran, sprang hon bort. Kompisen i sophinken var dock kvar. Nu är ju möss trevliga och nyfikna, så denna muskompis kom upp ur hinken och tittade på mig. Jag slog om kameran på video och filmade musen när hon vandrade runt uppe på hinken. Hon tröttnade väl på mig och dök ner igen. Jag satt kvar och pratade och minsann, kom hon inte upp igen! Nu valde jag att fota istället.

Trots att jag fotade, blev hon inte rädd. Hon klättrade upp och satte sig på kanten av sophinken och lyssnade intresserat när jag pratade med henne. Inte rädd alls!

Hon gick runt på kanten och visade ingen brådska att komma därifrån. Hela tiden pladdrade jag på och tog bilder. Så här nära har vi aldrig varit varandra och det kändes jättehäftigt! Tänk att sitta några decimeter från en skogsmus!

Nästa steg blir absolut att försöka få henne att ta något smaskigt direkt från mig.

Som en liten avslutande parentes, måste jag berätta om Tasses nya påfund. Han hoppade nyss upp på arbetsbänken och slängde ner decilitermåttet. Smart, tänker jag. Det är nämligen så här att Tasse äter "fin" mat som doseras. Ingen fri tillgång på mat här inte! Att kasta ner måttet betyder såklart: Sluta skriva om de där jädrans snyltarna och ge mig mer MAT!!!