Alla hjärtans dag

Alla vi som väntar på trädgårdssäsongen får vackert vänta. Det fortsätter att komma lite snö och kylan håller i sig. Nåväl, det har sagts förut och tål att sägas igen: det är vackert med vinter också!

Eftersom det är Alla Hjärtans Dag idag, passar jag på att skicka många varma kramar till er alla som tittar in till mig i skogen. Det är jätteroligt! Kul också med nya "bekantskaper". Ha en fortsatt mysig kväll men var försiktig med chokladätandet = ) Jag håller mig till att minnas doften från Calude monet...

Lycka är

Att kunna dela ut många kramar!

Upp som en sol...

...ner som en pannkaka. Så känns det idag. För en vecka sedan hade jag vårkänslor och kaffet intogs ute i solen. I kväll är jag tillbaka i verkligheten igen. Det är faktiskt februari...

Snöstorm... Det var värre i staden faktiskt, när jag kom hem till skogen var det betydligt bättre. Träden fungerar som en spärr mot all yrande snö. Snorhalt var det, så torparkärringen var lagom spak vid hemkomsten. Värre var det för maken...

Nu är detta mina "spöken" som yr omkring, men han träffade på dem ordentligt. Han gled av vägen i en skarp kurva och fastnade fullständigt. Inga skador tack och lov, bilen klarade sig också. Efter lååång stund kom två grabbar körandes förbi och hjälpte till med bärgningen (hustrun var ju på jobbet så hon var inget att ha). En mycket tacksam man kunde småningom köra vidare. Nu var maken inte den enda som fastnade i skogen. När han körde tillbaka återgäldade han hjälpen då en kvinna kört av på samma ställe. Hon hade väntat läänge på att hennes efterringda hjälp skulle komma och var måttligt förtjust i att sitta ensam i mörke skog. De väntade tillsammans och hon var mycket tacksam.

Nu är jag tillbaka i det vanliga fredagsmyset; eldar i kakelugnen och fantiserar om trädgården. Kan nog överleva det också, ramlade över en Peter Le Marc CD idag och den kan man mysa MYCKET till!

Lycka är

Att hjälpa eller bli hjälpt av okända människor!

Uppmärksam vila del 2

Tänker att jag fortsätter lite på samma tema idag, men med mindre text. Jag är ju som ni märkt hopplös på att brodera ut mig när jag skriver (ni skulle bara veta hur snabbt orden far genom huvudet, tur för er att jag inte skruver lika fort, he he). Ny parentes (såg ni, skruver vad är det? Låter som Småländska. SKRIVER).

Gick ut en sväng på lunchen för att njuta av det vackra vädret. Kameran fick följa med, utifallatt. Man vet ju aldrig vad som väntar bakom nästa krök...

Nu är ju jag en sådan som gärna tittar uppåt när jag är i en stad. I skogen är beteendet motsatt. I synnerhet under svampsäsongen. Där jag nu strosade fram, kom jag ihåg vad jag skrev igår, om tak. Alltså tittade jag extra noga i riktning mot himlen. Tänk vad mycket fint det finns!

Jag går lätt igång på sådant här. Tankarna går till slott och borgar, men dessa byggnader har inget med sådant att skaffa. Nästa intressanta dekoration jag hittade vet jag inte alls vad det är. Bara till fint?

Nedan en solklar favorit!

Jag undrar om man kan komma högst upp och kika ut genom de trekantiga fönstren? Årtalet skvallrar om en svunnen tid och sätter fart på fantasin. Det som blev riktigt häftigt var att jämföra med ett nybyggt hus. Läs på vimplarna så förstår ni vad jag menar. Även de moderna människorna förstår att uppskatta vackra och roliga tak! Jag var mycket snabb här, för det känns lite knasigt att fota någons privatbostad.

Så tänk vad lite uppmärksam vila kan leda till. Frisk luft och nya vyer. Så, gott folk, gå ut och vänd blickarna uppåt istället för att kolla i skyltfönster. Mitt sätt är billigare och roligare, fast lite farligare. Om man inte ser sig för kan man lätt dråsa in i någon fönstershoppare som inte alls har någon förståelse för detta tilltag...





Uppmärksam vila

Tänker inte skriva något om blommor. Ej heller några tokerier. Nej, jag ska vara klok idag.

En kollega pratade med mig idag om detta med att stressa. Att  vi moderna männsikor gör allting så snabbt och både tänker på gårdagen och vad som ska hända framåt, att vi missar att leva i nuet. Det är verkligen ett modernt problem som skapar mycket elände. Om vi blev bättre på att leva efter devisen Carpe Diem (fånga dagen om någon missat det) skulle vi förmodligen må mycket bättre. Det är såklart inget fel i att planera framåt, eller att tänka tillbaka på det som varit, men om vi enbart lever så, så missar vi mycket. Det finns välan en anledning till att den nya folksjukdomen har med stress att göra.

Nu vill jag inte påstå att jag är någon expert på Carpe Diem, men jag försöker verkligen att titta mig omkring och verkligen se vad som finns runtomkring. Det behöver inte vara något märkvärdigt, kanske ett intressant tak på någon byggnad. Ett moln med spännande form eller varför inte alla färger som finns runtomkring oss, vare sig vi är i staden eller på landet. Nu blev det mycket text, bäst jag slänger in en bild...

Jag valde att promenera till mötet idag och på vägen dit var detta isflak fullt med måsar. På tillbakavägen var mässen (absolut grammatiskt korrekt) borta men detta gäng satt som påsar på isen. Inte så spännande bild men jag vände mig om och hittade ett annat gäng ankor.

Nu önskade jag verkligen att jag köpt en ny kamera, för zoomfunktionen är inte den bästa. Nåväl, fina var de och detta lilla stopp var mycket vilsamt. Inte tog det så mycket längre tid att gå tillbaka till jobbet heller. På många arbetsplatser uppmanas de anställda dessutom att om möjligt låta bilen stå. Detta av miljöskäl. Miljön är viktig, så även vår inre miljö. Att betrakta ankor i ett par minuter hade för mig en positiv inverkan på resten av denna dag. Tänk att man kan vila genom att vara extra vaken och uppmärksam!

Ps!

Om man inte har ankor till hands, går det lika bra med vadsomhelst!

Lycka är

Att kunna promenera i sitt jobb

Vår?

Visst får man vårkänslor när varje dag visar vad som funnits under snön. Vinden är/har varit hård idag vilket ytterligare påskyndar snösmältningen. Jag gjorde den optimala vårgrejen, hängde ut tvätten! Då är det vår!

Det finns mer tydliga vårtecken, kolla på det här:

Små Pelargoner tittar upp. Även den andra Pelargonsådden går bra och jag gläds varje dag. Att jag pratar med katten och mössorna känner ni till, men visste ni att jag pratar med mina blommor också? Det har ni säkert redan gissat, för denna torparkärring är ju lite knasig ibland. Jag är helt övertygad att fröna gror fortare på grund av att jag uppmanar dem; väx väx! Se bara vad som händer i burken med Lammöron:

Det är en härlig tid, men visst finns det mindre trevliga överraskningar också. Jag kollade in rosorna och de har tagit stryk i vinter. Min Clair har flera avbrutna grenar, så även Claude. Nu är rosor ganska tåliga, så det kanske ordnar sig ändå. Tur att det finns bilder som jag kan glädjas åt.

Clair Renaissance



Claude Monet

Jag håller tummar och tår för att de kommer igen denna sommar. Annars får jag välan ta fram storplånboken och åka på shoppingrunda!



Skönheter

I väntan på sommarens fröjder har jag kunnat glädja mig åt vinterns skönheter; Amaryllisar. Den första blommade till 1:a advent och var en vanlig röd. Sedan dess har de olika sorterna avlöst varandra. En av de första var den vita Intocasie.

Den fantastiska Dancing Queen skiftade färg på blommorna efterhand.



Den dansnade drottningen kommer snart att blomma med en tredje stängel. Vilken långvarig fröjd!

Jag hade två rödvita Amaryllisar och även om Minerva är fin (överst) så blev Baby Star min absoluta favorit.

Jag tror ni förstår varför, alltså bjuder jag på en till liten stjärna!

Oooh, vad hon är vacker!!!

Så något mer exotiskt, hon heter Exotica passande nog.

Slutligen den mest exotiska av alla, Sumatra. Henne kan jag vila ögonen på länge...

Det är inte riktigt slut ännu. Förutom att Dancing Queen har en överraskning kvar, så har Jewel inte börjat blomma ännu. Hon kommer med två stänglar och slår ut om fem dagar ungefär. Sumatra har en knopp också, så även februari kommer att vara en fantastisk månad!

Storleken har betydelse

Hej igen!
Det var ett tag sedan.  Att byta jobb (samma uppgifter fast ny arbetsplats) tar på krafterna. Sedan har vi haft efterlängtat besök från norr och även om jag gillar er, så hamnade detta forum på låg prioritet. Nu är jag dock här igen!

Jag tänkte ägna mig åt ämnet insekter, närmare bestämt de som har himla många ben. Spindlar. Det är här i söder som i Amerika: allt är stort! Så även spindlarna. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i dessa kryp, men jag dödar dem bara i nödfall. Ni vet, när det är en fråga om liv eller död. Ett sådant tillfälle är när jag stöter på någon GIGANTISK spindel, eller när de befinner sig på något olämpligt ställe (mitt i en dörröppning t ex). Annars får de vara. Ni vet väl också att det blir regn om man dödar en spindel och det vill man inte alltid ha.

Nu är det så att maken är än mindre tolerant, faktiskt gränsfall på fobiker. Detta har i sin tur medfört att jag blivit mer tolerant. Ta bara inhysingen som bosatte sig ovanför duschkabinen när vi precis flyttat in. Hur som helst, jag såg den och... Struntade i den! Jag höll koll på den vid varje tvagning och vi kunde leva stillsamt sida vid sida. Det skulle jag inte ha gjort förut, denna spindel gränsade till att vara (eller den var) GIGANTISK! Ni vet, en halv meter långa ben och en dm mellan ögonen (hur nu det går till på en spindel).

Efter ett par veckor (jag är en ful och vidrig människa) upplyste jag min ovetande make om fluktaren i duschen. Han hade inte sett den! Tur att han är alldeles för snäll, annars hade väl jag åkt ut. Nu är hur som helst maken inte lika tolerant, så det beslutades att någon måste bort. Det blev inte jag och han ville inte heller flytta, så djungelns lag fick råda. Den som är störst och starkast vinner! Alltså fick maken ta spindeln av daga, för jag vågade inte. Tala om paradox, he he. Det är sann kärlek det!

 Jag skäms fortfarande, fast bara lite...

Lycka är

Att leva ett liv fyllt av kärlek!