Det var ett tag sedan. Att byta jobb (samma uppgifter fast ny arbetsplats) tar på krafterna. Sedan har vi haft efterlängtat besök från norr och även om jag gillar er, så hamnade detta forum på låg prioritet. Nu är jag dock här igen!
Jag tänkte ägna mig åt ämnet insekter, närmare bestämt de som har himla många ben. Spindlar. Det är här i söder som i Amerika: allt är stort! Så även spindlarna. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i dessa kryp, men jag dödar dem bara i nödfall. Ni vet, när det är en fråga om liv eller död. Ett sådant tillfälle är när jag stöter på någon GIGANTISK spindel, eller när de befinner sig på något olämpligt ställe (mitt i en dörröppning t ex). Annars får de vara. Ni vet väl också att det blir regn om man dödar en spindel och det vill man inte alltid ha.
Nu är det så att maken är än mindre tolerant, faktiskt gränsfall på fobiker. Detta har i sin tur medfört att jag blivit mer tolerant. Ta bara inhysingen som bosatte sig ovanför duschkabinen när vi precis flyttat in. Hur som helst, jag såg den och... Struntade i den! Jag höll koll på den vid varje tvagning och vi kunde leva stillsamt sida vid sida. Det skulle jag inte ha gjort förut, denna spindel gränsade till att vara (eller den var) GIGANTISK! Ni vet, en halv meter långa ben och en dm mellan ögonen (hur nu det går till på en spindel).
Efter ett par veckor (jag är en ful och vidrig människa) upplyste jag min ovetande make om fluktaren i duschen. Han hade inte sett den! Tur att han är alldeles för snäll, annars hade väl jag åkt ut. Nu är hur som helst maken inte lika tolerant, så det beslutades att någon måste bort. Det blev inte jag och han ville inte heller flytta, så djungelns lag fick råda. Den som är störst och starkast vinner! Alltså fick maken ta spindeln av daga, för jag vågade inte. Tala om paradox, he he. Det är sann kärlek det!
Jag skäms fortfarande, fast bara lite...
Lycka är
Att leva ett liv fyllt av kärlek!
Härligt att se ett livstecken från dig Lisa! Besöker för tillfället inte min egen blogg, golvläggning mm tar all tid och ork. Desto roligare att besöka din : )
SvaraRaderaOm spindlar säger jag såhär, nej nej och nej. Har liksom du på prov inhyst en spindel i mitt vardagsrum en gång, men det var ingen megatyp utan en baby, en lockespindelbaby och den var jättesöt...tills den blev vuxen...Mitt minne sviktar lite här men tänker jag ärligt efter så tror jag det var då den åkte ut, och kanske inte i levande skick.
En grej jag uppskattar storligen med vårt nuvarande (och sista) hus, är att här är nästan inga spindlar alls. Skumt nästan. Kanske är det så att klimatet är för sjukt för dem på något vis? Men bra för oss andra ändå???
Kram kram
Ha en fortsatt fin vecka på nya bygget!
Ha ha! Jag har inte fattat det här med spindlar o miljöer. Jag tror att de bara flyttar in. Modellen på bilden finns lite här och där i detta hus. Jag har slutat att bry mig (och upplyser såklart inte maken).
SvaraRaderaApropå nya bygget, i korridoren utanför kontoret finns en skylt som varnar för kärnavfall. vad ska man tro...