Lite ditt och datt

Ja, mycket kan man säga om mig, men man kan inte anklaga mig för att vara någon flitig bloggare just nu. Det har varit körigt på jobbet, så kvällarna har mest ägnats åt lättja. Jag har nog varit för lat, eller vad tror ni?

Det är nog dags att göra en storstädning när spindlarna börjar spinna ihop tekannan som står vid spisen. Pinsamt = / Utomhus ser det bättre ut, fast fasiken vad ogräset växer! Det är allt regn som rår för det. Blommorna mår ju bra och jag måste säga att Praktmiren jag sådde är riktigt söt!

 

Jag undrar vem det är som har smakat på blombladen? Kan det vara denna gynnare som satt på en blomstjälk bredvid...

Den här blev jag riktigt förtjust i. Vilket fantastiskt ansikte den har! Måhända tänker ni att Torparkärringen är helfnattig, men jag tycker den är söt. Det måste vara Benjamin syrsa!

Jaha, vad ska jag hitta på nu då? Jo, jag kan fortsätta lite där jag var i förra inlägget. Då var jag ju överlycklig över min "prins". Det blev mindre roligt senare, när jag skulle åka till affären. Precis efter en skarp kurva låg en orm. Jag hade absolut ingen chans att undvika den, så den hamnade under framdäcket på bilen! Så hemskt! Jag stannade och gick ut för att kolla hur det gick och det såg illa ut. Kan upplysa om att det kommer en bild snart, bara så ni vet. Jag åkte vidare och på hemvägen tyckte jag att det såg ut som att den flyttat på sig. Alltså gick jag tillbaka efter att jag lämnat bilen. Medtog en spade utifall den var vid liv. Efter en närmare undersökning både med spadpetande och med handen, kunde jag konstatera att den var död. Kändes bra att jag slapp avliva den, men mindre bra att det var mitt fel från början = /

Om någon undrar, så var det en huggorm. Lite bra alltså, för jag vill inte trampa på en sådan.För att ingen ska få mardrömmar, så slutar jag med något annat vackert (jag tycker ju om ormar). Jag slänger in en Claude Monet och önskar en fortsatt fin kväll och en god natt!

Prins!

Idag var torparkärringen tvungen att ta itu med gräsklippningen. Det är bland det tråkigaste jag vet! Tack och lov så är det inte så mycket gräs här och jag gör mitt bästa för att decimera det som finns. Tack och lov också att jag är extremt uppmärksam på sådant som rör sig runtomkring. Plötsligt såg jag något i ögonvrån och minsann...

En prins! Glädjen stod plötsligt högt i tak, för grodor tycker jag mycet om! Vilken raring!

 

Det var dessutom en riktigt trevlig och social liten gullegris. Han satt så fint kvar i min hand och lät sig fotograferas.

Vilket kärt möte! Om nu någon undrar, så visst är det så att ingen groda eller padda smiter förbi t-kärringen utan att hon tar upp dem. Vissa växer aldrig ifrån vissa saker. När jag var färdig lät jag honom hoppa iväg och han tog sig ett dopp i dammen.

Om nu någon undrar del 2, så är svaret nej. Jag pussade den inte!

Bara blommor ikväll

Tänkte jag skulle passa på att visa er mina frösådda pelargoner. De växte ju som attans i början, men har tagit god tid på sig att börja blomma. Nåja, här är ett gäng!

 

En riktigt ful, trasig skottkärra blir fin med dessa raringar som piggar upp. Nu ville jag ju ge er en  närmare titt så... IIIHHH!!!!! Något på min fot! Den var stoor!

Observera att jag inte har mixtrat med denna bild, jag låg på knä med kameran mitt framför näsan på den. Tittar man ännu närmare så, visst är färgen grön o fin. Kräket ser ju ut som en kräfta som missfärgats...

 Nej, nu lämnar vi det grönögda monstret och tittar på pellisar istället!

Video Blush blev en liten raring

Här kommer några varianter av Multibloom

 

 

En synnerligen lyckad sådd, håller ni inte med? När jag ändå är igång, måste jag visa vad som blivit i ramen jag satte mot staketet. Malvorna växer så det knakar och solrosorna är på G!

Det kommer helt klart att bli något liknande nästa år, för detta har verkligen livat upp utsikten.

Ni kommer nog ihåg mina krasse ätande "vänner". De flesta fick jag bort, men inte alla. Nu finns det hjälp från oväntat håll. Ibland tycker jag om små, läbbiga saker.

Tack för hjälpen! Eftersom detta blev ett rent trädgårdsinlägg, kan jag lika gärna tjata på er min rabatt igen. Det är så kul att se hur den förändras!

Så, kära vänner, nu gör jag fredagsmys. Vi får höras en annan dag. Ha en kalasfin kväll!

After work

Idag är det onsdag, det betyder lillelördag. En typisk sådan dag då folk går på After work. Så även torparkärringen! Nu är det ganska ont om pubar här i skogen, så jag hade en alternativ variant av after work. Jag gick ut på spaning efter svamp eller bär. Det fanns några kremlor, men jag kan inte det släktet så jag siktade in mig på de här istället:

 
Det var en jättefin kväll och mitt sätt att "fira" kändes mycket bättre än att sitta på någon pub. Frisk luft och fågelsång, verkligt terapeutiskt! Fast inte helt och hållet. Friden stördes av skjutande. Det är en något obehaglig känsla att gå i skogen (jag var alldeles bredvid skogsvägen men ändå) och höra ljudet av gevär. Undrar vad de jagade... Nåväl, det tog slut och lugnet infann sig igen. Höstkänsla fick jag då jag såg att ljungen börjat blomma.

Känns inte alls" höstigt" faktiskt, det är fortfarande varmt och löven byter inte färg än på några månader. Ljungen är hur som helst mycket vacker! Passande färg dessutom, med tanke på mitt tema i trädgården, hihi.

Tillbaka till blåbären. Jag var inte ute så länge, men fick ihop till en burk sylt. T-kärringen ser fram emot några riktigt goda frukostar!

Så över till lite Kråkinfo. Damen i fråga har ju förvandlats till en exemplarisk mor och hon ligger bland myntorna och ruvar på sitt, sannolikt, obefruktade ägg. Hon är verkligen perfekt kamouflerad, visste jag inte att hon fanns där skulle jag aldrig se henne!

 
Eller ja... Numera kan man ju fundera över vad som försiggår egentligen... Scoutläger?

Nejdå, torparkärringen har ordnat ett bättre skydd mot regnet. Kråkan låg så lugnt och fint trots att jag spikade och hade mig. Hon verkar mycket nöjd med sitt bo och jag kan sova gott om nätterna när regnet står som spön i backen och blixtarna ljungar. Två kärringar som myser i var sitt bo, med andra ord!

Nu ska jag avrunda denna after work med en nyinskaffad Frost-box. Onsdagsmys på er!

Regnet...

...det bara öser ner, tra lala. Inte just nu, konstigt nog, men vi har fått vår beskärda del. Förra veckan var helt fantastisk med temperaturer mellan 23 och 28. Sol på det dessutom. Natten mellan lördag och söndag bytte väder och fram till i eftermiddag har det kommit ner 33 mm. Vi närmar oss 100-strecket sedan den 28:e juli. Det räcker nu!!!

Eftersom jag ändå är inne på vatten, kan jag berätta om vad jag stötte på i fredags. Inte varje dag man ser en sådan här, eller...

Det är en kogg med namnet Enighet af Elbogen och hon är en kopia av en medeltidskogg. För en skogsbo som gillar segelfartyg, var det en upplyftande överraskning att hitta henne i hamnen. Som vanligt blev jag hänförd av hantverket. Att bygga båtar är en konstform!

 

Vilket hantverk! Kolla in denna dekorationslist också...

Jag blev helt lyrisk! Besättningen var mycket trevliga också. Som grädde på moset var de klädda enligt dåtidens kutym...

Eller ska vi säga avklädda? Varmt var det denna dag vilket även "piraterna" tyckte.

Torparkärringen fick veta mycket om historien bakom originalkoggen av denne synnerligen passande berättare:

En perfekt lunchpromenad med andra ord. Jag hade gärna väntat ett par timmar och gått ombord, men arbetsmoralen satte stopp för det. Synd egentligen, de hade en sabel också och jag hade gärna levt rövare och larvat mig med den = )

Apropå larv, det blev lite för mycket av den varan under lördagen. Hur mycket jag än gillar fjärilar, så föredrar jag att kålfjärilslarverna dinerar någon annanstans än på min krasse!

De här småskitarna rök åt pipsvängen med blad och allt, de stora kusinerna... Tja, inte har jag tagit in dem och försöker föda upp dem i alla fall. Även om de är väldigt fina!

 

Något annat som jag tycker är fint är träd. I går tog jag en sväng i parken och plockade frön från Acacia. De ska in i kylen för stratifiering några månader, sedan får vi se om de tar sig. Ett träd som har fantastiskt vackra fröställningar är Kaukasisk vingnöt.

Självklart ska jag ta frön även från detta träd. Vilka spännande experiment jag har att se fram emot!

Med detta stänger jag butiken för ikväll. Ska försöka att inte vänta så länge på att höra av mig!

Tillbaka i cyberrymden igen

Jag äro tillbaka i cyberrymden igen. Jag har inte blivit bortrövad av utomjordingar eller något annat spännande. Nejdå, mitt frånfälle beror på att jag drabbades av någon elak magbacill i söndags. Det var inte skitkul (haha, fy så dåligt) direkt och innebar några dagars hemmavistelse. Hade ingen lust att engagera mig i något bloggande direkt. 

Vädret har dock varit helt underbart! Kanske inte det bästa med 28 grader i skuggan när man mår dåligt, men hellre sol än regn. Många fjärilar var i omlopp och min syn var det inga fel på, eller? Kunde detta vara det jag trodde?

 

Jo, minsann! En närmare titt bekräftade min tes: en Vanessa atalanta, dvs Amiral!

Det är en av de fjärilar jag haft på önskelistan att få se och där var den. Tyvärr gjorde den bara ett mycket kort stopp så någon riktigt bra bild fick jag inte. Kanske, kanske kommer den tillbaka...

Jag träffade på fler fjärilar dessa dagar, men jag tänker ge dem ett alldeles eget inlägg vid ett senare tillfälle. Apropå ovanliga besök, har jag liksom Suss haft en speciell "gäst".  En Zygaena lonicerae, Bredbrämad bastardsvärmare. Det bör vara en sådan med tanke på att den har fem röda fläckar inte sex som den allmänna har. Även denna sågs bara en gång.

Så till lite växtlighet. I år är det första gången jag har en Solanum, men definitivt inte den sista! Jag har blivit omåttligt förtjust i denna blomma och den passar bra i krukan jag fyndade (om ni minns).

Vilken ljuvlig färg! När jag ändå är på gång kan jag påminna om något från tidigt i våras. Min "döda" Canna. Som ni vet så tog den sig och nu ser den ut på detta vis:

Den har en tämligen oansenlig blomma för att vara en Canna, men färgen är härlig. Bara en stängel än så länge, men den skjuter nya. En riktigt kul överraskning och vilken tur att jag inte slängde den!

Innan jag slutar så kan jag visa en av Peacerosorna. Den har verkligen fått blomfnatt! Tänk att det var en jätteliten planta när jag köpte den i våras. Tyvärr finns det alldeles för mycket ogräs, det fick också fnatt av det stora regnet. Nåväl kära vänner, kan man annat än att älska växter!