Skärtorsdag

Här väntar vi fortfrande på våren. Nätterna är så kalla, oftast -13 eller t.o.m -14 när jag stiger upp. Burrr!!! På dagarna några plisgrader men när solen skiner är det skönt. Idag tog jag flexledigt och maken och jag satt ute och sörplade kaffe ett par timmar. Jag passade på att bli kompis med mina nya "leksaker" också. har ju fått både objektiv och converter. Objektivet är tungre än mitt gamla (även om det är 70-300 också) men lättare att handskas med. Nu har jag ingen rolig bild att komma med så det får vänta, he he.

Istället kan jag roa er med en tillbakablick. Hade ingen bild från denna dag men väl från 30/3 förra året. Då blommade stjärnmagnolian i kyrkparken. Ovanligt, men ändå. Jag lovar att den inte har någon plan alls på att blomma just nu!

Aahh... Vad jag längtar... Denna långa vinter har fått mig att tappa odlarlusten också. Några frön har såtts och kommit upp, men OJ vad jag ligger efter! I mörrn ska jag skärpa till mig och fixa fler. Nu ska jag gå ut till kråkan och starta fläkten. Hon gillar inte alls kylan och nu när det inte finns snö som isolerar så blir det kallt hos henne också. Sen är det dags att ta kvasten och kvista iväg till Blåkulla, eller Blå Jungfrun. Det har blivit så mycket enklare nu sen jag flyttade hit. Det var långt att flyga när vi bodde i norr ;-) Alltså önskar jag:

Hade ingen kyckling så det fick bli en kanadagås!

Inte lätt att ha pippi!

Jag vill börja med en tillbakablick. Innan den kan jag bara upplysa om att det ser ut såhär nu.

Inte så vårlikt, eller hur? Alltså kommer en jämförelsse med denna tid förra året. Kommer ni ihåg det här? En viss skillnad! Jag föredrar helt klart den varianten av mars...

Tänker vidare på Margaretas kommentar om att stjärmesar är blyga. Absolut inte hos Torparkärringen! Snarare tvärtom. De kommer gärna och flaxar i närheten av mig. Idag ett helt gäng! Att få dem på bild är däremot nästan omöjligt. De är ju inte stilla en sekund! Jag har dock lyckats få bilder på den del som gett dem namnet, he he.

Jag är ju inte så blyg så jag lägger upp dagens bild också. Ingen vidare skärpa men såpass att man ser det gula runt ögonen iaf ;-)

Vilka otroligt gulliga fåglar detta är! Åååh, vad jag skulle vilja hålla i en och gosa med den! Eftersom jag nu är en fågelidiot (hur blev det så) så måste jag återkomma till ett favorittema: havsörnar. Då kommer vi till det som rubriken syftar på. Jag fick convertern igår och visst är det skillnad! Inte så helt lätt att zooma dock. Eller, zooma går bra men att ställa in fokus. Att jag måste tänka om fick jag bittert erfara idag när jag stod ute på gården och spanade (efter stjärtmes faktiskt). Plötsligt dyker en örn upp ovanför tallarna. Jag gjorde som jag brukar, zoomade in snabbt och såg... INGENTING! Försökte förgäves hitta fokus men icke. Bara att zooma ut och försöka igen. Allt detta mekande gjorde att jag tyvärr inte fick någon fin bild men jag skiter i det (ursäkta franskan). Jag bara måste visa upp Den Gamle. Japp, jag är tillräckligt knasig för att börja döpa dem nu också ;-)

Varför kallar jag den för Den Gamle? Jo, för att det är en äldre havsörn. Kolla in de vita stjärtfjädrarna! Förra helgen hade vi besök av en arvtagare. Nu ser ni skillnaden, detta är en ung örn...

F-n, vilket intyck jag ger. Jag verkar ju helt fanatisk! Hmmm, har nog blivit skogstokig av att bo här hihi. Har jag då inget annat att mala på om? Jo, vädret såklart! Vi klarade oss bra från det utlovade snöovädret. Det har mest liknat aprilväder - rena snökanonen ena stunden och sol nästa. Några cm kom inatt men solen gjorde ett bra jobb under dagen. Jädrans kallt på nätterna, nu har vi -9...

Känns som ett ostrukturerat inlägg detta, alltså fortsätter jag att hoppa i tid. Vips tillbaka till förmiddagen. Efter ett långt frukostmys började jag ladda för att gå ut i solen. Uppladdningen skedde bl.a till denna helt underbara musik. Detta stycke ger mig vårkänslor!

Underbart! Blir bättre på CD såklart, men jag kan ju inte spela för er här... Faktum är att detta stycke har en klar lugnande effekt. Maken betalade räkningar precis när detta stycke spelades och det är första gången han inte pyst och puffat, he he. Jag ska prova det på mig själv nästa vecka :))

Nu har jag gått igång på musik och skulle vilja dela lite Camerata Nordica med er. Det får bli en annan gång, jag har inte redigerat de filmklippen. Bor man där vi bor så är man bortskämd med gratiskonserter med CN. Min arbetsplats ligger ju nära en kyrka där de brukar spela så jag passar på att jobba över och går sedan och lyssnar. njöt oerhört i tisdags, de spelade en del Mozart. Min idol... Ni kan ju få se affischen iaf, så ni vet vilka stycken ni ska leta efter, haaaa!

Neej, nu ger jag mig. Känner att jag svamlar mer än nödvändigt. Det skulle vara bättre om jag gjorde fler inlägg under veckan, då behöver det inte bli såhär. Varför måste man vara så trött... Nåväl, ha nu en fin avslutning på lördagen. Jag tror vi hörs i mörrn!

Kram

Lisa

Värsta kicken men misslyckat...

Termometern stannade på -15 i natt. Ogilla skarpt! Idag har det dock varit underbart. Ett par plus och sol, då vaknar Torparkärringen till liv! Jag satte mig ute på altanen med en termos kaffe och tittade på pippisarna. En ren fröjd! Under den tiden jag satt där (1,5 tim) såg jag talgoxe, blåmes, svartmes, nörväcka, talltita, större hackspett, koltrast, korp, havsörn och ett gäng gäss av obestämdbar sort. Bra sortiment tycker jag!

Han är fin, Herr K! Fru K var också här men hon ville inte alls vara med på bild. Nåväl, kaffet tog slut och maken och jag åkte till köpingen för att handla. Då händer det.

Titta! Stanna bilen NU! Säger jag och kastar mig ut. Det satt nämligen en stor fågel i ett träd, på en gård... Havsörn! Den lyfte och flög med en Torparkärring springandes efter... Den satte sig i ett annat träd och jag försökte fotografera. Nu blev det riktigt jobbigt. Det blåste nämligen och om man som T-kärringen var dumsnål som köpte en telezoom utan bildstabilisering blir det inte bra. Ursäkta franskan nu men JÄVLA SKIT! Ett sådant där fototillfälle får man inte ofta och så blir bilderna dåliga pga att det inte gick att fokusera!

Även om bilderna inte blev bra så visar jag dem. Jag vill dela denna fantastiska upplevelse med er. När jag var som närmast var det ca 60 meter till trädet där denna underbara varelse satt. Så vacker! Kolla näbben! Åååhh, vad jag önskar att jag haft stativet med!

Det kallar jag megakråka!

 



Jag tror ni förstår varför jag är besviken. Fatta vilka kalasbilder (ffa när den satt i trädet) som jag kunde fått. Fåglar i flykt är aldrig lätt men hur kan man misslyckas när den sitter stilla! Ok, långt avstånd och elak vind... Nu har jag bestämt mig. Jag kommer att köpa en ny telezoom! Inom de närmaste dagarna! Ingen 500 utan jag slår till med Tamrons prisbelönta 70-300 med bl.a bildstabilisering (heter a005). Varför inte ett 500 mm som jag surrat om så länge undrar ni kanske. Jo, jag har ju redan beställt convertern så det blir ju dubbelt så bra ;-) Gissa vad jag ska leka med under påsken, he he.

När jag nu verkligen fastnat i fototräsket så ska jag förkovra mig i ämnet tänker jag. Bli bra på alla teknikaliteter, det är ju så man får de riktigt bra bilderna. Maken fattar inte hur jag kan sitta i flera timmar och vänta på rätt tillfälle. Mer muppvarning måhända, hihi. Ren och skär vila för min del. Fast vila med alla sinnen på helspänn.

Kan lägga till gulsparv och stjärtmes till dagens "skörd" innan jag slutar. Den sistnämnda i ett träd här hemma. Och oki då - en extra örn. Den jäkeln kom flygande över huset så lågt att jag såg ansiktet (huvudet heter det nog) tydligt. Kameran? Inne på köksbordet. Jag FLÖG in och hämtade den men då var megabirden för långt bort. Man får motion på köpet när man har fått pippi!

Kram
Lisa

Jag blir så suuur!!!

För det blir jag. Så det så! Nu har det skenat för T-kärringen igen, tänker ni. Kan inte annat än hålla med, hihi. Ni har välan inte missat att det passerar en komet just nu, Pan STARRS. Jag gillar himlafenomen så självklart har jag varit beredd hela veckan. Eftersom den skulle synas nära horisonten vid 17.30-18.30 så har jag jobbat längre utifall att. Det är nämligen så att på taket till den byggnad där jag sitter har man himla (he he) bra utsikt. Varje kväll har det varit molnigt... I tisdags snöade det... Men idag fredag lättade molnen och det såg hoppfullt ut i väster (där den finns). I öster såg det måttligt kul ut...

Alltså klättrade Torparkärringen ut på taket och ställde sig för att spana. Förgäves... Det dök upp en molnbank lagom till solnedgången så eventuella kometer syntes inte. SKIIIIT!!! Där stod jag med kamera och stativ och kände mig muppig. Förhoppningsvis var det ingen som såg mig... Muppig är förresten bara förnamnet. Trots stativ så tog jag några bilder UTAN att använda det. Riktigt synd, för kolla in vilka skojiga bilder!

Ett snötäckt fält eller kanske en sjö med ett utsträckt landskap i fjärran...

 

 

En havsvik där snön täcker isen...

 

Eller helt enkelt illusioner skapade av molnen. Otroligt häftigt! Vad jag önskar att jag använt stativet. Nåväl, det blev ingen komet men väl frisk luft, he he.

 

just nu är luften minst sagt frisk. Vi har -14 nu, inte ett dugg kul om ni frågar mig. Det går så långsamt i år. Någon minus på dagarna och kallare på nätterna. Kråkan får ha fläkt varje kväll för nu finns ingen snö som isolerar utifrån. Hon är fö så gullig när hon står med rumpan riktad mot fläkten och myser!

 

Hur går det då med mitt nya liv? Tja, så glad som jag är på bilden jag tog förra fredagen när jag hämtat glasisarna har jag inte varit :/

 

 

De är jättefina tycker jag, men fy vad jobbigt att vänja sig vid dem! I måndags hade jag huvudvärk och mådde illa hela dagen. Att jobba vid datorn var ett straff (är så fortfarande) och hur får man bra syn när man sitter i en samling av folk? Jeez, vad jag har ansträngt mig! Möten där jag ska läsa ur papper ska vi inte tala om! Det har behövts många små pauser för att klara denna vecka och snacka om trött på kvällarna!

 

Nu är ju detta inte någon världskatastrof (bara i min värld) och det går bättre. Jag håller dock fast vid att köpa ett par till, utan läsdel...

 

Eftersom det nu är lite synd om Torparkärringen, ingen komet och jobbiga glasögon, så gäller det att pigga upp sig. Ni vet ju att jag drömt om ett 500 mm objektiv. De är jädransch dyra och till på köpet tunga. Alltså har jag beställt en converter som förstorar x2. Det innebär att jag kommer att få ett 70-600 mm telezoom! Helt klart mer prisvärt, den kostar typ en femtedel av vad hela objektivet skulle gå på. Kanske jag ändå vill ha ett 500 i framtiden och då kan jag dessutom få ett 1000 mm objektiv. Nu snackar vi tele! Ni lär märka när jag fått det för då blir det mycket lekande i skogen :)

 

 

 

Fast på bilden ovan lekte jag någon annanstans. I denna äckliga vinterkyla är det gott att tänka tillbaka på Jordanien i augusti. Den kvällen i Amman när jag betedde mig som vanligt, hihi, var det vaaarmt. Snart mina vänner, kan vi alla knasa oss pga. värmeslag. Hoppas jag... Inte denna helg men till påsk? Låtom oss hoppas. Suss gott och på återhörande!

 

Kram från

frusefisen Lisa ;-)







Det nya livet

Hmm, det tog visst lite längre tid att skriva detta inlägg än vad jag lovade. Fy mig, fy mig, fy mig! Jag sitter här med dumstrut, DET lovar jag he he.

Jo, ni vet ju att jag gillar att läsa. Det har inte blivit så mycket på sistone för det har varit svårt...

Suddigt och eländigt, framförallt om texten är liten. Detta har inte kommit plötsligt, neej det har så sakteliga förvärrats genom åren. För det mesta är Torparkärringen bra på att anpassa sig  och godta att saker förändras, men när det gäller detta... ICKE! Jag har vägrat göra något åt detta! Ni fattar vad jag pratar om, eller hur?

Just det, synen har försämrats i takt med att T-kärringen blivit äldre och klokare. Ehmm, det där med klokskap kan kanske diskuteras. När det handlar om detta hade det nog varit klokare att åtgärda det långt tidigare. Nåväl, det går att klara sig ändå. Man låter bli att köpa saker där det inte går att läsa på förpackningen. Man sträcker på armarna lite till för att kunna läsa en bok...

Och lite till... Det är rent otroligt vad töjbar en människa är! Om man håller på och sträcker på armarna i flera år så blir det till slut riktigt långa!

Så plötsligt en dag upptäckte jag något förfärligt när jag såg mig i spegeln. Jag höll på att förvandlas till något helt annat än en Torparkärring. Ve och fasa!

Bilden har jag lånat från nätet, adressen finns nedan.
http://ngm.nationalgeographic.com/ngm/photo-contest/2012/entries/165746/view/

Till på köpet räckte armarna inte längre till, trots att de blivit så långa. Då var det dags att bita i det sura äpplet, vilket inte heller var så enkelt pga armarnas längd men det var himla lätt att nå äpplena i trädet, HA HA HA! T-kärringen var tvungen att gå till optikern...

I fredags började så mitt nya liv. När jag tog på mig mina nya brillor trodde jag att jag skulle få spunk. Jag är van att snabbt röra på huvudet (måste ju vara snabb för att hinna upptäcka alla flygfän t.ex) men det visade sig vara en dålig idé med progressiva glas. Jag blev nästan sjösjuk! Läsningen går mycket bättre, men de funkar dåligt vid uteliv. Man MÅSTE kunna röra ögonen snabbt i naturen! Att bara vinkla huvudet blir fel. Nae, jag ska köpa ett par till som jag kan ha utemellan. Jag har redan tröttnat på att må illa när jag rör mig ute :(

Tänkte inte på det först, men denna bild illustrerar ganska bra mina nya synfält he he. Jag avslutar med ännu en fågel?bild. Kolla in detta. En kroppkaka med näbb! :))

Kram

Lisa

Snart...

Slänger in några rader när jag nu sitter här och joxar med datorn. I morgon börjar mitt nya liv. Kanske blir jag så här glad:

Usel bildkvalitet men symboliken är bra. Kanske blir jag mer på detta viset:

Vad är det då jag svamlar om nu då? Det kära vänner, får ni veta i morgon!

 

Kram från

retstickan Lisa ;-)

Halååå!!!

Jag är kvar och jag har inte glömt er! Liksom sist är vardagarna fulla av arbete och helgen som var tillbringades mycket utomhus. Det blev ju sol! Sen är det ett faktum nu att jag är ensam kvar, i fredags slutade min adept buhuu. Våra handledningsträffar varje vecka har inte bara handlat om arbete, man blir goda vänner efter att jobba ihop i ett år. Jag blev mycket glad och rörd av att jag fick en blomma i present!

Det hade jag absolut inte väntat mig! Jag kommer att sakna honom och önskar lycka till med nya jobbet!

Även om det är vår i luften nu så ligger det snö kvar. Jag har tittat på bilder från denna tid i fjol och då var det barmark. Jaja, snart så... Denna vecka har det varit riktigt fint, upp mot 8 grader. Typsikt att man ska jobba då :( Nu ska jag inte klaga, jag "häckar" ju i en park och gissa om det börjar vara liv på fåglarna! Igår eftermiddag hörde jag en koltrast - lycka! Idag blev jag ännu lyckligare. Hann knappt ut från jobbet på lunchen när jag hörde en fågel som jag inte kände igen. Självklart gick en nyfiken Torparkärring mot ljudet och började titta upp i ett stort träd. Såg inget... Fram med kameran och använde zoomen som kikare och... Där!

Högt där uppe satt en gröngöling och lurade. Det var första gången jag sett en sådan. Vilken fantastisk fågel det är!

När jag stod där och tittade kom några människor på promenad och började titta upp i trädet de med. Från deras vinkel syntes han inte men det är ett himla kul psykologiskt fenomen. Om en står och tittar intensivt på något så gör andra likadant, he he. Det hjälpte nog till att öka deras nyfikenhet eftersom jag hade kamera ;-)

Så hör jag en till, i ett träd längre bort. Självklart gav jag mig med raska steg iväg åt det hållet. Det tog en stund innan jag upptäckte den, men då syntes den desto bättre. lämpligare vinkel dessutom. Är det en papegoja som sitter där?

Nejdå, men en riktigt snygg grabb! Hur vet jag då att det var pojkar? Jo, på det röda partiet i "mustaschen". Tänk att jag fick se både Herr Grön Spett och Herr G. Spett på samma dag! Jag som aldrig stött på dem tidigare! Jag är riktigt nöjd med mina observationer under denna korta tid som fågelskådare. Jag ser fram emot nästa upplevelse som garanterat kommer. Det börjar ju vara vår ute!

Med detta önskar Herr G. Spett och jag er alla en fortsatt fin kväll. På återskrivande!