Icke uppskattad vändning

Sist vi sågs hade jag den sista skräphögen att göra klar. Igår gick jag ut och fortsatte. Fick bort nästan allt så nu kan man gå obehindrat. Stötte på patrull när det visade sig finnas resterna av ett gammalt papptak under brädorna. För att bli av med det så måste jag göra sönder det i mindre bitar och packa för att köra på tippen. Lämpligt att sluta för dagen då!

I morse när jag tittade ut var det frostigt. Hajade till när jag såg blommor! Eller var det verkligen det?

Nae, det var frost och lite snö! Häftig effekt i alla fall. En stund senare började det vända - till det sämre...

Det började snöa! Och det fortsatte...

 

 

Och fortsatte...

 

 

Det väderomslaget var inte något som Torparkärringen uppskattade, men det var ju inte helt oväntat. Detta satte stopp för alla planer på att gå ut och pyssla. Det fick bli en vilodag istället. En sväng till affären var dock nödvändig. Tur att jag vet hur jag ska köra för det var väldans dålig sikt hehehe.

 

 

Okej då, jag körde inte så långt med de rutorna. Bara flyttade bilen för att komma åt och skrapa dem :) Att köra var måttligt kul, det var fruktansvärt halt! Jag tycker inte om när bilen rör sig i sidled i så låga hastigheter som 30 km/h... Nu på kvällen har det blivit kallt, minus 8 för en liten stund sedan. Det kan nog bli ännu kallare i natt. OGILLA! Bara att hålla elden vid liv i kakelugnen alltså.

 

Innan jag lämnar er vill jag tipsa om ett TV-program. Det visas på Kunskapskanalen och finns på urplay.se; Växternas hemliga liv. Det är inget nytt program men jag har missat det och det spelades in på Kew gardens. Här är länken:

 

http://urplay.se/Produkter/177497-Vaxternas-hemliga-liv-Dolda-egenskaper 

 

Passande att sluta för idag i ett tropikhus, eller hur? Ha det gott därute och glöm inte att vi går mot ljusare tider. Innan vi vet ordet av är det vår igen!

 

Kram

Lisa





Recept på återhämtning

Så trevligt att vara saknad! Jag har en förhoppning om att det ska bli bättre på bloggfronten detta år! Faktiskt så har jag ett inlägg på lur som jag ska publicera inom kort ;-)

Återhämtning ja. Sådant tar tid och hela ledigheten har gått åt till att göra just det. Aldrig har så mycket tid tillbringats i soffan under en semester! Denna Torparkärring har helt enkelt inte orkat eller haft lust att göra något annat. Tråkigt men sant. Jul blev det men långt ifrån så mycket pynt som det brukar... Men nu kom jag ifrån ämnet (som vanligt). Det skulle ju handla om återhämtning!

Man ska ju ta sig i kragen eller rycka upp sig sägs det. Lättare sagt än gjort, men T-kärringen har tyvärr varit med om detta ett par gånger förr så hon vet hur man gör. Man TVINGAR sig att gå ut och jobba! Hårt kroppsarbete ska det vara. Alltså gingo jag ut i lördags och började rota i skräphögen bakom staketet (bredvid växthuset).

Inte helt lätt att få perspektiv på ser jag. Faktum är att det var ganska mycket träavfall på detta ställe. Anledningen till att det inte blivit gjort förrän nu är:

1. Att det inte varit aktuellt så platsen inte använts.

2. Hur många levande varelser kan finnas i en hop med trä?

Svaret på fråga 2 är naturligtvis en himla många! Vintertid är det dock mer stillsamt. Faktum är att den enda jag träffade på var en tusenfoting. Vilket klart är att föredra framför tusen andra fotingar (och hur tänkte jag där då, fråga inte). Nåväl, skräpet förpassades till en annan, tillfällig plats.

Innan detta hamnar på sitt slutgiltiga ställe måste jag ta bort rostiga spikar. Jättekul - NOT! Kvar blev närmast förmultnat trä vilket känns helt i ordning. Nu är det många stora stenar på detta ställe också (surprise, vi bor i Småland) och en började jag baxa åt sidan. Jag vill ha en gång där, mycket bra för att nå växthuset från den sidan. Sen tänker jag mig att odla på min nyröjda plats. Måste ta bort slån och annat förstås. För att ni ska få en känsla för mina idéer slängde jag dit en pallkrage. Notera stenen till höger, det är den jag jobbar på att flytta. Stor...

Den ved ni ser närmast hittade jag i gräset och kastade fram den. Fullt eldningsbar! Som ni ser så har jag använt blixt till bilderna, det blir fort mörkt. Det har aldrig blivit riktigt ljust de senaste dagarna. Så otroligt grått och trist! Att befinna sig i det tillstånd som T-kärringen är/håller på att ta sig ur och dessutom ha det så varje dag underlättar inte! Men som sagt, att arbeta med kroppen är bästa medicinen.

Lite (ehmm, hyfsat mycket) arbete och jag har en finfin plats till odling! Det största problemet är väl att vi bor i skogen, där finns djur, speciellt rådjur. Rådjur tycker om att äta upp sådant som människor tycker är vackert eller ätbart = jag borde göra staket även här. Vilket känns vansinnigt jobbigt just nu (och därför en lämplig "medicin"). Nae, det hamnar helt klart på listan för en annan dag... Och här bryter vi för en bild på Sir William, eller Skrutt som han allmänt kallas numera ;-)

DÄR har ni medicin! Han är så otroligt fin så det är inte sant. Vad glad jag är att jag besökte katthemmet och träffade honom! När jag nu är inne på ämnet katt så är väl förra årets trettonhelg en del i att 2013 blev så tungt. Det är ett år sedan Tasse hastigt lämnade oss. Sedan försvann Kråkan i april... Kombinare det med rörigt på jobbet och en make som blivit egenföretagare (sällan ledig) så har ni ett bra recept på hur man steg för steg blir utmattad. Men som sagt - det finns hopp om liv!

 

Här är skräphög nr 2. I ena hörnet av trädgården under en stor tall. Söndagen tillbringades således under tallen, i regnet, i denna hög.

Hmm, inte så lätt att se den högen. Bilden togs kvällen innan. Vi går lite närmare...

En virkeshög täckt av en massa löv åsså förra ägarens bildäcksamling. Det mesta som låg överst var bara att kasta, men längre ner gjorde jag fynd. En del riktigt fina plankor som definitivt är bra att ha. Däcken flyttade jag bara på tills vidare. de ska gömmas bakom uthuset. Kan också vara bra att ha... Fint blev det så nu kan jag fundera på vad jag ska göra där. Vi får se... Psst. Kolla plankorna :)

Det var inte riktigt kväller när detta projekt var klart så jag gick till katastrofområde nr 3, bakom uthuset.

Den här högen gott folk, är ingen lek! Rivningsavfall af rang med massor av rostiga spikar! T-kärringen vände om och gick in...

 

Men ska det terapeutas så ska det, alltså blev detta gårdagens arbete. Inget regn men som vanligt supergrått. Ni anar inte så många olika sorters mögel och svampar som finns på gammalt virke! Lagom hög äckelfaktor ibland. Ganska stillsamt i denna hög också, ett par sovande skalbaggar och ett gäng gråsuggor var de enda jag stötte på. Och så gjordes ett riktigt fynd! Någon har rivit ut en gammal dörr, jag tror att det funnits en del till på uthuset. I skräphögen hittade jag värdefulla rester:

Vilka skönheter! Rena guldet! Smolket i glädjebägaren kom när jag la ner för dagen. Vart hade verktygen tagit vägen? Och mina fynd??? Efter en del rotade hittade jag allt utom den stora kofoten och av skatterna fanns inget spår. Buhuuu! Jag hade kastat skräp omkring mig så jag begravt prylarna! Nåväl, det kommer fram när jag ska kasta skiten. Blev jag färdig? Svar nej. Men det är nog inte mer än en tredjedel kvar. Bra jobbat Torparkärring! Om det inte blir snöstorm så gör jag klart till helgen!

Ha det så gott så hörs vi snart igen. Jag har ju en utflykt att berätta om, hehe.

Kram

Lisa

Dags för årsbyte igen!

Till er alla! Nu ser vi fram emot ett nytt spännande år. Jag gillar ju fyrverkerier under kontrollerade former. Alltså bjuder jag på lite av det som stan hade att visa. I skogen blir det som vanligt inget :)

Kram

Lisa

Bödaluffen 2013

Såklart åkte jag på den årliga vandringsträffen på Öland även detta år. Maken var med och Sir William. Den sistnämnde hade roligt i alla sängar, stugan denna gång hade två sovrum så han passade på att hoppa omkring!

Trots alla sängar fanns det en som var bättre än de andra:

 

 

Konstigt va ;-) T-kärringen låg ju inte så ofta i sängen utan hoppade omkring i skogen och mådde gott. Inte så rolig sträckning på denna vandring men fint väder. Dock var denna september inte badvänlig, jag doppade en fot som snabbt frös till is. Typ...

 

Denna mur känner jag väl igen, vi har gått förbi den två gånger förut. Det gör inget, det ser jättemysigt ut!

Eftersom detta var 6:e året blev det ett tygmärke som belöning. Ni minns säkert förra årets medalj. Vilken härlig tradition detta har blivit!

Denna gång bestämde jag att åka och titta på solnedgången vid Byrums raukar. Vilket skådespel! Fantastiska färger och det var visst inte bara jag som ville ha gratis kvällsnöje. Det dök upp fler. Tyvärr dök det även upp en molnbank, så vi fick inte se solen sjunka ner i havet. Man kan inte få allt...

Ljuveligt! Faktiskt så rofyllt att vi stannar där. Ha en fortsatt fin juldag så hörs vi. Jag har ju utlovat rapport från decemberutflykten också men den som väntar på något gott ;-)

Kram
Lisa

Fortsättningen!

Fyyy, vilken elak människa jag är he he he. Och så nära julafton dessutom! T-kärringen kan kosta på sig det för jag får åtminstone en julklapp, jag har nämligen beställt den själv från BBC shop. Maken har inte inlogg där men det har jag, alltså ser jag fram emot Around the World in 80 gardens med Monty Don!

Och just Monty Don är den som fick mig att vilja besöka denna plats, men innan jag gick in tog jag en fika. Kunde såklart inte låta bli att prata med en gråsparv, man är väl inte Lisa in the Woods för intet!

Okej då, nu ska jag inte jäklas med er längre. Jag besökte Giardino di Boboli! Nu blir det mer bilder och mindre prat lovar jag...

Denna park kräver att man är vid god vigör. Man får kämpa för att komma upp! Jag tror att det är riktigt jobbigt under sommaren när det är varmt, jag hade bara 20 grader och det räckte :) Att vara ansvarig för gräsklippningen kan inte vara någon höjdare heller...

Men utsikten ner mot palatset är väl värt besväret!

Inget fel med det man ser på andra sidan heller (det är där jag sitter på bilden från förra in lägget). Så njutbart i soldiset!

Giardino di Boboli är stooort och jag såg inte allt. Promenaden genom "skogen" bjöd på överraskningar också. Livet hittar alltid en väg:

Tyvärr hade man inte vattnet påslaget. Mycket synd, för det finns gott om fontäner där. Det måste vara fantastiskt när det porlar nedför denna trappa. Man får använda fantasin...

Nu fanns det annat att titta på också, massor av statyer och såklart planteringar. Torparkärringen träffade dock på något helt annat som förgyllde dagen. Ett helt gäng vackra ödlor! Tjohoo!

Buxbomshäckarna kryllade av dem! En extra energikick för mig :) Även om detta är en storslagen park så finns det en plats som för mig blev den största behållningen; den konstgjorda ön Isolotto med citroner i krukor. Inget vatten från fontänen här heller (om ni vill se så kolla "Italienska trädgårdar" med Monty, ligger på Youtube bl.a) men en magisk plats! Så stilla och rofyllt, ja verkligen magi.

Det går inte med ord beskriva känslan av att vara där. Bilderna gör det inte riktigt rättvisa heller. T-kärringen var som ni förstår mycket nöjd med sin utflykt, men just denna plats hade jag önskat att maken fått se. Han hade älskat den!

Florens bjuder på mycket mer än detta, palatsen är värda ett besök också. Tyvärr är köerna flera timmar lång på vissa ställen och jag vägrar stå och hänga! Ett palats blev det och såklart var jag och tittade på Michelangelos David också (kö fast bara typ 35 min). Kort sagt blev mina dagar i Toscana underbara! God mat och vackra miljöer, vad mer kan man önska?

Med detta lämnar jag er för denna gång. Ha det nu så mysigt i julstöket! T-kärringen har inte återhämtat sig efter sitt slitsamma arbetsår så det går långsamt med pysslandet i detta hus. Jag prioriterar mitt mående och gör bara det jag tycker är kul. Det blir väldans långa kaffepauser i soffan, he he. Det kan låta lyxigt med flera utflykter på samma år, men de har varit behövliga för både kropp och själ. Jag har haft något att se fram emot! Tackar Skatteverket för återbäringen som betalade Italienresan :)

Jag har ju mer att berätta om, på temat trädgård dessutom. En liten sneak-peak kan ni förstås få, kolla skylten ;-)

Kram

        Lisa

Ett inlägg minsann!

Bäst jag ger ett livstecken ifrån mig. Jag borde helt klart vinna massor av pengar så jag inte behöver jobba så mycket. Arbetet påverkar fritiden alltför mycket! Nåväl, nu har jag tagit semester till efter Trettonhelgen så det finns hopp om lite livstecken från skogen. Faktum är att det har hänt en hel del sen jag skrev sist. Jag har inte bara jobbat utan passat på att ta några semesterdagar i samband med helgerna och åkt på äventyr. För att inte detta inlägg ska bli så in i bängen långt så lägger jag upp bilder med minimalt med text (och hur ska en ordvrängare som jag klara det då). Vi kan börja med det jag gjorde strax efter födelsedagen, då åkte jag hit:

Lutande Torparkärringen i Pisa! Det var första gången jag rest söderut i mitten av oktober men definitivt inte den sista. Guud, så skönt med värme när vi i Sverige har höstrusk! Ja just ja, det skulle ju vara ett fotoinlägg. F´låt...

Pisa är en sisådär rolig stad. Man gör den på en dag. Såklart blev det transportstrejk så jag blev strandad en extra dag, tråkigt när det finns annat att göra i Toscana. En stad som däremot är supermysig är Lucca. Mindre folk och mer mys!

Jag ramlade över en keramiker och jag hade kunnat ta med mig allt hem! Underara saker! Nu tillät varken plånboken eller resväskan (jag ehmm, köpte en extra väska när jag skulle hem) något sådant men de två mindre skålarna i framkant mitt på bilden är mina :)

Hur trevlig stad Lucca än är, så tycker jag det är jobbigt med städer. Jag blir trött helt enkelt. Under denna resa kom jag på ett sätt att vila och hämta energi: att besöka botaniska trädgårdar! Jag kan rekommendera det. De finns på många ställen, om inte annat kan en park vara passande. I Pisa finns världens äldsta sådan där det bedrivs undervisning, fast den var inte så fin. I Lucca "fastnade" jag vid denna damm och fyllde upp full tank.

Aaahh, frisk luft, vackra träd och fågelsång - det är energi för en Torparkärring! Lucca är omgiven av en hög mur och man kan gå uppe på den. Här och där finns konstig konst att titta på, sånt man blir glad av för att det är just så kul!

Med en vacker vy uppifrån muren lämnar vi Lucca och åker vidare...

Är man i Toscana bara MÅSTE man ju åka till Firenze, Florens alltså. Där blir gamla T-kärringar trötta för det är som att vara i en myrstack! Efter lunch kryllade det av folk men jag hade samlat energi redan innan. Var får ni veta om en stund, he he. Domen i Florens är den vackraste kyrkobyggnad jag sett. Jag pratade i telefon med maken när jag kom runt ett gathörn och såg detta:

Jag tappade talförmågan! Nu blir jag lite tjatig, men något så utsökt har jag aldrig sett!

Åk dit, åk dit! Förlåt för mi ogudaktighet, men den här snubben har ju helt rätt i att man ska sikta uppåt. T.o.m duvan fattar det!

Ett stort tack till den som uppfann telezoomen! När jag glott färdigt på all denna grannlåt var det dags för det egentliga målet med hela denna resa. Platsen där jag verkligen kunde vila:

Hoppsan vad långt detta inlägg blivit! Jag tror jag stannar här en stund och vilar. Vi hörs senare!

Ciao,

   Lisa

HEEEJ!!!

Hallå, kära bloggvänner! Tala om inaktiv Torparkärring, åtminstone när det gäller att blogga. Jag har inte varit överaktiv i andra sociala medier heller, det har varit en jobbig höst arbetsmässigt. Nåväl, jag är frisk och kry och idag dessutom ett år äldre. Vet inte vad jag ska tänka om det, jag börjar ju bli mer och mer TorparKÄRRING ;-)

Eftersom jag inte vet vad jag ska berätta om så dänger jag på er lite fåglar. Igår kom pilfinkar på besök för första gången och när jag ropade vinka till Torparkärringen så gjorde de det!

Kul pippisar! De är glada också, det är inte varje dag man träffar en fågel som ler!

Faktum är att de här gynnarna roar mig mycket. Idag råkade jag få se något helt nytt - en pilfink med mustasch. Det ni!

Som ni ser så har hösten kommit. Löven har fallit från vissa träd, i övrigt är det bedårande vackert ute. Ni får några höstbilder också, lite färgboost mår man inte dåligt av!

Och nu får det räcka för idag. Jag måste ju fortsätta att lata mig på min dag :D

Kramisar från

Lisa