Det blir inte alltid som man har tänkt sig

Så sjunger Thomas Ledin i en sång som handlar om en resa. Man behöver inte ha semester för att den refrängen ska stämma in. Vi har haft en fantastisk dag! Våren hoppades över och det blev sommar på en gång. Naturen skvallrar dock om att det fortfarande är vår.

Nu tror ni att torparkärringen arbetat i trädgården hela dagen. Fel fel fel!!! Det var nämligen så att jag vaknade okristligt tidigt och behövde gå till hemlighuset. Jag hade legat konstigt så den vänstra foten hade domnat bort. Jag skakade liv i den (trodde jag) och ställde mig upp på höger ben. När jag skulle sätta ner vänster fot stöp jag som en fura. Foten  hade absolut inte vaknat. Det gjorde jag, på ett smärtsamt sätt. Jag haltade iväg dit jag skulle och sov sedan vidare några timmar. Jag hade tur i allt elände, för foten är inte blå men fotknölen är väldans svullen. Där har ni anledningen till att trädgårdarbetet uteblev. Att ligga i en solstol är i och för sig inte smärtsamt, men jag hade ju såna planer!

I kväll haltade jag mig runt i trädgården och upptäckte att det hänt massor de senaste dagarna. Schersminen har börjat få blad!

Fänrikshjärtat har på bara några dagar vuxit enormt. I början av veckan fanns plantorna inte alls.

I höstas köpte jag två japanska dvärglönnar för 5 kronor styck. Japp, ni läste rätt. Hösten är bästa tiden att köpa växter för då måste handlarna bli av med dem. För det priset gör det inget om de inte klarar sig. Döm om min förvåning när jag hälsade på den ena nyss.

Den lever! Den andra har lämnat oss dock. Jag köpte en klätterhortensia för 10 kronor och även den lever och frodas. Den är inte planterad än (har klarat vintern i en liten kruka!) och jag vet faktiskt inte var den ska vara ännu. Torparkärringen i ett nötskal; kan inte låta bli att köpa billiga växter, utan att ha någon egentlig plan.

Ett av de bästa vår/sommartecknen av alla såg jag redan igår. Sädesärlorna har anlänt!

Med denna glada pippi önskar jag er en trevlig kväll och en bra kommande vecka. Lev och må!

En annorlunda lördag

Idag har torparkärringen gjort något hon aldrig gjort tidigare. Jag har vidgat mina vyer på ett nytt sätt. Jag har varit på en kurs i Vedic art.

För att ni ska förstå varför jag tycker att det var så roligt, måste jag börja med att berätta lite om tidigare erfarenheter av konstnärliga utsvävningar. Det är nämligen så att jag alltid har tecknat och senare provat att måla. Ett dilemma har dock alltid funnits med; det är svårt att på papper skapa det som finns i huvudet. Jag fastnar lätt i detaljer och vill gärna att allt ska se ut som på riktigt.

Redan när jag var liten kunde jag få problem. Om jag skulle rita en figur och huvudet inte blev så runt som jag ville ha det, så började jag om på ett nytt papper. Jag var alltså storkonsument av ritblock (stackars moder som fick serva mig med nya hela tiden). Riktigt så illa blev det inte i takt med stigande ålder, men några stora utsvävningar har jag sällan gjort. Något litet alster finns där jag släppt taget. Har ni provat att blunda och bara låta pennan flyta över papperet?

Detta är en sådan där jag sedan fyllde på med nya detaljer. Riktigt kul! Vedic Art går ut på att man ska släppa taget om de där kraven och måla inifrån (kortfattat). Det finns ett antal nivåer man ska igenom och allra först var min uppgift att klottra. KLOTTRA??? Det är något jag aldrig ägnat mig åt, så det var något nytt. Jag upptäckte att det var riktigt kul och att jag tydligen gillar runda, mjuka former...

Innan jag visar fler "konstverk" måste jag avslöja att jag var orolig för att jag skulle bli sittande med ett tomt huvud och ett tomt papper hela dagen. Detta medan alla andra bara sprutade ur sig alster. Så blev det inte. Prestationsångest fanns inte på kartan. Man målade för sin egen skull (eller papperskorgen). Helt kravlöst. Dessutom fick motiven växa fram eftersom, strukturLisa hade inga bilder i huvudet att försöka återskapa!

Något hände med mig allt eftersom tiden led. Plötsligt lämnade jag det runda och mjuka (nästan, jag började med en boll på nästa bild, hihi) och blev kantig. Denna bild skänkte mig en sådan otrolig inre glädje! Det var en härlig känsla att verkligen göra något jag aldrig gjort. Den känns inte färdig, så jag ska måla dit några fler streck...

Bollen är underbar om jag får säga det själv! Den sista målningen är symbolisk. Den ska föreställa "då". Även här bara växte bilden fram. Jag fattar knappt att det är sant!

Färdig!

Som ni förstår har jag haft en riktigt givande och inspirerande dag! Jag kommer att göra om detta, både hemma och i grupp. Jag rekommenderar er att prova på. En del dissar detta då vissa instruktörer gör det onödigt flummigt, men vår dam var väldans landad. Hade det blivit för flummigt hade nog torparkärringen ballat ur.

Innan jag startar uppladdningen inför mina brittiska deckare på Tv:n så vill jag visa vad jag träffade i sophinken i morse. Vi pratade en bra stund, men jag var så exalterad att jag inte ställde in skärpan ordentligt. Detta är en syn som värmer vilket hjärta som helst!



Emil och lilla Ida!

Ha nu en riktigt mysig lördagskväll allesammans och på återhörande!

Möss och rymdvarelser?

Jag tar ut sophinken för att byta påse. Då utspelas följande dialog:

"Akta Emil"
"Va?"
"Han kanske sitter i soppåsen"
"???"

Torparkärringen tappar hakan, minst sagt. Hon tappar det mesta man kan tappa sådana gånger; fattningen, förståndet (nåja) och nästan sophinken. Jag fattar ingenting. Är det verkligen min make som uttrycker sig så där, eller har hans kropp tagits i besittning av rymdvarelser?

"Har du träffat Emil?"
"Jaa, flera gånger. Både han och hans mamma. Han satt där och..."

Här gör maken en charad som inte går att beskriva i text. Han ser ut som en mus. Förstärks av hans nästan svarta ögon.

Kärlekens vägar äro outgrundliga, det är då säkert. Jag har sannerligen en mycket snäll och tålmodig man som står ut med (och faktiskt respekterar) mina stolleprov. Eller är det fortfarande min make...

Jag måste så här på slutet slänga in en bild från våren. Det var frost på ängen i morse, men på dagen blev det +15 grader. Inte något att klaga på alltså. Så här ser det ut på åkrarna nere i byn. NU kan vi prata om att våren har kommit!

Ha nu en fantastisk fredagkväll så får ni en rapport om någonting helt annat i morgon!

Ps!
Maken har börjat knacka på skåpdörren innan han öppnar så familjen mus är förvarnade =)

Uppföljning

Tänker att det kan finnas någon därute som vill veta hur det går med Emil. Makens hot kvarstår, vilket även Emil gör. Jag pratade med honom senast igår. Dagen innan var jag lite orolig när jag kom hem, för jag visste ju inte om han fanns kvar. Jag hittade honokm i sophinken och passade på att prata lite allvar med honom.

Hej Emil! Vad kul att se dig. Jag vill bara att du ska tänka på en sak. Om du vill växa upp och bli en stor och stark mus, ska du hålla dig undan när maken öppnar skåpdörren. Han är inte lika förtjust i små muslusar som torparkärringen. Var nu en duktig liten mus. Om du gör så, så kommer du att få se dina barn och barnbarn växa upp...

Musen på bilden är inte Emil. Denna kompis hade brått, därav bildkvaliteten.

Emil tycks vara en smart liten mus, för maken har inte sett honom. Detta kommer att bli intressant, eller inte...

Förutom växande möss, så växer det även i mina krukor och sålådor. Det är en ren fröjd att skåda! Börjar bli lite mycket nu, men snart är det vår på riktigt och då kan jag börja bära ut plantorna på dagen. De som bor på mitt kontor frodas också och det är till glädje för oss alla.

Något som är extra kul är att de frön jag plockade från mina lejongap i höstas har grott. ska bli in tressant att se om de behåller färgen eller om det blir något annat.

Nej, nu är lunchen snart slut. Det är dags att ladda om för helt andra skriverier. Ha en fortsatt trevlig torsdag så hörs vi senare i veckan!

Musbarn!

Denna gång är det sant. Nu när jag hörde ett Bomp under diskbänken och kollade läget såg jag honom. Joo, det är garanterat en han och namnet är Emil. Lille Emil är otroligt gullig! Han satt lugnt kvar och tittade på mig och jag pratade på. Mamma Mus gick hem, men han satt kvar. Jag stängde och hämtade kameran. När jag öppnade satt han bredvid skåpdörren. Oops! Jag stängde, för gränsen går ju där. Tasse kom in och sitter nu utanför skåpet och spanar. Jag öppande en gång till efter några minuter och gissa vem som satt på samma ställe?

Nu förstår ni varför jag valt namnet Emil. Det krävs en mycket speciell liten mus för att vara så totalt orädd. Jag törs inte öppna för att ta någon bild, då hoppar han väl ut (och blir kvällsmat till någon som är stor och gul, fasa). Vi får väl se hur maken reagerar...

Vilodagen?

Söndagen är vilodagen sägs det. Jasså? Oftast är söndagen (och lördagen) de dagar då man har mycket att göra. Ni vet hur det är, allt som man inte orkat göra under arbetsveckan. Vi har haft riktigt kalasväder i helgen så visst har jag passat på att vara ute. Började denna dag med att ligga som en påse i en brassestol. Sedan skulle det sågas panel som maken satte upp i köket. Nu blev torparkärringen störd flera gånger av alla vårtecken som dök upp. Det här är väl en underbar syn!

Sen kom ett celebert besök; en citronfjäril. Alla som roat sig med att försöka fota en fjäril vet att det inte är det lättaste. Jag flaxade runt halva trädgården för att få en bra bild. Det misslyckades, men  ni får en mindre bra bild att titta på. Solen var helt enkelt för skarp.

Jag påbörjade ett projekt tidigare i veckan. En ny rabatt.

Inte helt oväntat stötte jag på sten flera gånger. Tack och lov var det bara sten och inte berget!

När jag la ner för dagen hade jag kommit närmare slutprodukten.

Inser redan nu att rabatten blir för liten. Jag ska gräva ut mer bakåt och göra något roligt där. Jag vill ha en stor sten någonstans, hur jag ska få dit en sådan vet jag inte. Den här torparkärringen är inte direkt jättestor och jättestark, men det är fantastiskt vad man klarar om man vill. Det ska dock erkännas att de känns i gammkroppen efter att ha baxat de stora stenarna på plats...

Lite lagom trött och slut, skulle jag göra kväll. Gick  en liten runda och fick plötsligt fart under galoscherna igen. Jag sprang in efter kameran! Hur knasig får man bli? Det är inte så att motivet är så värst rörligt.

Min helleborus (julros) ska till att blomma! Jag trodde den lagt av. Så blev det alltså en perfekt avslutning på denna vilodag. Med detta önskar jag er en riktigt fin kommande vecka. Väderkartan för morgondagen lockar med 18 grader. Om det stämmer borde det vara arbetsförbud. Nåväl, det är bara att bita ihop och gilla läget. Det är inte direkt plågsamt med en varm vårkväll heller!

På sjukhuset

Hallå där! Det var länge sedan sist. Vissa torparkärringar har varit extra trötta denna vecka. Tidsomställningen vs övertid = trött torparkärring. Något lite har jag faktiskt börjat på ute i trädgården, men det tar vi en annan dag. Nu ska vi titta tillbaka i tiden lite...

Även om skogsLisa var riktigt risig under sitt sjukhusbesök, så fungerade hjärnan tämligen bra. Minnet är det heller inte något fel på. Det är speciellt några saker som fastnat i minnesväven...


I samband med att EKG skulle tas, så fälldes bl a denna kommentar av den trevliga sköterskan:
    Vi hade en annan, äldre kvinna här tidigare som...
    Vaddå? ANNAN, ÅLDRE kvinna?!! FNYS! Jag är knappt en dag äldre än 45, faktiskt...

Att de tar EKG var spektakulärt i sig, varför gör de så? Joo, för att jag var ÄLDRE!


På röntgen:
    Ta av dig på överkroppen och ta bort halskedjan.
    Ja det är väl vanligt att ta bort lite kläder under dessa omständigheter, eller hur?
    Har du BH?
    BH???
    Jag vet inte hur det är med er, kära läsare, men jag har definitivt inte BH under pyjamasen... Kanske var det så att min fina pyjamas förväxlades med en gå-bortkostym?


När jag till slut efter flera timmar ska få något att äta så upplyser jag såklart om mina allergier, mjölkprotein   t ex.
    Kan du äta ost?
    Nej, men snälla... Borde inte sjuhuspersonal veta sådant? Lite rädd blev jag faktiskt. Nu dör ju inte jag av att äta fel, men det finns de som kan göra det. Inget pålägg blev det således men gissa vad som fanns på? Laktosfritt smör...


Nåväl, de gör ett jättebra jobb och visst är det lätt att bli lite konstig i en sådan miljö. Det finns ju de som har svårt att vara utan sin BH och var går gränsen för vad som räknas till ÄLDRE KVINNA..?