En annorlunda lördag

Idag har torparkärringen gjort något hon aldrig gjort tidigare. Jag har vidgat mina vyer på ett nytt sätt. Jag har varit på en kurs i Vedic art.

För att ni ska förstå varför jag tycker att det var så roligt, måste jag börja med att berätta lite om tidigare erfarenheter av konstnärliga utsvävningar. Det är nämligen så att jag alltid har tecknat och senare provat att måla. Ett dilemma har dock alltid funnits med; det är svårt att på papper skapa det som finns i huvudet. Jag fastnar lätt i detaljer och vill gärna att allt ska se ut som på riktigt.

Redan när jag var liten kunde jag få problem. Om jag skulle rita en figur och huvudet inte blev så runt som jag ville ha det, så började jag om på ett nytt papper. Jag var alltså storkonsument av ritblock (stackars moder som fick serva mig med nya hela tiden). Riktigt så illa blev det inte i takt med stigande ålder, men några stora utsvävningar har jag sällan gjort. Något litet alster finns där jag släppt taget. Har ni provat att blunda och bara låta pennan flyta över papperet?

Detta är en sådan där jag sedan fyllde på med nya detaljer. Riktigt kul! Vedic Art går ut på att man ska släppa taget om de där kraven och måla inifrån (kortfattat). Det finns ett antal nivåer man ska igenom och allra först var min uppgift att klottra. KLOTTRA??? Det är något jag aldrig ägnat mig åt, så det var något nytt. Jag upptäckte att det var riktigt kul och att jag tydligen gillar runda, mjuka former...

Innan jag visar fler "konstverk" måste jag avslöja att jag var orolig för att jag skulle bli sittande med ett tomt huvud och ett tomt papper hela dagen. Detta medan alla andra bara sprutade ur sig alster. Så blev det inte. Prestationsångest fanns inte på kartan. Man målade för sin egen skull (eller papperskorgen). Helt kravlöst. Dessutom fick motiven växa fram eftersom, strukturLisa hade inga bilder i huvudet att försöka återskapa!

Något hände med mig allt eftersom tiden led. Plötsligt lämnade jag det runda och mjuka (nästan, jag började med en boll på nästa bild, hihi) och blev kantig. Denna bild skänkte mig en sådan otrolig inre glädje! Det var en härlig känsla att verkligen göra något jag aldrig gjort. Den känns inte färdig, så jag ska måla dit några fler streck...

Bollen är underbar om jag får säga det själv! Den sista målningen är symbolisk. Den ska föreställa "då". Även här bara växte bilden fram. Jag fattar knappt att det är sant!

Färdig!

Som ni förstår har jag haft en riktigt givande och inspirerande dag! Jag kommer att göra om detta, både hemma och i grupp. Jag rekommenderar er att prova på. En del dissar detta då vissa instruktörer gör det onödigt flummigt, men vår dam var väldans landad. Hade det blivit för flummigt hade nog torparkärringen ballat ur.

Innan jag startar uppladdningen inför mina brittiska deckare på Tv:n så vill jag visa vad jag träffade i sophinken i morse. Vi pratade en bra stund, men jag var så exalterad att jag inte ställde in skärpan ordentligt. Detta är en syn som värmer vilket hjärta som helst!



Emil och lilla Ida!

Ha nu en riktigt mysig lördagskväll allesammans och på återhörande!