Tidigt, tidigt i morse var det någon stor och gul som ville ha frukost. Nu är det så, att denna torparkärring gärna sover lite längre när hon är ledig, så responsen var lika med noll. Då tog Tasse till det tyngre artilleriet och körde in nosen i mitt öra och Frrrrrr. Det kittlades oerhört! Tyvärr för honom blev det inget mer än lite fnissande för det finns gränser för hur tillmötesgående jag är i ottan.
Detta påminde mig om de fantastiska teckande filmerna om Simons cat. Här får ni en på temat vaknanuförjagärhungrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar