Möss och rymdvarelser?

Jag tar ut sophinken för att byta påse. Då utspelas följande dialog:

"Akta Emil"
"Va?"
"Han kanske sitter i soppåsen"
"???"

Torparkärringen tappar hakan, minst sagt. Hon tappar det mesta man kan tappa sådana gånger; fattningen, förståndet (nåja) och nästan sophinken. Jag fattar ingenting. Är det verkligen min make som uttrycker sig så där, eller har hans kropp tagits i besittning av rymdvarelser?

"Har du träffat Emil?"
"Jaa, flera gånger. Både han och hans mamma. Han satt där och..."

Här gör maken en charad som inte går att beskriva i text. Han ser ut som en mus. Förstärks av hans nästan svarta ögon.

Kärlekens vägar äro outgrundliga, det är då säkert. Jag har sannerligen en mycket snäll och tålmodig man som står ut med (och faktiskt respekterar) mina stolleprov. Eller är det fortfarande min make...

Jag måste så här på slutet slänga in en bild från våren. Det var frost på ängen i morse, men på dagen blev det +15 grader. Inte något att klaga på alltså. Så här ser det ut på åkrarna nere i byn. NU kan vi prata om att våren har kommit!

Ha nu en fantastisk fredagkväll så får ni en rapport om någonting helt annat i morgon!

Ps!
Maken har börjat knacka på skåpdörren innan han öppnar så familjen mus är förvarnade =)