I morse skulle jag slänga några kaksmulor i soporna. Där satt ett av musbarnen och plirade mot mig.
Heej, lille sötnös! Vad du är gullig! Här får du några kaksmulor att smaska på.
Jag sträckte försiktigt fram handen mot sophinken och den lille musen hoppadeöver till den trasiga termos som står bredvid. Kom alltså ännu närmare mig. Nu landade han lite olyckligt och gled nedför termosen och landade på golvet i skåpet. Hur det sedan gick till hann jag inte fatta, men musbarnet halkade över kanten och landade på köksgolvet nedanför skåpet.
Nej men lilla du! Vad hände?
Ni hände allt ännu snabbare och inom loppet av några sekunder satt musen i käftarna på ett stort, gult monster.
NEEEJ!!! Skrek jag i högan sky.
Att denna katt kan röra sig med blixtens hastighet hade jag aldrig trott. Han är ju som en påse i vanliga fall. Kan ligga ett par meter ifrån en fågel utan att bry sig. Små musbarn kan han tydligen inte låta bli!
Tassemonstret glodde elakt på mig (nu tar jag i, men jag var MYCKET upprörd). Han förstod att jag inte var nöjd med hans agerande och följde lydigt med till ytterdörren. Jag släppte ut honom (med den lille i munnen) och gick därifrån. Maken kom farande och undrade om jag brutit benet eller nå´t, så som jag skrek...
Hela denna dag har varit förmörkad pga detta. Det lilla, fina, trevliga musbarnet! Att få ett sådant slut på sitt lilla musliv... Det är ingen tröst för mig att tänka att det är naturens gång, jag är alldeles för förtjust i möss för att vara rationell. Jag misstänker att det var Emil, för den andra lillmusen är inte lika modig.
Barnätaren kunde jag knappt prata med i början av dagen. Nu är han dock förlåten...
Så började alltså denna Annandag påsk. I övrigt var dagen fantastisk. Jättevarmt och skönt. Jag hoppas att ni, kära läsare, haft en fin dag också. Jag hoppas också att jag har trevligare nyheter nästa gång vi hörs.
Ja du, naturen är som den är. Jag har varit hemma och sett en fet katt, Gustav, käka minst en sork om dagen. Det värsta är att han ska visa upp sina troféer också.. Ornitolog har jag också varit, Tranor på himmelen kan föra ett jäkla liv.. men en fantastisk syn. I det hela taget hade jag nästan glömt hur livet på landet kan vara efter en vinter i stan. Jag såg i varje fall ingen huggorm som njöt av solen någonstanns i pappas rabatter, tack och lov.
SvaraRaderaTycker nog lite synd om Emil likaväl, nu som han skulle få kaksmulor dessutom.
Ha en fin vecka :)
Stackars stackars musbarnet...Det är en oskriven lag att den som är större inte får skada den som är mindre. Iaf i de flesta fall, mellan människor ex och mellan katt och musbarn helt klart.
SvaraRaderaTror bestämt att även min dag blev alldeles förmörkad nu...
Tisdagskram!
Nämen såå trist...stackars Emil! Minns när jag var liten och min lillasysters hamster hade rymt och vi hade besök av en liten hund som på en millisekund fick syn på hampe och bet ihjäl honom. Fy vilken sorg! men du får glädjas åt den andra lilla musen nu istället!Hoppas han/hon slipper undan för misse!
SvaraRaderakram
Kanske är jag ensam om att gilla Kissens tilltag.
SvaraRaderaDet finns så många möss inte ska man behöva ha dem i köket.
Trevlig Valborg.
Ann.