Araneae

Hade tänkt göra ett trädgårdsinlägg, men något annat känns viktigare att berätta för er. som rubriken antyder handlar det om spindlar, så ni som inte klarar det...

Vi börjadei fjol att använda det lilla skjulet som finns i anslutning till trädäcket som uterum. Det behövs lite fix för att det ska kännas OK och maken ägnade sig åt målning igår. Jag planterade rosor (nu kom det lite trädgård iaf) och plötsligt ropade han på mig. Det finns en lucka i golvet och under är vattentanken. På undersidan av luckan fanns den här...

Nu tänker ni: Och vad är det för speciellt med den där då? Det ska jag berätta. Detta var en GIGANT, på riktigt! Om ni minns ett tidigare inlägg om spindeln ovanför duschkabinen som jag tyckte var stor... Glöm det! Den var liten i jämförelse. Denna spindel var i verkligeheten större än på bilden! Abdomen (bakkroppen) var ca 1,8-2 cm lång och ca 1,2 cm bred. Klotformad som ni ser, så nu kanske ni förstår dimensionen på denna varelse. Frambenen var låånga.

Maken som gränsar till fobiker, sa att han var nära att kräkas när han såg den. Fullt förståeligt! Något så in i h-vittis stort och läskigt i spindelväg har jag aldrig sett i detta land! Om det varit jag som öppnat luckan, hade jag vrålat högt och skräckslaget, släppt luckan och aldrig satt min fot i detta rum något mer! Nåja, jag hade nog ringt Ghost Busters för att be om hjälp med att avlägsna detta monster.

Detta var helt klart en hona, för det fanns ett par mindre varianter på väggen nere i "hålet". De var normalstort GIGANTISKA. Vad detta är för sort har jag inte lyckats utröna, trots ett idogt sökande i cyberrymden. Om någon av er vet, så vänligen upplys mig. Det känns inte bra att inhysa superstora spindelmonster utan att känna till deras ursprung. Nej, nu måste jag byta fokus, för det är alltför läskigt det här. Om någon undrar vad som hände med henne så kan jag meddela att det trots allt inte började regna idag...

En otäck upplevelse

Jag var med om något riktigt otäckt igår. Jag skulle på ett möte och färdades på en hårt trafikerad landsväg. Fantastiskt väder och jag njöt där jag åkte fram. Framför mig hade jag en bil, jag kommer att kalla personen som körde Föraren hädanefter. Bakom mig låg en stor lastbil med släp.

Så blinkar Föraren att han ska svänga vänster. Det är en hel del mötande trafik och bara en fil. Ni vet ju alla att vänstersvängar är det farligaste man gör, speciellt på stora, snabba vägar. Nu var detta en 90-väg, men ändå... Ni vet också att om det är mycket trafik både bakåt och mötande, så ska man undvika denna manöver. OM man nu mot förmodan måste svänga, bör man hålla sig så nära mittlinjen som möjligt, för att inte stoppa upp bakomliggande trafik. Föraren kände uppenbarligen inte till någon av dessa "regler" utan han var placerad mitt i vårt körfält.

Genom att det är många mötande bilar, saktar vi in till nästan stillastående. Jag hade tänkt köra förbi, men det fanns inte plats. Hela tiden har jag koll på lastbilen, som närmar sig lite för mycket för att jag skulle känna mig bekväm. När Föraren så svänger av, ser jag hur lastbilen bromsar så det ryker om däcken och den liksom småhoppar fram. Den föraren stampade alltså ner bromsen. Den kommer skrämmande nära... Torparkärringen blev lindrigt sagt kall i brallan och stampade ner gasen i botten!

När bilen sköt fart vågade jag titta bakåt igen och HU vad nära lastbilen var! Normalt är jag ganska laglydig, men inte denna gång. Jag ökade till 110 och såg till att komma så långt från lastbilen som möjligt. Behöver jag säga att hjärtat pumpade något alldeles fruktansvärt?

Nu gick det bra, men det var på håret. Om Föraren såg något av detta hoppas jag att han lärde sig en läxa och undviker sådant här i framtiden. Lastbilschauffören vaknade nog också till och torde vara mer uppmärksam i framtiden. Torparkärringen då? Jo, hon kommer i framtiden att hålla sig undan långtradare och hellre släppa förbi dem (om möjligt) än att ha dem i baken... 

Nu åker jag nog dit!

Misstänker att jag kommer att anmälas för barnplågeri. Det var absolut inte min avsikt, det bara blev så.

Jag hade bytt soppåse och skulle kasta plastförpackningen som lammkorven legat i. Jag öppnar, böjer mig över sophinken och alänger ner påsen. I hinken satt ett musbarn som blev jätterädd när påsen kom seglandes. Han försökte hoppa upp ur hinken, men misslyckades. En tom sophink är som en hög och mycket svår klättervägg. Jag bad hundra gånger om ursäkt och gick för att hämta kameran.

För att få en bättre bild flyttade jag på korvpåsen. Musen rörde sig inte. Det blev en något suddig liten mus på denna bild, men jag nöjde mig med det. Efter en stund kollade jag läget och då satt den lille kvar. Herreguud! Jag hade försatt musbarnet i chock! Stackars, stackars liten. Jag skämdes oerhört. att jag, världens snällaste torparkärring hade traumatiserat en liten oskyldig mus! Nu kommer vi till min rubrik. Jag riskerar att någon i musfamiljen anmäler mig till MO, MusOmbudsmannen! 

Jag fortsatte med maten och gjorde en statuscheck före vi åt. Musen satt kvar, på samma ställe. De Cornflakes jag lagt ner var orörda. Han såg riktigt ledsen ut vid detta laget...

Eftersom jag nu en gång för alla är en riktig fjant när det handlar om små håriga, svartögda varelser med lång svans, så lade jag försiktigt ner sophinken innan jag gick och åt. Tänkte att den lille skulle kunna gå ut om han inte behövde hoppa så högt.

Efter maten satt han dock kvar och nu blev jag riktigt bekymrad. Ett annat litet musbarn satt vid hinken och tittade på sin bror. Maken tittade på honom och jag "erbjöd" honom att vara musmördare. Det ville han inte. Han klarade inte av att döda någon så liten och gullig. Inom parentes kan jag skriva att det är mest tomma hot som kommer från min man, han är inte så duktig på att verkställa dem. Jag bestämde att musen får flytta ut i stället. Jag bar helt enkelt ut hink och mus och släppte ut honom på gräset. Om jag inte varit så korkad, hade ni fått se en riktigt bra bild. Jag hade världens läge att fota när musen började gå mot friheten, men kameran fungerar visst bättre om man slår på den först! Det vanliga brukar vara att folk glömmer linsskyddet...

Nej, jag tror jag klarar mig från anmälan. Det slutade ju lyckligt i alla fall. Jag är dock lite bekymrad över att den lille ska vara ensam ute i läskiga skogen. Jag vet ju att det finns ett stort, gult Tassemonster som lurar där ute. Nåväl, det man inte vet mår man inte dåligt av.

Ha en fin kväll kära läsare. nu ska jag ut och gräva ner några plantor jag fick idag av en arbetskamrat!

Skyar av vitt

För att knyta ihop säcken lite, börjar jag med Harry Potter. Att en fredagkväll slänga en torparkärring i soffan likt en romare, med en bägare med polujuice kan bara sluta på ett sätt. Hon somnar. Så även i går kväll, trots att filmen var jättebra. Vi har sett klart den i kväll och slutet var minst sagt abrupt. Nu har jag förvisso läst alla böcker, men ändå... Längtar till i sommar när sista filmen kommer på bio. Då ska jag inte missa den!

Så till ämnet. När vi flyttade hit hade jag inte en aning om vad som väntade när våren kom. Jag plågade mig själv i slånbärssnåren med att ta bort gammalt och fult. Det var ytterst smärtsamt för taggarna är inte av denna världen. Jag visste inte då vad dessa buskar var, men instinkten sade åt mig att inte gå fram för hårt. Maken ville ta bort allt, men jag vägrade. Här kommer glädjen över mitt beslut. Skyar av vitt! Jag kan inte få nog av detta! Häggmispeln (som vi också har mycket av) bidrar lika mycket. Se och njut, mina vänner!

Jag bara njuter av detta och det gör nästan ont inuti mig när jag ser mig omkring, så vackert är det. Det går inte att förmedla det på bild...

Innan  jag börjar gråta av rörelse, byter jag tema till djur. Vi åkte på "vårmarken" idag (vårmarknad för de som inte förstår dialekten, fniss) och på vägen dit såg vi dessa luringar. De ser inte ut att ha farit illa av vintern. Tala om välgödda harar! Maken fick genast en grillblick i ögonen. Grillat har vi, men det blev kyckling istället. Betydligt mer lättfångat!

Med detta önskar jag en fortsatt trevlig lördagkväll och på återskrivande!



Gläääähhh!!!!!

Så har det hänt igen. Jag har inte ägnat Tasse så mycket tid i veckan, vi har liksom mest träffats i dörren. Trots det dåliga vädret har han varit ute på spaning och kommit in när jag ska sova. En trött torparkärring är inte speciellt engagerad i någonting. Resultatet såg jag idag när jag kom hem. Jag säger bara en sak: BLÄ!

Ni som varit med ett tag vet hur jag reagerade i fjol när jag hittade en sådan här. Pip och skrik (jag undrar hur man gör för att länka till sig själv, jag måste lära mig det). Denna gång var jag beredd och höll således tyst. Nu var frågan hur i h-vittis jag skulle få bort den. Fästingborttagaren fungerade inte. Snaran är så smal. Tång? Nej men helst inte! Då finns det risk för att eländet spricker (fasansfull tanke, nu mår jag illa, bluäää). Nej, jag bestämde att ta på en gummihandske och ta bort den för hand. Iiaaooww, vad läskigt! Det går inte att med ord beskriva hur det kändes, ni får använda fantasin. Hur som helst så var det jättelätt att använda denna metod på en sådan gigant. den var i princip färdig för att trilla av pinn för egen maskin.

Ni ser ju. Så förjäkligt äcklig! En megaläskig snuskboll! Glääähhh!!! Blääää! Och fy bara...

Nu ska jag sluta plåga mig själv och er med detta. det blir besök på apoteket på måndag för att inhandla medel mot fästingar (och nu tänker jag på hur äckligt det skulle vara att hitta en sådan där på min egen kropp. Aaaaahhhh! Hjälp!). Som ni märker har jag ändå tuffat till mig en hel del, men någon fästingfantast blir jag aldrig!

För att definitivt släppa detta, blir det nu fredagsmys på hög nivå. Dags för Harry Potter och Dödsrelikerna del 1. Missade den på bio, så nu blir det DVD. Lumos på er!

Vintern raaasat...

...tillbaka in! Dessa bilder togs för 40 minuter sedan. Aprilvädret kom sent i år! Hemskt att köra hem i och bara en plusgrad. Nu skiner solen, men det snöar fortfarande...

Nu pratar vi lapphandskar. Detta är en snöflinga!

Konstigt med blommande slånbärsbuskar och häggmispel i snö!

Tulpaner med dekoration...

Häggmispelns blommor blev riktigt vackra med extra pynt!

Föredrar linne och shorts som jag hade förra veckan (i skogen alltså, det var kallare ute i civilisationen). Nåväl, ett bakslag hit eller dit får man räkna med vid denna tid. Huvudsaken att det inte är frost i morgon bitti, för då kommer jag mig inte till jobbet. Sommardäck på is är definitivt ingen höjdare!

Överraskningar

Det går förfärligt snabbt ute i naturen nu. Första maj idag och fänrikshjärtat blommar!

Känns lite förhastat, men inte mycket att göra åt. Trevligt är det förvisso! En inspektion bjöd på några överraskningar. I en stor kruka som stått ute hela vintern har en ettåring lyckats övervintra (eller frösått sig). Trevligt, nu behöver jag inte köpa nya!

Nästa surprise är kärleksblomstren. De har också frösått sig, med råge dessutom. Praktiskt, för de är så fina och nu kan jag sätta dem på flera ställen.

Jag hade tur häromdagen också. Har länge spanat på krukorna med myror men varit för snål för att köpa någon. Nu hittade jag en till halva priset. Bra att ha is i magen ibland!

Jag avslutar med en av mina tulpaner som jag är mycket förtjust i. Njut vidare av denna 1:a maj!