måndag 9 maj 2011

Nu åker jag nog dit!

Misstänker att jag kommer att anmälas för barnplågeri. Det var absolut inte min avsikt, det bara blev så.

Jag hade bytt soppåse och skulle kasta plastförpackningen som lammkorven legat i. Jag öppnar, böjer mig över sophinken och alänger ner påsen. I hinken satt ett musbarn som blev jätterädd när påsen kom seglandes. Han försökte hoppa upp ur hinken, men misslyckades. En tom sophink är som en hög och mycket svår klättervägg. Jag bad hundra gånger om ursäkt och gick för att hämta kameran.


För att få en bättre bild flyttade jag på korvpåsen. Musen rörde sig inte. Det blev en något suddig liten mus på denna bild, men jag nöjde mig med det. Efter en stund kollade jag läget och då satt den lille kvar. Herreguud! Jag hade försatt musbarnet i chock! Stackars, stackars liten. Jag skämdes oerhört. att jag, världens snällaste torparkärring hade traumatiserat en liten oskyldig mus! Nu kommer vi till min rubrik. Jag riskerar att någon i musfamiljen anmäler mig till MO, MusOmbudsmannen! 

Jag fortsatte med maten och gjorde en statuscheck före vi åt. Musen satt kvar, på samma ställe. De Cornflakes jag lagt ner var orörda. Han såg riktigt ledsen ut vid detta laget...


Eftersom jag nu en gång för alla är en riktig fjant när det handlar om små håriga, svartögda varelser med lång svans, så lade jag försiktigt ner sophinken innan jag gick och åt. Tänkte att den lille skulle kunna gå ut om han inte behövde hoppa så högt.

Efter maten satt han dock kvar och nu blev jag riktigt bekymrad. Ett annat litet musbarn satt vid hinken och tittade på sin bror. Maken tittade på honom och jag "erbjöd" honom att vara musmördare. Det ville han inte. Han klarade inte av att döda någon så liten och gullig. Inom parentes kan jag skriva att det är mest tomma hot som kommer från min man, han är inte så duktig på att verkställa dem. Jag bestämde att musen får flytta ut i stället. Jag bar helt enkelt ut hink och mus och släppte ut honom på gräset. Om jag inte varit så korkad, hade ni fått se en riktigt bra bild. Jag hade världens läge att fota när musen började gå mot friheten, men kameran fungerar visst bättre om man slår på den först! Det vanliga brukar vara att folk glömmer linsskyddet...

Nej, jag tror jag klarar mig från anmälan. Det slutade ju lyckligt i alla fall. Jag är dock lite bekymrad över att den lille ska vara ensam ute i läskiga skogen. Jag vet ju att det finns ett stort, gult Tassemonster som lurar där ute. Nåväl, det man inte vet mår man inte dåligt av.

Ha en fin kväll kära läsare. nu ska jag ut och gräva ner några plantor jag fick idag av en arbetskamrat!

2 kommentarer:

  1. Vilken tur att det slutade lyckligt i alla fall, nu har han börjat ett nytt liv ute i det fria....men han saknar nog sin musmor Lisa tror jag som vårdat honom så väl...vem vet han återkommer kanske till hösten igen till ditt varma sopskåp.
    kram

    SvaraRadera
  2. Väntar på otåligt fortsättningen! Vad hände sen?

    SvaraRadera