Jobb i syrenruset

Maken är bortrest och ni vet ju hur det är: När husse är borta dansar katten i sängen. Morgonen började i stil med  Simon´s Cat. Gulligt men... (Kolla in, jag lyckades länka till mig själv. Duktig torparkärring!)
.
Så till ordningen. Jag har flera parallella projekt på gång i trädgården. Byter plats beroende på vädret. Ikväll blåste det ordentligt och då passar det bra att börja fixa med det som ska bli en liten köksträdgård. Myggfritt med andra ord. Ser ni vad bra det växer redan =)

Ett vanvittsprojekt? Ni får tycka och tänka vad ni vill. Misstänker att åsikterna går isär:

Jo men tjena! nu har det väl ändå brunnit för torparkärringen. Det där blir aldrig klart!

No brain, no pain (eller en jädrans massa smärta innan det där är röjt).

Ja, kanske... Allt går om man är enveten och det har man ju förstått att hon är...

Så spännande! Mycket jobb, men spännande! Det ska bli kul att följa detta projekt...

Åsikterna må gå isär, men jag har börjat ikväll. Faktiskt fanns denna plan redan i fjol, men då blev det inte mer än lite röjning av ris. Detta ris fick till en del ligga kvar, så jag började nu med att bära bort det. Sedan tog jag trimmern och mejade ner lite växtlighet. Då detta var första gången i år jag ägnade mig åt detta, blev det ganska jobbigt. Det tar tid att väcka atleten till liv efter en lång, kall vinter, hihi. Gammkroppen är otränad! Jag blev inte färdig, men nu känns det inte omöjligt längre...

I mitt arbete (det avlönade) är det hjärnan som får jobba, så även om detta är slitsamt är det otroligt skönt att jobba med kroppen som omväxling! Det blev inte sämre av dofterna. Jag blev nästan rusig av syrendoften! Känner att den lön jag får av att pyssla ute är nog så värdefull jämfört med pengar. Vilken förmån egentligen, att på dagarna tjäna pengar och på fritiden tjäna massor av livskvalitet! Just detta projekt bör även kunna bidra med något ätbart. Lycka!

Nej, kära vänner, nu är torparkärringen trött. Sängen lockar. Jag ber att få återkomma med fler rapporter från mina projekt en annan dag. Kan inte låta bli att slänga in ytterligare en bild med blommande slånbärsbuskar. De har förvisso gjort sitt nu, men bilderna kan man njuta av ändå. Finns planer även för ängen...

Just det, jag hade ju utlovat en rapport angående det lilla musbarnet som jag bar ut. När jag var ute senare på kvällen och pysslade med plantorna, hörde jag ett hjärtskärande rop på hjälp från syrenerna. Jag sprang genast dit eftersom jag kände igen ljudet. Det var en liten mus i nöd. Det jag möttes av var Tassemonstret som bråkade med musbarnet. Vad som händer när jag inte ser eller hör, det kan jag leva med. Jag vill däremot inte närvara när naturen har sin gång. Vad jag gjorde? Jo, jag hade vattenkannan i handen så jag "råkade" spilla lite på Tasse. Han lät bli musen denna gång. Något annat känner jag inte till och lika bra är det!

Ha det nu så gott där ute och glöm inte att lukta på blommorna!