Tänkte göra ett litet inlägg så här innan jag pysslar vidare. Ni känner ju till mitt förhållande till getingar. Vi har haft massor här, men det har lugnat ner sig. Kan vara så att någon drottning strök med när vi (jodå, t.o.m jag vågar slå ihjäl getingar numera) jagade runt med flugsmällan. Förutom de vanliga getingarna finns här bålgetingar. De är i en liga för sig. Förfärligt stora och de låter läskigt. Förra helgen hittade jag enavliden bålgeting på uteplatsen. Då fick jag möjlighet att studera den närmare.
Den ser ju egentligen ganska gullig ut där den håller armen över ögonen. Den var stor, men inte den största jag sett. Tillräckligt stor för att inge respekt dock...
Vid en närmare granskning upptäckte jag att den har samma intressanta fötter som humlor har.
Trots att jag hyser en sådan motvilja mot dessa insekter måste jag erkänna att de åtminstone är vackra i sin färgsättning. Jag föredrar dock den avlidna varianten...
När jag vände på den och förstorade upp bilden blev jag mycket fascinerad. Jag förstår var alla filmskapare får sina ideér till rymdmonster ifrån. Dessutom måste jag säga att den har ett vackert ansikte. Håller ni inte med mig?
Att leka med bilder har uppenbarligen en positiv inverkan på mig. Jag får ökad respekt och förståelse för dessa kryp som jag vanligtvis skyr som pesten. Riktigt bra terapi faktiskt. En sorts exponering in vivo som det kallas på psykologspråk. Fast visst, de där käkarna ser läskiga ut...
Fachinerande inlägg :) verkligen ett häftigt djur/insekt och skulle nog inte vara så avskytt om den inte skulle stickas :) vi har ju nytta av dem när det gäller alla blommor som ska polineras :) Kram Suss
SvaraRadera