Jag var med om något riktigt otäckt igår. Jag skulle på ett möte och färdades på en hårt trafikerad landsväg. Fantastiskt väder och jag njöt där jag åkte fram. Framför mig hade jag en bil, jag kommer att kalla personen som körde Föraren hädanefter. Bakom mig låg en stor lastbil med släp.
Så blinkar Föraren att han ska svänga vänster. Det är en hel del mötande trafik och bara en fil. Ni vet ju alla att vänstersvängar är det farligaste man gör, speciellt på stora, snabba vägar. Nu var detta en 90-väg, men ändå... Ni vet också att om det är mycket trafik både bakåt och mötande, så ska man undvika denna manöver. OM man nu mot förmodan måste svänga, bör man hålla sig så nära mittlinjen som möjligt, för att inte stoppa upp bakomliggande trafik. Föraren kände uppenbarligen inte till någon av dessa "regler" utan han var placerad mitt i vårt körfält.
Genom att det är många mötande bilar, saktar vi in till nästan stillastående. Jag hade tänkt köra förbi, men det fanns inte plats. Hela tiden har jag koll på lastbilen, som närmar sig lite för mycket för att jag skulle känna mig bekväm. När Föraren så svänger av, ser jag hur lastbilen bromsar så det ryker om däcken och den liksom småhoppar fram. Den föraren stampade alltså ner bromsen. Den kommer skrämmande nära... Torparkärringen blev lindrigt sagt kall i brallan och stampade ner gasen i botten!
När bilen sköt fart vågade jag titta bakåt igen och HU vad nära lastbilen var! Normalt är jag ganska laglydig, men inte denna gång. Jag ökade till 110 och såg till att komma så långt från lastbilen som möjligt. Behöver jag säga att hjärtat pumpade något alldeles fruktansvärt?
Nu gick det bra, men det var på håret. Om Föraren såg något av detta hoppas jag att han lärde sig en läxa och undviker sådant här i framtiden. Lastbilschauffören vaknade nog också till och torde vara mer uppmärksam i framtiden. Torparkärringen då? Jo, hon kommer i framtiden att hålla sig undan långtradare och hellre släppa förbi dem (om möjligt) än att ha dem i baken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar