Söta blommor & rara insekter

Så är den äntligen här. Helgen! Det gör inte ont att se väderrapporten som utlovar sol och värme hela helgen. Idag har det också varit fantastiskt. Efter jobbet ägnade jag mig åt att plantera hängpelargoner samt flytta perenner. Iförd bikini. Det ni! Ännu en fördel med att bo i skogen. Inga grannar som stör sig på celluliterna.De har ungefär samma status som fästingar: totalt onödiga! De gör ingen glad och är fula. Skillnaden är väl att celluliter inte går att plocka bort med någon fiffig manick. Träning kan fungera, men jag har varit väldans smal och vältränad och nog fanns några cellisar för det! Ärftligt tror jag...

Nu kom jag som vanligt ur spår. Detta inlägg skulle ju handla om glädjande och vackra saker. Minns ni kärleksblomstren som frösått sig? Idag upptäckte jag att de börjat blomma. Nu går det verkligen undan må jag säga!

Riktigt söta är de! Bredvid fanns en annan överraskning.

Några små plantor av sömntuta från i fjol. De flyttade jag till den gula rabatten (blivande alltså). De är också så söta när de blommar. Bild kommer senare. En av "bastarderna" som fanns i gruset fick flytta ihop med några kärleksblomster. De går i samma färgskala...



Jag är medveten om att jag blir tjatig ibland, men det blir så när jag är hänryckt. Syrenerna blommar nu och jag har en katt bland hermelinerna.

En liten vit syren bland de andra. Nedanför asken finns ett gäng av enbart vita syrener. De får definitivt vara kvar trots att maken vill röja bort buskar. Han har inte sett dem blomma misstänker jag, de är bakom huset. Dofterna är verkligen berusande. Det doftar så underbart ute att jag blir än mer hänryckt. De är dessutom så fantastiskt vackra! Nu börjar det bli väl mycket superlativ här =)

Det är inte bara en torparkärring som berusar sig av syrendoft. Det finns andra som älskar dem och som definitivt blir rusiga. Det surrar i buskarna så man behöver hörselskydd (nästan).

Jag fick ett annat besök idag. Av någon som var riktigt söt! Förmodligen skulle jag ha ställt ner storfoten på den, för det är väl någon blomförstörare. Nu vet ni ju hur jag är; de som är små och söta kan jag inte vara elak mot. Om någon vet vad det är får ni gärna berätta det. Den var ca tre centimeter lång.

Hej! Här är jag! Ganska gullig, eller hur?

Visst ser jag snäll ut med mina stora, svarta "ögon"?

Nu börjar ni kanske förstå varför det tar så lång tid för mig att bli färdig med trädgården. Jag ser hela tiden intressanta saker som distraherar mig. Dessutom är jag ju så enveten, så jag kan hålla på länge och jaga allsköns varelser med kameran. Flygfäna är värst. Det är svårt att få någon bra bild för de rör sig så mycket! Oftast får jag nöja mig med något halvbra för jag vill ju så gärna dela med mig av sådant jag tycker om!

Jag avslutar på temat blomman vi älskar att hata, nämligen maskrosen. När man ser dem så här så kan man inte annat än älska dem. Ha ett riktigt bra fredagsmys nu så hörs vi!