Möss och människor

Att ha små rara mössor på besök i sophinken är inte bara spännande och roligt. Det innebär också mycket ansvar! Vad i herrans namn menar den tokiga kärringen nu då, tänker ni.

Jo, man måste vara försiktig i sin sophantering. Inte fara vårdslöst fram med sitt skräp. Jag tänkte mig inte för och kastade toppen av en lime i soporna och upp hoppade en en mycket missnöjd muskompis. Jag råkade visst slänga limen rätt på mössan! Hon hoppade ner och satte sig och blängde förnärmat på mig.

Förlåt! Förlåt! Förlåt!

Tur möss är tåliga, för när jag tittade in en kort stund senare såg det ut så här:

Tur del två, att möss är förlåtande. Vi är vänner igen. Nu kommer husmusen ganska omgående när jag lockar med något gott! Om någon vill starta ett eget musprojekt, kan jag rekommendera Göteborgs utvalda Fina Rågkex. Det är mums för en mus!

God kväll!

Vatten

Tänk vilken lycka att få bo nära vatten! Vi gör förvisso inte det, men jag passerar sjöarna varje dag. Det är verkligen fint med vattendrag...

Snön gör sig verkligen bra mot det blygrå vattnet. Det enda som saknas är fåglar, fast det är inte riktigt rätt säsong för dem. I helgen flyttade ett gäng gäss mot sydligare nejder. De längtade nog efter värmen med tanke på hur mycket de "pratade" med varandra.

Hur fint det än är i detta vattenlandskap, är sanningen något helt annat. Det finns en tragisk historia bakom sjöarnas tillkomst.

Ni har gissat rätt! Under vattnet ligger åkrar. Vi har översvämning! Att köra genom detta var mindre roligt i morse. Det var riktigt hemskt nu i kväll. Totalt becksvart och plötsligt var vägen borta. Det enda som fanns var svart vatten överallt. Tack och lov att det finns reflexpinnar vid vägkanterna, annars hade det blivit riktigt spännande. Nog för att jag gillar äventyr, men det finns gränser.

Detta är den del av vägen som är bra. Ni kan ju då föreställa er hur det ser ut längre fram, där hela vägen är borta... Jag hoppas att vägen håller och ligger kvar. Det torde vara tämligen underminerat. Nåväl, jag tar väl skridskorna nästa gång. Hur ofta kan man spela hockey på vägen? På is dessutom!

Väder

Vinden viner här utanför. Regnet har ersatts med snö. Snöandet har precis börjat och jag bävar för hur morgondagen kommer att se ut. Ska bilen skottas fram? Är vägen framkomlig? Det som oroar mig mest är huruvida det är halt på vägarna. Med tanke på all nederbörd de senaste dagarna (45 mm sedan i går morse) blir det att ta fram skridskorna för att komma till jobbet. Vägen är översvämmad på flera ställen och åkrarna har förvandlats till sjöar.

Tasse har gått ut, men inte med svansen högt.Till och med  mössen håller låg profil. De brukar annars göra sig hörda när jag kommer hem från jobbet. Nu ska jag inte klaga. Det finns en viss tjusning med att stå i uthuset och klyva ved och lyssna till vädrets makter. Tänker för varje hugg med yxan, att jag har det jättebra. Vi har ett varmt hus, med alla bekvämligheter. Tänker att de som byggde detta ställe för över hundra år sedan inte alls gnällde när vintern kom. De bara accepterade årstidernas växlingar och ställde in livet efter det. Någon TV, DVD eller dator fanns inte, men de ägnade sina kvällar åt andra sysslor.

En sak har vi dock gemensamt, människorna från förr och jag; fröjden av att värma sig framför en sprakande brasa. En bonus för mig som nutida människa är att veta att vedträna som brinner i kakelugen har jag kluvit själv! Livet är gott att leva!

Icke namngiven fundering

Omslingrade,
tätt tillsammans.
Uppfyllda och lyckliga
av njutningens rus.

Skrattet bubblar upp inom mig,
Du ler lyckligt åt något Du inte förstår.
Jag kastar mig loss för att
utföra en vild krigsdans runt sängen.
Du ser förvånat och stolt? på mig.

Tro ingenting, Du man!
Detta handlar inte om Din manlighet!
Hjälp mig,
jag har fått kramp i foten!

Förberedelser

Idag är det en riktigt mörk, regnig och blåsig dag. Plusgrader men kallt ändå. Vännerna i norr berättar om snö och många minusgrader, jag kontrar med plusgrader...

Det sägs ju att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Det ligger en hel i det. Jag slutade tidigare idag. Åkte hem, bytte utstryrsel och traskade ut i skogen. Det både regnade och blåste, men kändes så friskt! Jag riktigt njöt trots kylan. Vad fick mig att göra en sådan utflykt i en väderlek som inte var den mest inbjudande? Jo, den underbara tanken på att julen närmar sig. I detta hus är vi tokiga i julen med allt vad det innebär. Det bästa är nog allt pyntande. Jag har många gånger frågat mig varför vi inte pyntar på detta vis under andra perioder av året? Man skulle kunna ha en massa "i-väntan-på-sommaren-pynt", som plockades fram runt påsk t ex. Jag ska fortsätta att fundera på detta.

Jag är verkligen mycket duktig på att komma på sidospår, det skulle ju handla om dagens göranden och låtanden. Syftet med promenaden var att börja hämta granris att dekorera med. Förutom girlanger runt bron, ska vi ha granris och ljusslinga runt trädäcket. Bor man i den mörke skog, känns det helt rätt med mycket myslysen utomhus. Jag tänker börja pyssla i morgon, men om jag kan hålla mig tänder jag inte ljusen förrän nästa helg. Kommer jag förmodligen aldrig att klara...

Nu sitter jag bara här och njuter av värmen från kakelugnen och planerar hur trädgården ska julpyntas. Jag tror vi ska ha ett par, kanske tre mindre granar mellan torpet och uthuset. Det skulle bli fint och lysa upp trädgården. Sedan var det ju det där med granrisbock, helst en snögubbe men då krävs snö och det vill jag inte ha. Skulle kunna gå att tillverka en snögubbe av något annat material. Varför ska man ha en bock av granris förresten? Det har ju alla. Jag skulle kunna göra en granris...

Möss och mönniskor

Hur länge kan man sitta på huk framför sophinken och vänta på att få en bra bild? Svar: LÄNGE! Husmusen kikade fram på mig flera gånger och när jag hade ett perfekt läge att ta en fin bild blev det inget. Avtryckarfingret hade stelnat, så jag hann inte trycka av. Ja ja, vi blir mer kompisar för varje dag, så snart...

Om nu någon stadsbo funderar, kan jag säga att det är precis så här alla vi som bor i skogen tillbringar våra torsdagskvällar!

Husmusen bygger om, eller?

Vad i Herrans namn håller du på med?! Ropar jag från vardagsrummet.

Husmusen möblerar om. Det låter i alla fall så. Duns, duns, duns... Uttrycket tyst som en mus har man ju hört, men det verkar inte ligga någon sanning bakom det påståendet. Denna mus är allt annat än tyst. Då menar jag inte eventuella prasslanden när hon (jag är numer säker på att det är en hon) utforskar sophinken. Nej, hon klampar när hon går! Låter bomp! när hon hoppar ned från hinken. Jag hör således alltid när det är något på gång under diskbänken. Hur kan någon så liten verka så tung? För att hon får för mycket mat, tänker ni...

För att utveckla detta tema med ljud, så känner väl alla till att katter är tysta. De smyger. I detta hus? ICKE! Tasse klampar också när han går och det beror definitivt inte på övervikt. Hans nya liv i skogen har varit mycket fördelaktigt för hans figur. Nej, han bara är sådan. Faktum är att min gamla vapendragare Pipen, frid över hans minne, var likadan. Smärt och vältränad men... Han klampade.

För att återgå till husmusens ommöblering och andra aktiviteter under diskbänken (hon bor därunder har jag förstått). Nu vet jag varför det är så livat i holken ikväll. Kikade nyss in i skåpet och då såg jag... Dem. Jag har två möss! De satt och kurade tillsammans bak i skåpet och plirade mot mig. Nu börjar det bli mer problematiskt. En mus + en mus = STORFAMILJ!!! Stackars mig, de är ju så söta!

För anständighetens skull ska jag inte fundera på eller vidareutveckla tanken på vad dunsarna tidigare berodde på...