Husmusen bygger om, eller?

Vad i Herrans namn håller du på med?! Ropar jag från vardagsrummet.

Husmusen möblerar om. Det låter i alla fall så. Duns, duns, duns... Uttrycket tyst som en mus har man ju hört, men det verkar inte ligga någon sanning bakom det påståendet. Denna mus är allt annat än tyst. Då menar jag inte eventuella prasslanden när hon (jag är numer säker på att det är en hon) utforskar sophinken. Nej, hon klampar när hon går! Låter bomp! när hon hoppar ned från hinken. Jag hör således alltid när det är något på gång under diskbänken. Hur kan någon så liten verka så tung? För att hon får för mycket mat, tänker ni...

För att utveckla detta tema med ljud, så känner väl alla till att katter är tysta. De smyger. I detta hus? ICKE! Tasse klampar också när han går och det beror definitivt inte på övervikt. Hans nya liv i skogen har varit mycket fördelaktigt för hans figur. Nej, han bara är sådan. Faktum är att min gamla vapendragare Pipen, frid över hans minne, var likadan. Smärt och vältränad men... Han klampade.

För att återgå till husmusens ommöblering och andra aktiviteter under diskbänken (hon bor därunder har jag förstått). Nu vet jag varför det är så livat i holken ikväll. Kikade nyss in i skåpet och då såg jag... Dem. Jag har två möss! De satt och kurade tillsammans bak i skåpet och plirade mot mig. Nu börjar det bli mer problematiskt. En mus + en mus = STORFAMILJ!!! Stackars mig, de är ju så söta!

För anständighetens skull ska jag inte fundera på eller vidareutveckla tanken på vad dunsarna tidigare berodde på...