Gott Nytt År...

...kära vänner!

Så har snart 2010 passerat och ett nytt år väntar. Mycket har hänt under detta år, jag har ju börjat blogga! Det trodde jag inte skulle hända för ett år sedan. Visst är det spännande att inte veta vad som komma skall! Får se vad jag hittar på för skojsigheter nästa år.

Nyårsraketerna äro beskådade. Det är fantastiskt att se och uppleva. Jag blir som barn på nytt, men visst är det som min vän sade: de pengarna skulle räcka till många barn i Afrika. Ett dyrt och kortvarigt nöje är det, men jag älskar det!

Vanligtvis tänker jag inte så mycket på hur kortvarigt det är, men nu när jag filmade blev det uppenbart. Sisådär 15-20 sekunder för varje del. Hela showen var över på 10 minuter. Nåväl, kul var det och det är trevligare att åka till en stad som håller i det, än att titta på grannarnas raketer. Torde väl inte få se några vid tolvslaget, skogen är inte överbefolkad. Själv har jag köpt långa tomtebloss som jag tänker "fyra av". Lagom spännande för mig.

Nu vill jag avsluta med att tacka er som följer med i mina äventyr och skrattar åt mina stolleprov. Jag lovar att det blir mer knasigheter nästa år, kanske redan i år. Det är några timmar kvar...

Gott Nytt År!



Råttor och människor

Tänkte att jag skulle dela med mig lite av min mus/råttpassion. Detta är mest ett test. Tyvärr är bildkvalitén inte den bästa, då originalet finns på video och jag nu har filmat TV:n med digitalkamera. Denna vackra flicka fanns i familjen 2004-2005. Ni förstår vart jag vill komma, tror jag. Det här kallar jag gulligt!

En så´n där dag...

Här kommer en rapport på temat människor och deras fantastiska maskiner. Det är även en betraktelse över psykologi. Alla människor har en god och en mindre god sida. Så även jag.

Jag har bytt bil, till makens förra, en Mondeo combi. Den är stor (jämfört med Golfen) men ack så bekväm. Uppvärmda säten t ex är riktigt nice i vinterkylan. Det finns dock ett aber. Den har inte dubbdäck. Allrounddäck i all ära, men de är inte bra vintertid. Inte här nere vid kusten, där luftfuktigheten gör även riktigt vinterväglag slipprigt. Se´n är väl just dessa däck inte de bästa heller. Det är tyvärr snarare regel än undantag att bilen gräver ner sig när jag ska iväg.

I morse hände det igen. Jag är numera van, så efter att försiktigt ha provat, hämtade jag lite sand och lade en dörrmatta under det spinnande däcket. Detta har fungerat bra förut, men inte idag. Efter att ha provat ALLT under 25 minuter fick jag ett PSYKBRYT!! Jag vrålade rätt ut (tack och lov att man bor i skogen) och jag tänker inte återge vad. Ringde maken och hävde halvt snyftande ur mig mer otidigheter (inte åt honom, men bilen var till salu för 10 kronor). Nu är han en klok man som vet att hålla sig lugn. När man levt tillsammans några år, så vet man vilka knappar man ska undvika att trycka på när någon är arg. Ni vet t ex men älskling, du förstår väl att man inte kan...-knappen. Nej, han lyssnar och låter mig rasa ifred.

Nu måste jag ju till jobbet, så jag ringde till taxi. Jag slog numret och får höra en telefonröst som upplyser om att numret inte går att nå. Nu blev jag fullständigt RABIAT!!! Jag spottade, fräste och genomgick en transformering som förvandlade mig till ett vilddjur!

Jag såg mig vildsint omkring och tittade på spaden. Sedan föll min blick på...

...Golfen! Den stod tyst och stilla under massor av snö, på samma ställe som den stått några veckor, brädad av Forden. I vredesmod satte jag igång med att gräva fram den och fick upp dörren. Detta var det första orosmomentet, tänk om låset frusit, men nej! Drog ut choken (jo, så gammal är den, född 1983) och fortsatte gräva. Satte nyckeln i tändningslåset, höll andan och vred om. Inte ett liv. Detta var det andra orosmomentet. En bil som stått ute i kylan ett tag kan få batteriproblem.

Nu är jag som ni förstår en ihärdig person så jag gav inte upp så lätt. Efter lite lirkande startade så min gamle vän! Prisa Gud! Vad är väl skatteåterbäring jämfört med en bil som startar?! Jag har länge hävdat att gamla bilar är pålitliga. De är mekaniska till sin läggning, inga rymdmaskiner. Föreställ er nu någon vacker musik, stillsam och melodisk. Lägg så till lite softat ljus när ni ser på bil(d)en... Puss!

Så, slutet gott allting gott. Jag kom både till och från jobbet, ledsagad av min gamle trotjänare. Jag fick en idé på väg till jobbet om hur jag kan undvika att Forden slirar. Ska prova den i morgon. Jag ska också beställa dubbdäck, för även om jag är förtjust i Golfen, gillar jag komforten i hans store kamrat. Så, gott folk, kom ihåg att man ska kramas i trafiken!

Ps!
När jag kom hem ikväll, upptäckte jag att luftvärmepumpen lagt av. Jag behöll dock min vanliga skepnad och resignerade, gjorde upp en eld och tänkte att det kan jag kolla i morgon. Det här är helt enkelt

En så´n där dag!

Annikas gottisar

I dessa festligheternas tider, översköljs man av recept på allehanda godsaker. Om man som jag är intolerant mot mjölkprotein och ägg innebär detta begränsningar i husmorsbestyren. Lite praktiskt också, för jag kan alltid skylla på mina allergier för att slippa det stora julbaket, he he. Nåväl, jag älskar smask och kastar mig gärna över sådant som är tillåtet. ALLT är inte skådebröd!

Här kommer ett recept som jag fick av en vän. Vad kakorna heter egentligen vet jag inte, så om någon känner igen receptet och surnar till pga fel namn så... Struntar jag i det! För mig är de Annikas gottisar!

2 dl sirap
1,5 dl socker
1 burk jordnötssmör

Häll dessa ingredienser i en kastrull och värm upp. Det får inte börja koka!

Blanda sedan ned

8 dl K-special eller corn flakes som smulas sönder samt
2 dl kokos

Bred ut smeten i en liten långpanna och skär i bitar när det stelnat.

Här tar smasket slut för min del, men alla andra människor som är toleranta (ha ha) smälter 250 g blockchoklad och brer över kakan innan den stelnat och skurits i bitar.

                                     

I detta hus gillar vi dem skarpt och jag kan bara föreställa mig hur gott det ska vara med choklad på!

Solsken

Det är - 21 grader ute ikväll igen. Jag tycker inte alls om kylan, men den för något positivt med sig, nämligen klara dagar då vi får se solen. Jag vill dela med mig av dagens bilder, från ett vintervackert jordbrukslandskap. Känns långt bort att få se kor och hästar på ängarna just nu, men snart blir det vår och då förändras landskapet och de som finns i det!

Så spelar solen oss ett spratt också. Det kan väl inte vara en strålkastare som lyser? Nej, det är faktiskt solen som hittat ett hål att lysa igenom!

Nu måste jag peta in en ny pinne i brasan, så det finns lite govärme kvar i morgon bitti. Go´kväll, mina vänner!

Möss och människor

Mössen julstädar. Och möblerar om. det låter i alla fall så, för det är ett väldans pådrag under diskbänken. Maken ler, men han har hotat med krigiska åtgärder om de börjar gnaga på inredningen. Jag lovar dyrt och heligt att så blir det inte. De serveras ju god mat och är allmänt ompysslade. De är dessutom oerhört intelligenta. Nu dröjer det inte lång stund innan de hämtar sin middag. Signalen är: Muslus och uttalas med pipig röst och en liten fördröjning mellan mus och lus. Det låter mer som miuus...luus.

Apropå maken, så slängde han några utbrunna värmeljus i soporna. Fy på honom! De ska återvinnas! Hur som helst, så låg ett värmeljus vid ingången till mushemmet dagen efter. Jag slängde tillbaka det. Fy på mig! Men see and behold, på kvällen hade det förflyttat sig till samma ställe igen. Månne önskar mössen ha lika mysigt (musigt) som vi har det, men ljus under diskbänken? Icke! Det kallar jag brandfara!

Detta kan vara den skyldiga, men jag får aldrig veta om det är så. När jag ändå är på gång, kan jag berätta om en annan knasighet från livet under diskbänken. En dag såg jag några fingrar sticka upp från glipan vid väggen. Det såg helt bisarrt ut och jag fattade ingenting först. Sedan började jag le och allt efterdsom förvandlas till en semla. Om någon nu inte förstår detta med semlor, så har de en "mun" som går runt hela huvudet. Fattar ni nu då?

Jo, fingrarna tillhörde en gummihandske. Mina kompisar tyckte uppenbarligen liksom jag, att gummihandskar är mycket användbara. Ett par dagar senare var den borta och vad de har den till förtäljer inte historien. Med tanke på den städmani som utbryter under skåpet med jämna mellanrum, så kanske gåtan är löst. Eller så används fingrarna till att förvara saker (mat, värmeljus etc) i. Eller som sovalkover... Det räcker uppenbarligen med en, för den andra handsken ligger kvar i lugn och ro.

God Jul!

Så är julaftonen äntligen här! Dagen jag och alla andra barn väntat på i ett år. Märkligt att man som medelålders kvinna kan vara så hopplöst förtjust i paket. Maken är likadan. Vi tittar på alla julfilmer (de blir fler för varje år) och lyssnar på alla julskivor (som också blir fler för varje år) veckorna fram till jul. Apropå musik, vill jag rekommendera Lasse Berghagen "Jul i vårt hus". En fantastisk CD som vi fallit totalt för.

När det handlar om själva julafton och Tomten, så vill jag gärna tro, men jag vet att han inte finns. Jag faller hopplöst för varje film som slutar med att Tomten och hans renar (kan ni namnen?) flyger förbi. I onsdags såg vi "Nu är det jul igen" och där säger den lilla pojken något ytterst intelligent. Han menar att man kan tro bara man vill men att vuxna inte vill tro. Så sant så sant, vi var rörande överens i detta hus. Nu är det ju så att bor man i den Småländska skogen måste man tro på diverse personligheter som ingen annan tror på, så vad ska man säga...

Hur som helst, detta var bara en paus i julfirandet. Det finns bara en sak att tillägga:
GOD JUL TILL ER ALLA!

Ps! Guud, vad jag älskar rean som kommer strax före jul. Såklart var jag bara tvungen att bjuda hem denna tomte. Han har de mest fantastiska ögon, han ser på en. Nästan lite läskigt...