Befjärdrade skönheter

Jag har ju utlovat en utförligare rapport om de befjädrade skönheterna som dök upp i onsdags. Det var ju en minst sagt exalterad torparkärring som kom hem. Påfåglar har jag bara sett i parker eller på zoo. Det är ju inte några nordiska fåglar precis. För ovanlighetens skull hade jag en pizza med hem, men den blev stående i köket. Jag hade såklart inte tid att äta! Originalplanen var att åka på trädgårdsbesök med föreningen, men det glömde jag också bort! Månen mindes jag i alla fall = ) Är det egentligen så konstigt att jag blev till mig?

Lite alternativ, svensk sommar tycker jag det ser ut som. Hög mysfaktor!

Det var två varianter, här den grönhalsade.

Den andra var mer kaxig, men såg inte lika snäll ut i ansiktet. Oerhört vacker dock!

Som den trevliga torparkärring jag är, bjöd jag såklart på lite förplägnad. Så mycket att välja på fanns inte, men vatten, skorpor och husmansbröd kunde jag uppbringa. När jag kom ut med det blev jag aningens nervös. Pippisarna kom direkt! Det är lite läskigt att ha så stora (dessutom okända) fåglar alldeles inpå en, men de var så rara så!

Jag gick in och åt upp min pizza och när jag kom ut såg jag dem inte först. De hade lagt sig att vila maten. Himla kloka fåglar det där!

Nu finns det ju fler djur i vår herres hage, bland annat katter. Tasse blev minst sagt stirrig!

Det fanns fler som reagerade...

Vissa var kaxigare än andra...

Nu började t-kärringen bli riktigt nervös. De där fötterna är inte att leka med! Kolla Tasses min! Han ser ut att tänka Men snälla matte, vad ÄR det där?

Som tur var så tyckte de inte att Tasse var något intressant. De seglade bara förbi.

Nu hade jag lite annat att pyssla med, bl. a att vattna blommor. Då hör jag ett nytt, okänt ljud. När jag tittade efter blev jag lite lätt oroad faktiskt. Vad skulle hända nu?

"Kaxe" hade uppenbarligen en plan. Jag tänkte att staketet skulle hålla dem ute, men ack så fel man kan ha. Detta var en mycket handlingskraftig och nyfiken fågel. Vips var han inne.

Kompisen var kvar utanför, vilket gjorde Kaxe orolig. Han försökte ta sig igenom staketet (som har fårstängsel på insidan) och jag var jätterädd att han skulle fastna. För att undvika skador, öppnade jag grinden och lockade på dem. Alltså kom den gröna också in. Nu hade jag inget mer att säga till om utan de gjorde som de ville...

Man måste ju fixa till fjädrarna också!

Åh Guud, vad snygg jag är!!!

Sämre prydnader kan man ha på sitt altanräcke! Det var en märklig upplevelse och mycket trivsam. Jag kan gärna tänka mig att ha påfåglar hemma. De är trevliga och dessutom fina att se på.

Nu var jag tvungen att lämna dem några timmar, det fanns ju chans till lite mångalenskap. När jag åkte tog jag den ultimata bilden. Kaxe hade kaxat till sig ännu mer och gjort en riktig Emil. Har ni sett någon häftigare skorstensprydnad?!



Nu förstår ni nog varför jag så gärna vill ha ett par storpippisar. Vilka megahärliga fåglar! Ni har ju redan sett var de befann sig vid läggdags På torsdagmorgonen sprang jag ut direkt och ropade på dem, men de fanns ingenstans. Samma sak när jag kom hem efter jobbet: pippisarna! Är ni där? Neej...

Jag vet att jag är tramsig och att de inte var mina, men jag saknar dem! Jag kan bara hoppas att de kommer förbi någon annan gång. Bäst jag köper hem mer skorpor! Hur som helst gläder jag mig åt att ha haft dem till låns några timmar. Det är en upplevelse jag aldrig ska glömma och minnet kan jag plocka fram närhelst jag vill. Undrar vem som äger dem? Skogen är stor men inte tätbefolkad... Ska ta och kolla lite på nätet om hur det är att ha påfåglar...

Det vore ju synd att avsluta detta superlånga inlägg utan att ha ägnat månförmörkelsen någon uppmärksamhet. Jag blev ju snuvad på föreställningen, men molnen lättade liite till slut...

Puh, det blev verkligen ett långt inlägg. Nu får det räcka för ikväll. Jag önskar er alla ett riktigt bra fredagsmys!

Skådar bäst som skådar sist

I morgon kommer ett långt inlägg om fåglar, men nu ska jag summera månskådningen: ingenting... Det blev molnigt! Så ytterst irriterande, när det nu skulle vara en riktigt ordentlig förmörkelse! Ja ja, med tanke på dagens överraskning så får jag väl känna mig nöjd.

När jag så sent om sider kom tillbaka efter månjakten undrade jag om besökarna fanns kvar. Jag ropade: pippisarna, är ni där? Till svar fick jag några flomp flomp (ja det lät ungefär så). Jag gick i riktning mot ljudet och fick skåda något helt annat än månförmörkelse.  Detta tar begreppet fågelskådning till en helt ny dimension...

Att se dem på marken gick väl an, men uppe i en tall på gården??? De ska tydligen sova där, för jag var ute nyss och tittade efter. De satt kvar...

Med detta önskar jag och nattuglorna er en riktigt god natt. Vi hörs i mörrn!

Nej men vad?

Som så ofta händer något spännande i skogen. Idag när jag kom hem från jobbet såg jag något som fick ögonbrynen att nå upp till hårfästet. Jag stannade bilen och bara stirrade mot min gamla Golf. Denna syn tillhör inte det vanliga!

Vilka ädla besökare! Jag var lite nervös när jag klev ur bilen, för påfåglar kan vara mindre trevliga. Nu var de synnerligen behagliga (vem blir inte det av att kampera bredvid en gammal Golf). Så fint att se dessa fåglar strosa omkring på skogsvägen. En syn jag absolut kan vänja mig vid...

Eftersom dessa pippisar inte normalt hör till vår fauna, ringde jag och anmälde att de är här. Någon saknar dem säkert och han eller hon blir nog glad att få hem dem igen.

Nu kan jag berätta mycket mer, men jag har inte tid. Det är månförmörkelse på gång och jag hoppas på klart väder. Alltså måste jag snart ge mig iväg. Ni ska få en utförligare rapport om mina besökare sedan. Jag har såklart mer att komma med! Håll tummarna för att jag får se rymdspektaklet nu!

Trevlig kväll alla raringar!

Titellöst inlägg

Först vill jag önska nytillkomna läsare välkommen! Kul att göra er bekantskap!

Så fruktansvärt trött denna torparkärring är! En orsak är att det är mycket på jobbet, en annan är störd nattsömn. I två nätter... På måndagmorgon vid 03.40 vaknade jag av att någon mycket hårig och gul typ klart och tydligt sa:

Hallå där! Kan du vakna nu? Jag är sugen på frukost!!!

Tro mig, vid den tiden på dygnet har jag ingen gloria alls och mina tankar är allt annat än kärleksfulla. Vid den tiden på dygnet förvandlas Tasse till kattjävel. Jag säger det inte högt men jag tänker desto högre. Någon mat bjuds det inte på en sådan gång, men jag steg till slut upp och försökte övertala honom att gå ut. Han stack ut halva kroppen och vände sedan om igen. Jag upplyste om läget och återvände till sängen. Kunde såklart inte somna om utan låg och snurrade i en timme. Gissa om jag var seg när väckarn ringde...

Monstret på bilden har inget samband med inlägget. Den satt ovanför ytterdörren och såg läskig ut!

Inatt har jag vaknat två gånger för att det har regnat så mycket. Seg dag igen och uteblivna pauser gjorde att jag bestämde att sluta lite tidigare. När jag är på väg stöter jag ihop med en arbetskamrat. Som en inte ont anande Rödluvan luras jag in på hennes kontor. Där hålls jag fången en stund... Ingen chans att åka hem! Okej, okej, jag överdriver. Det var ett riktigt viktigt ärende och vila fick jag göra sedan!

Trots avdomnade exekutiva funktioner (uppmärksamhet t ex) upptäckte jag något i trädgården som gjorde mig jätteglad. Jag hade glömt bort att det finns tre smultronplantor här. en fick jag i gåva i fjol och två köpte jag själv. I solskenet såg jag det här:

Vilken ljuvlig syn! Erkänn att det vattnas i munnen på er när ni ser detta!

Ikväll har jag plockat in alla som mognat. Stackars mig som tvingas äta upp dem = D

Så över till något helt annat. En liten gissningstävling så ni håller hjärnan igång. Gissa vilken bil som är torparkärringens...

Det var en kluring va? Jag tycker att ni behöver få en extra bild att njuta av...

Nu undrar ni förstås om torparkärringen månne har samma jobb som Barnaby eller någon annan trevlig komissarie. Svaret är att det har hon inte! Det är heller inte min bil, tyvärr. Inte för att det är något fel på Forden, men faktiskt så är Jaguar min drömbil. Det ska vara en sådan här gubbräser också, inte någon E-type eller modern variant. I morse fannns flera lediga platser att parkera på, men jag kunde inte låta bli att smyga in bredvid denna skönhet! Jag gick verkligen igång av det! Nu vet ni alltså något mer om mig; att jag är mycket lättroad!

Nu orkar jag inget mer. Snart dags för sovning i skogen. På återhörande!

Njutning för ögat

Inga ord behövs här. Min vackra besökare får tala för sig själv. Papilio Machaon igen!

Who you´re gonna call?

Har haft ett riktigt ångestpåslag här ikväll. Tur att man förändrats, annars hade jag behövt psykolog ;-)

Jag satt och pysslade vid datorn när Tasse blev alldeles stel coh började stirra in i rummet bredvid.

Vad ser du? Frågade jag och tittade åt samma håll. Jag såg ingenting, men T-lus hoppade ner på golvet och gick mot vad-det-nu-var-som-var-så-spännande. Då såg även jag något. Stort. Som rörde sig långsamt ur synhåll... Bor man i skogen kan det vara lite vad som helst och jag tänkte att det var en stor, läskig skalbagge.

För att vara på den säkra sidan, tog jag på mig gummistövlarna (jätterationellt, eller hur). Det jag såg fick hjärtat att rusa och andhämtningen att öka. Benen kändes stumma. Tankarna fladdrade hit och dit och ögonen spärrades upp.

En bålgeting! INOMHUS!!!! Där går alla gränser som finns! Den avlidna som jag tidigare studerat är väl ok. Jag kan även (till en viss gräns) acceptera de som passerar utomhus, men inne i huset? Absolut inte!

Hade detta hänt för några år sedan, hade jag totalt förlamats av skräck. Nu virrade jag omkring i jakt på flugsmällan. Så kom jag på att vem ska slå ihjäl den då? Jag är ensam hemma. Jag ringde grannen (som bor 1,5 km bort) och han kom och Ghost Bustade.

Observera här att bilderna inte är tagna med teleglugg, förvisso förstorade men ändå. Jag befinner mig alltså på 1,1 meters avstånd. Det ni! De som känner mig sedan tidigare sitter nu och häpnar över det de läser och undrar vart hon tog vägen som förr sprang iväg om en geting surrade 100 meter bort. Tala om förändring!

Fobier är inte alls roliga och den ångest de framkallar är fruktansvärd. För några år sedan tillbringade jag mer tid inne än ute om det fanns getingar. Det räckte med att jag hörde eller såg en geting för att jag skulle gå in och stanna där. Även om det var årets varmaste och soligaste dag... Bålgetingar fanns inte i norr, så de är nya bekantskaper. Hade de funnits där och detta hade hänt så...

Eftersom det är fredag passar jag på att slänga in en vinetikett. På Facebook hittade jag en sida där man kan göra sina egna vinetiketter. Torparkärringen blev inte bra som Faustinoikon, men det finns fler i familjen som gör sig lysande! Jag tror jag behöver något lugnande efter detta äventyr, så jag ska kolla om det finns någon Tasse VII årgång 2008 på lur...

Flygande skönheter och andra flygfän

Jag hade inte tänkt skriva något ikväll, men det blev så spännande när jag kom hem att jag inte kan låta bli. Det blir dessutom ett låångt inlägg...

Det är otroligt fuktigt och kvavt ute och varmt... Jag hade fler krukor att fylla med blommor, så självklart gick jag ut efter jobbet. Jag känner mig riktigt nöjd med dagsverket!

Klimatet passar tydligen utmärkt om man är fjäril, för så många har jag aldrig haft omkring mig förutom i något fjärilshus. En jättehäftig känsla att ha dem fladdrande runt kroppen! I huvudsak var det nässelfjärilar och en tyckte att jag var så trevlig att den ville flytta in...

Kan torparkärringen vara så snäll och hjälpa mig med dörren?

Om ni minns trollsländorna som inte ville låta sig fotograferas, så var det ett nytt gäng i farten ikväll. När de inte fräste förbi håret så satt de lugnt och fint och lät skogsLisa plåta.

En förstoring visade som vanligt något spännande. Kolla in "ögonen" på ryggen!

Det sjöd av liv i skogen denna kväll. Förutom insekter, var fåglarna tokigare än vanligt. En av mina befjädrade vänner har irriterat mig i några dagar (ni läste rätt, jag kan ha den inställningen när det handlar om ickemänskliga varelser). Den sjunger inte utan GAPAR. Oavbrutet!!! Jag hade en misstänkt men var inte säker. Alla är oskyldiga till motsatsen är bevisad. Alltså gick jag och kollade. Sherlock Torparkärring hade rätt! Förutom glädjen av det, så fick jag nästa gynnare som skickligt undvikit kameran på bild.

Hackspetten! De är dessutom två, vilket förklarar oväsendet. Vilket även innebär att jag snart har en hel klan hackspettar några träd bort. Ensamt i skogen? Absolut inte! Jag har fler grannar än vem som helst som bor i ett höghusområde i storschtaan = D

Trodde ni att det var slut där? Nehej då! Jag hamnade på krogen också och träffade på någon som verkligen vet att festa.

                              Tjohoo, så många bägare som skådar mitt norra öga!

Tur jag alltid har med eget sugrör...

...men en sådan där rolig knorr på!



Jag tror jag tar en slurk till!

Plötsligt fick uttrycket Titta för djupt i glaset en helt ny innebörd för torparkärringen:

Now we´re talkin´! Tyvärr stannade jag inte kvar och såg hur det slutade. Man kan ju alltid gissa dock...

På denna naturens megastora utomhuskrog fanns det även de som drog sig undan lite, för att kunna tala enskilt.

Så gott folk kommer vi till slutklämmen. Jag har sparat det bästa till sist. Det dök nämligen upp en mycket speciell gäst ikväll. Jag har gång tidigare i mitt liv sett en snabb skymt av denna otroligt vackra fjäril. Den är mycket stor (72-90 cm vingspann) och håller enligt Wikipedia på att snabbt minska i antal. Jag hoppas att den kommer tillbaka fler gånger, för det blev ingen optimal bild. Jag var nämligen så exalterad att jag hade svårt att fixa skärpan.

Mina damer och herrar, torparkärringen proudly presents:

Papilio Machaon, Makaonfjäril!