fredag 10 juni 2011

Who you´re gonna call?

Har haft ett riktigt ångestpåslag här ikväll. Tur att man förändrats, annars hade jag behövt psykolog ;-)

Jag satt och pysslade vid datorn när Tasse blev alldeles stel coh började stirra in i rummet bredvid.

Vad ser du? Frågade jag och tittade åt samma håll. Jag såg ingenting, men T-lus hoppade ner på golvet och gick mot vad-det-nu-var-som-var-så-spännande. Då såg även jag något. Stort. Som rörde sig långsamt ur synhåll... Bor man i skogen kan det vara lite vad som helst och jag tänkte att det var en stor, läskig skalbagge.

För att vara på den säkra sidan, tog jag på mig gummistövlarna (jätterationellt, eller hur). Det jag såg fick hjärtat att rusa och andhämtningen att öka. Benen kändes stumma. Tankarna fladdrade hit och dit och ögonen spärrades upp.


En bålgeting! INOMHUS!!!! Där går alla gränser som finns! Den avlidna som jag tidigare studerat är väl ok. Jag kan även (till en viss gräns) acceptera de som passerar utomhus, men inne i huset? Absolut inte!

Hade detta hänt för några år sedan, hade jag totalt förlamats av skräck. Nu virrade jag omkring i jakt på flugsmällan. Så kom jag på att vem ska slå ihjäl den då? Jag är ensam hemma. Jag ringde grannen (som bor 1,5 km bort) och han kom och Ghost Bustade.


Observera här att bilderna inte är tagna med teleglugg, förvisso förstorade men ändå. Jag befinner mig alltså på 1,1 meters avstånd. Det ni! De som känner mig sedan tidigare sitter nu och häpnar över det de läser och undrar vart hon tog vägen som förr sprang iväg om en geting surrade 100 meter bort. Tala om förändring!

Fobier är inte alls roliga och den ångest de framkallar är fruktansvärd. För några år sedan tillbringade jag mer tid inne än ute om det fanns getingar. Det räckte med att jag hörde eller såg en geting för att jag skulle gå in och stanna där. Även om det var årets varmaste och soligaste dag... Bålgetingar fanns inte i norr, så de är nya bekantskaper. Hade de funnits där och detta hade hänt så...

Eftersom det är fredag passar jag på att slänga in en vinetikett. På Facebook hittade jag en sida där man kan göra sina egna vinetiketter. Torparkärringen blev inte bra som Faustinoikon, men det finns fler i familjen som gör sig lysande! Jag tror jag behöver något lugnande efter detta äventyr, så jag ska kolla om det finns någon Tasse VII årgång 2008 på lur...


4 kommentarer:

  1. DUKTIG TJEJ! =) Starkt jobbat!

    SvaraRadera
  2. Tvi vale, fobier är eländiga, kände hur nackhåren reste sig här och fruktade det var en orm!! Känner precis igen den skräcken. Nu gillar jag inte getingar heller, om dom kommer för nära men fobien har jag inte. Vi såg förresten en stor spindel idag, jag och 21 åringen, då reste sig hans nackhår. Han har kravlat runt som nybliven elektriker i för många gamla källare nu för att helt gilla dom..en påbörjande fobi? Tycker du hanterade det hela bra, själv hade jag nog flyttat ;)

    SvaraRadera
  3. Oj oj vad gör man när man möter en sådan bjässe :) du har det spännande där du bor :) Kram Suss

    SvaraRadera