Befjärdrade skönheter

Jag har ju utlovat en utförligare rapport om de befjädrade skönheterna som dök upp i onsdags. Det var ju en minst sagt exalterad torparkärring som kom hem. Påfåglar har jag bara sett i parker eller på zoo. Det är ju inte några nordiska fåglar precis. För ovanlighetens skull hade jag en pizza med hem, men den blev stående i köket. Jag hade såklart inte tid att äta! Originalplanen var att åka på trädgårdsbesök med föreningen, men det glömde jag också bort! Månen mindes jag i alla fall = ) Är det egentligen så konstigt att jag blev till mig?

Lite alternativ, svensk sommar tycker jag det ser ut som. Hög mysfaktor!

Det var två varianter, här den grönhalsade.

Den andra var mer kaxig, men såg inte lika snäll ut i ansiktet. Oerhört vacker dock!

Som den trevliga torparkärring jag är, bjöd jag såklart på lite förplägnad. Så mycket att välja på fanns inte, men vatten, skorpor och husmansbröd kunde jag uppbringa. När jag kom ut med det blev jag aningens nervös. Pippisarna kom direkt! Det är lite läskigt att ha så stora (dessutom okända) fåglar alldeles inpå en, men de var så rara så!

Jag gick in och åt upp min pizza och när jag kom ut såg jag dem inte först. De hade lagt sig att vila maten. Himla kloka fåglar det där!

Nu finns det ju fler djur i vår herres hage, bland annat katter. Tasse blev minst sagt stirrig!

Det fanns fler som reagerade...

Vissa var kaxigare än andra...

Nu började t-kärringen bli riktigt nervös. De där fötterna är inte att leka med! Kolla Tasses min! Han ser ut att tänka Men snälla matte, vad ÄR det där?

Som tur var så tyckte de inte att Tasse var något intressant. De seglade bara förbi.

Nu hade jag lite annat att pyssla med, bl. a att vattna blommor. Då hör jag ett nytt, okänt ljud. När jag tittade efter blev jag lite lätt oroad faktiskt. Vad skulle hända nu?

"Kaxe" hade uppenbarligen en plan. Jag tänkte att staketet skulle hålla dem ute, men ack så fel man kan ha. Detta var en mycket handlingskraftig och nyfiken fågel. Vips var han inne.

Kompisen var kvar utanför, vilket gjorde Kaxe orolig. Han försökte ta sig igenom staketet (som har fårstängsel på insidan) och jag var jätterädd att han skulle fastna. För att undvika skador, öppnade jag grinden och lockade på dem. Alltså kom den gröna också in. Nu hade jag inget mer att säga till om utan de gjorde som de ville...

Man måste ju fixa till fjädrarna också!

Åh Guud, vad snygg jag är!!!

Sämre prydnader kan man ha på sitt altanräcke! Det var en märklig upplevelse och mycket trivsam. Jag kan gärna tänka mig att ha påfåglar hemma. De är trevliga och dessutom fina att se på.

Nu var jag tvungen att lämna dem några timmar, det fanns ju chans till lite mångalenskap. När jag åkte tog jag den ultimata bilden. Kaxe hade kaxat till sig ännu mer och gjort en riktig Emil. Har ni sett någon häftigare skorstensprydnad?!



Nu förstår ni nog varför jag så gärna vill ha ett par storpippisar. Vilka megahärliga fåglar! Ni har ju redan sett var de befann sig vid läggdags På torsdagmorgonen sprang jag ut direkt och ropade på dem, men de fanns ingenstans. Samma sak när jag kom hem efter jobbet: pippisarna! Är ni där? Neej...

Jag vet att jag är tramsig och att de inte var mina, men jag saknar dem! Jag kan bara hoppas att de kommer förbi någon annan gång. Bäst jag köper hem mer skorpor! Hur som helst gläder jag mig åt att ha haft dem till låns några timmar. Det är en upplevelse jag aldrig ska glömma och minnet kan jag plocka fram närhelst jag vill. Undrar vem som äger dem? Skogen är stor men inte tätbefolkad... Ska ta och kolla lite på nätet om hur det är att ha påfåglar...

Det vore ju synd att avsluta detta superlånga inlägg utan att ha ägnat månförmörkelsen någon uppmärksamhet. Jag blev ju snuvad på föreställningen, men molnen lättade liite till slut...

Puh, det blev verkligen ett långt inlägg. Nu får det räcka för ikväll. Jag önskar er alla ett riktigt bra fredagsmys!