Tulpaner, tulpaner och lite annat

Det var länge sedan jag skrev att jag skulle visa tulpaner. Mycket snack och liten verkstad ibland. Det kommer ju så mycket emellan! Nåväl, nu ska jag göra det.

Jag fixade en kombo i höstas av stora gul/orange tulpaner och allium. Tulpanerna blommar för fullt, dock ej de andra. Jag har aldrig sett så gigantiska blommor!

En verkligt fantastisk tulpan! Undrar var jag har gömt namnet på den... Förmodligen på något säkert ställe ;-) Den är oberäknelig i färgen också, vilket sätter extra krydda!

En annan raring kommer jag ihåg namnet på, tror jag, Eskimo. Den har jag följt några dagar vilket resulterar i mitt första försök att göra ett bildcollage. Inte fullt så lätt som vännen A hävdar, fast ingenting är ju lätt när man är nybörjare. Det var skoj, så jag ska prova mer!

Hade varit betydligt snyggare om bakgrunden bestått av blad. Jag ska gå ut och ta några bladfoton som kan vara bra att ha.

Så, nu har jag övat lite mer. Här kommer mina tulipaner i sammanfattning. Nästan i alla fall, de gula har fått en tillbakahållen roll. Tänk vad kul man kan ha om man trycker på knappar och leker!

Nu skäms jag över det första försöket... Om ni väntar en stund så gör jag om det!

Damen har rätt! Nu gick det väldans snabbt! Det här är definitivt något för mig som gärna lägger upp bilder. Istället för att visa ett helt gäng var och en för sig kan jag plocka ihop dem. Sparar plats och ser kul ut. Alltså fortsätter vi med tulpaner som finns i staden. Jag är så sugen på att göra en stor tulpanrabatt. Maken vill absolut det (han vill alltid ha massor av allt, lätt för honom att säga. Vem är det som gräver).

Nu får det räcka med collage = ) Rubriken säger också lite annat. Vad ska jag då hitta på? Jo, varför inte en fågel, hihi. I söndags låg jag i solsängen och påsade och då kom en liten raring och sjöng för mig.

En helt ny bekantskap för mig, men vad det är för sort vet jag inte. Den passar liksom inte in någonstans. En sångare är det, så mycket är säkert...

Det borde vara en lövsångare, men verkar mer som en trädgårdssångare. problem, problem. Sedan jag började fotografera pippisar har jag markerat i fågelboken vilka jag sett, men vad gör jag nu? Hur som helst är detta en otroligt trevlig fågel. Jag har varit i skogen två kvällar och varje gång kommer den och sätter sig nära och sjunger. I går kväll när jag satt ute kom den och satte sig på trappräcket! Många människor har en favoritfågel och detta börjar bli min!

Tror jag lämnar er där. Jag kan inte bara sitta inne och påsa denna Kristi Himmelfärdsdag. Det finns saker att göra ute, sådant som har med gårdagen att göra. Vad det handlar om berättar jag senare...

Kramisar från en fortfarande långledig Torparkärring

Hur gick det sedan...

Måhända finns det någon som undrat över Fru G. Ands öde. En viss torparkärring kunde inte släppa det hon såg. Dagen efter hade jag ett jobb åt ankdammen till och såklart var jag tvungen att kolla runt efter familjen. Jag hade rustat mig med telefonnummer till folk i ortens fågelklubb utifall att jag skulle hitta Fru And svårt skadad, eller något ännu värre. Var dessutom helt inställd på att bli andmamma om nöden skulle kräva ;-)

Jag spanade och spanade men såg varken mor eller barn. Däremot träffade jag de fyra medlemmarna i bANDidos. De låg och smidde ränker tillsammans. Förpicklade odjur! Far åt pipsvängen med er! Skrek jag inte, men jag tänkte desto mer...

Så såg jag något... En andfamilj!

Glädjen stod högt i tak, men var det rätt familj? Jag kollade lite närmare...

Och ännu lite närmare...

Javisst! Den kluvna näbben känner jag igen! Stackars Fru And är fjäderlös i nacken också...

Nåväl, vem bryr sig om det när familjen är samlad igen. Detta var en syn som verkligen värmde i hjärtat! T-kärringen gick därifrån med ett stort leende...

...och Fru G. And ropade glatt: Tack för omtanken!

Med detta glädjens budskap lämnar jag er för i kväll. Fru T. Kärring är megatrött efter en lång och innehållsrik dag. Den rapporten kommer i morgon istället. Tulpanerna jag utlovast får jag försöka göra ett collage av, annars blir alla inlägg så långa. Undrar hur man gör det? Funkar säkert i Picasa, men nu är lillhuvet så segt så det är bäst att lämna det projektet, hihi. De flesta av er är nog lediga i morgon, så jag önskar er en underbar dag! De som jobbar önskar jag en underbar kväll!

Må gott och var rädda om varandra!

Kramisar från en långledig Torparkärring







Änder med förskräckelse

Jaha, nu har han åkt... Väldans vad tyst det är när man kommer hem. Nåväl, det är bara att acceptera. Idag hade jag tänkt göra ett trevligt inlägg om tulpaner, men jag hamnade i något helt annat. Något riktigt obehagligt faktiskt, så jag vill varna lite. Här kommer en våldsam historia från ankdammen...

Våren är här på riktigt nu. Fru Gräsand har fått ungar. Ett helt gäng små dunbollar som är glada och nyfikna på livet. Fru G. And är mycket stolt över sina små.

De simmar så glatt i dammen, långt från bekymmer och helt ovetande om faran som lurar.

Plötsligt kommer en främmande and farande som ett jehu genom vattnet! Han kastar sig mot Fru And och kvackar henne rakt upp i ansiktet.

Försvinn din odåga! Ropar Fru And. Låt mig vara din slyngel!

Hon börjar simma bort därifrån. Fort fort så den unge m(and)nnen inte ska ge sig på hennes små. Till hennes förskräckelse dyker då en av den unge andens kumpaner upp!

Vad kallar du min polare, din mara? Fräser han. Ingen tilltalar en medlem ur bANDidos på det viset!

Plötsligt kastar de sig över Fru And och trycker ner henne under vattnet!

Hon kämpar allt vad hon kan för att komma upp till ytan. Det bubblar och fräser runtomkring dem. Fru And kommer upp till ytan, fyller sina lungor med luft och skriker rakt ut! De är dock mycket starka och alla skrik gör att resten av gänget kommer simmande. Fru And tar sig upp ur vattnet, men gänget är henne hack i häl.

Fru And är trots sin litenhet stark och hon kämpar för sina ungars liv. Hon måste skaka av sig dessa missdådare! Hur ska de små dunbollarna klara sig annars? En tredje ogärningsman sällar sig till sina polare och hjälper till att hålla fast henne.

Fru And skriker och gråter och flaxar vilt omkring sig. De gör illa henne! Ytterligare en and sluter upp och nu har Fru And verkligen problem. De hackar på hennes huvud och sliter henne i skinnet. Det gör så ont!

Hjälp mig någon!!! Ropar hon, men ingen bryr sig om hennes förtvivlade skrik. Hon tänker på sina små och plötsligt får hon nya krafter och orkar kämpa emot. Det dyker upp en femte and, men han vågar inte riktigt ingripa. Hon skriker åt honom att hjälpa henne men han springer bara runt dem och känner sig maktlös. Vad ska han göra mot fyra medlemmar från bANDidos?

Trots att Fru And sprattlar och tar sig loss några gånger börjar hennes krafter avta. Hon orkar inte kämpa emot mer och hennes kluvna näbb gör det svårt att skrika.

Hennes ögon börjar långsamt förlora sin glans och blir matta. På huvudet har hon ett stort sår, men snart känner hon inte smärtan längre... Hon tänker en sista gång på sina små och hoppas att de ska klara sig ensamma när hon inte längre kan simma vid deras sida...

De små är helt ovetande om vad som händer en bit bort. De känner sig lite oroliga och undrar var mamma är och samlas invid strandkanten. Så tar den ena ungen ett par simtag ut från kanten och de andra följer efter...

Så går livet vidare i ankdammen och så vitt jag vet, simmar de små fortfarande omkring i jakten på livet. Snipp, snapp snut - så var sagan slut!

Som ni säkert förstår så var detta en hemsk upplevelse! Under hela detta överfall skriker jag åt dem att sluta. Jag kommer så nära så de är en halv meter från mina fötter men de låter henne inte vara. Jag kastar en pinne på dem, utan effekt. Faktum är att jag blev spyfärdig när jag såg skadorna på henne och vid det laget klarade jag inte att fota. Kanske överlevde hon, för det sista jag såg var att hon flög därifrån (med två jävlar, ursäkta) efter sig. I morgon ska jag gå dit och titta igen. Hoppas att ungarna mår bra.

Jag undrar vad de egentligen pysslade med. Först trodde jag att det var ett parnings/våldtäktsförsök, men det blev för mycket våld för det. Livet i naturen är inte alltid gulligt och vissa saker kan man inte göra någonting åt. Fast vissa saker önskar man att man slapp uppleva. Om nu någon undrar hur fasiken jag kunde både ta bilder och filma så kan jag upplysa att det ger distans. Utan kameran hade jag nog fått ett psykbryt!

Nu ligger torparkärringen i soffan med Tasse på benen. Hur knasigt det än låter så ska jag se Black Swan nu. Jag hyrde den på bibblan i torsdags och måste lämna tillbaka den i morgon. Känns inte som en passande film just i kväll. Maken bortrest och så detta ankdrama i färskt minne. Det finns en bit paj kvar så jag tror jag hämtar den som tröst.

Ha en fin kväll nu och tänk på trevliga saker. Jag lovar att nästa inlägg bara ska vara gulligt!

Kramar

Lisa

Söndagsutflykt

Ja, den var förra söndagen men vad gör väl det. Det var inte någon märkvärdig utflykt, vi åkte till havet och kollade läget i vikarna. Ni kan ju gissa vad jag pysslade med, hihi. Just det, kollade på fåglar! Är det inte den fula ankungen som ligger där borta?

Javisst är det det! Han är nästan en färdig svan, men har lite av den gamla fjäderdräkten kvar.

Undrar om det är mor och far Svan som flyger förbi där borta?

De här är ju inte så exotiska, men jag såg en annan pippi som jag bara sett på bild förut.

En oskarp skäggdopping. För långt avstånd för att få en bra bild, men kul för mig ändå = ) Jäklar, vad jag lär mig mycket genom att springa runt med kameran! En helt ny bekantskap var denna rödnäbbade mysfågel:

Inte heller så exotisk, men vilken häftig typ! Strandskata för den som inte visste det. Vi körde vidare och torparkärringen bad maken att stanna. Vid vattenbrynet fanns några gäss och jag smög försiktigt nedhukad fram. En onödig åtgärd, men säkert kul för de boende runtomkring. Det visade sig att just dessa gäss inte brydde sig ett dugg om en t-kärring med en konstig svart manick mitt i ansiktet. Grågåsen njöt av att svalka sig i vattnet.

Detta kanadagåspar såg verkligen ut att mysa med varandra = )

Så klok den ser ut. Jag undrar vad den tänker... Efter detta bar det av hemåt och plötsligt skriker jag och pekar mot skyn. Jag är ute ur bilen innan den står still. Tala om galen kärring! Det som orsakade detta tumult var en fiskgjuse. Jag har flera gånger försökt få den på bild, men inte lyckats. Denna gång gjorde avstånd och starkt solsken att bilderna inte blev lyckade = en sur kärring : ( Bara för att så lägger jag upp bildbevis, så det så!

Man kan säga att det blev en "utflygt", he he. Jag har en riktig fågelskådarutflykt på gång. Om vädret håller i sig finns en stor chans att Öland får besök från skogen. Jag skulle så väldigt gärna vilja se blåhaken som Mia haft på besök. Det är inte så troligt att jag får se den, för den stannar bara till lite snabbt här nere och den sågs i början av denna vecka. Ni kan njuta av den hos Mia i stället!

Vad jag pysslat med idag får ni veta en annan gång. Nu ska jag leta fram pajen jag bakade igår och smaska lite. Hur låter det med rabarber, smultron och jordgubbspaj? Ha en fortsatt skön söndag så syns vi senare!

En torparkärrings veklagan

Jag har inte blåst bort, men nästan hihi. Vi börjar med anknytning till rubriken. De nästföljande raderna kan ni själva fylla med alla de fula svordomar ni kan...
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *   * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *  * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Så därja. Det är nämligen så att igår vid lunch fick jag veta att de ringt från makens gamla jobb i norr och ville att han skulle komma. Han åker alltså på måndag så snart är t-kärringen ensam och allena i skogen igen. SKIIIIT! Jag vill inte! Nu blir det en sån där knäpp sommar igen. Vi försöker leva som vanligt dessa sista dagar innan han åker och visst har vi kul men jag har en klump i magen och nära till gråten titt som tätt... Tog ledigt idag såklart, vilket medförde att min kollega fick mer jobb. Han fick nämligen ta över min "adept" som jag handleder. Jag lär få igen när kollegan åker på semester i juni, då får jag väl hans båda fniss.

Vad gjorde vi då denna dag? Vädret kan ingen klaga på, 21 grader och ljum vind! Samma igår. Faktiskt har sommaren kommit för jag hörde göken i går morse! F´låt, nu seglade jag iväg som vanligt. Jo, vi åkte till Staden och shoppade lite. Maken först. Han fick vinterkängor i julklapp, men p.g.a benbrottet han hade före jul så passade skorna inte. Alltså blev det att lämna tillbaka och få ett tillgodokvitto. Det räckte till två par dojjor (han fick lägga till lite).

Som ni ser så har jag fått med mig honom ner i Rieker-träsket också, he he. När vi ändå är innte på skor, så kan jag visa mitt senaste inköp. Jag skulle ha ett par bra promenadskor, men...

...förälskade mig i dessa! Supersköna men inte vad jag hade tänkt. Jag höll mig idag och köpte inte skor. Det finns annat man kan slänga pengar på. Blommor t.ex = D Jag slog till med en Ingrid Bergmanros och maken förärade mig en rabarber.

När vi kom hem väntade en glad överraskning. Jag beställde växter från Horto Green förra helgen och idag låg paketet på farstubron. Tjohoo!

Clematis "Pilu", jordgubbsplantor (ej på bilden), jättedaggkåpa, vitlysing, axmalva, strandveronica, pärlbräken, miscantus, solhatt "Hot papaya", blodnäva "Elke", silvernäva, spansknäva, blå höstvädd, daglilja "Crimson pirate". Det blev alltså att plantera ikväll.

Jag har också införskaffat skydd mot smaskande påfåglar. Bärnät och täckduk. Hon provsmakar gärna vilket inte ger henne pluspoäng. Knasfröken har börjat äta fågelfrön också och det ser heltokigt ut när hon och gulsparven äter tillsammans. Kråkzilla vs gulsparv, hihi.

För övrigt har denna vecka bjudit på skyar av vitt. Bakom uthuset är det julpyntat!

Underbart är kort, häggmispeln blommar bara några dagar. Mina älskade slånbärsbuskar håller ut lite längre. Annars gottar jag mig åt tulpanerna. Alltid lika kul när de börjar blomma för jag minns inte vad jag petade ner. Gilla överraskningar!

Det finns även spekuklanter på en av fågelholkarna. Jag hoppas att flugsnapparna flyttar in!

Oj, vilka hopp mellan ämnen det blev! Så går det när jag inte skriver på flera dagar. På något vis ska jag få in söndagsutflykten förra helgen också, men inte i kväll. Jag lär väl få tid att blogga f.o.m nästa vecka...

Puss & kram på er, vi hörs!

Historien upprepar sig

Ni kommer kanske ihåg min Canna som jag var på väg att slänga förra våren? Den hade ju liv visade det sig. I år var jag i samma situation. Den hade stått uppe på loftet under vintern och blivit helt bortglömd. Inget vatten eller annat. Den kom fram för ett par veckor sedan, stendöd. Vis av fjolåret så satte jag igång att vattna men inget hände. Förrän härom dagen. Den lever! Verkar vara ett segt släkte, det där...

Och vad har då nötväckan med detta att göra? Absolut ingenting men att lägga in en bild på nåt pyttigt från callan är trist. Neej, pippin visar dagens väder. Soligt och jätteblåsigt! Pippisen blev en liten boll för att hålla sig kvar = ) Vinden gjorde att det var dåligt med flygfän i omlopp, men ett par rackare såg jag på väg till köpingen där det var vårmarken idag.

Aldrig har jag förstått hur vacker tofsviporna är! Vilken tur att jag stannade!

Även denna fågel skimrar i regnbågens färger när solen skiner på den. Jag tror jag måste ut igen och spana. Blir sugen på att försöka få bättre bilder. Vårmarken ja, som vanligt mest bara skräp enligt min mening. Jag föredrar marknader med hantverk (jädrans märkvärdig kärring det här, he he). Blommor fanns ju, så det blev några pelargoner och en jordgubbsplanta. Det slank med en clematis också som jag inte vet var jag ska sätta. Den plats där jag vill ha den har bara sol på eftermiddagen. Det blir kanske inte så bra?

Jag har aldrig ägt en clematis (förutom skräpet jag köpte i fjol som dog, blä) så jag kan inget om dem. Om någon har tips så tar jag tacksamt emot dem!
Vi fortsätter på temat växter. Under Valborgshelgen köpte jag en rosmarin och en mynta att sätta i krukor. I onsdags hände något som jag aldrig förväntat mig. Maken sa att om jag plockade fram kärl att plantera i så skulle han fixa resten. Hörde jag rätt?!! Han har väl aldrig erbjudit sig att pyssla med växter, han vill bara njuta av att se på dem. När jag kom hem i torsdags var det gjort. Undrens tid äro ännu icke förbi ;-)

I förra inlägget listade jag upp allt som skulle göras idag. Har jag gjort det? Nae = / Eller, jag har inte varit helt overksam. Det blev pyssel vid dammen. Ner med markduk där jag hade grävt bort gräset och på med sten. När jag hämtade sten blev jag förälskad! Titta vilken liten fin sten!

Denna lilla sötnos fick inte vara vid dammen, den måste få en alldeles egen speciell plats. Tills vidare ligger den på bordet ute så jag kan mysa med den!

Förutom att lägga sten, planterade jag ett Pampasgräs. Får se om det trivs. En Klippstånds fick flytta på sig också. Den har levt en tråkig tillvaro på norrsidan av huset. Kanske blir den glad av att bo i full sol med sjöutsikt (den syns inte på bilden som kommer). Svärdsliljorna verkar trivas, för de blir fler...

Intressant. När jag tittar på denna bild ser det ut som en strandkant. Verkligheten är väl inte riktigt så, hihi. Kanske jag skulle ta och fortsätta med den tanken... Fast det stämmer inte med odlingsramarna som är bakom. Hur som haver så tänker jag inte göra så mycket mer här just nu. Det finns andra ställen som har högre prioritet.

Kan förresten tyvärr upplysa om att väderprognosen var rätt. De har fått mycket snö i Västerbotten! Min kompis ringde idag (hon skrattade åt eländet, jag trodde hon skulle spotta och fräsa, he he) och berättade att hon hade fått 2 dm snö! Så himla bläigt! Det är ett märkligt land vi bor i, håller ni inte med?

Med detta lämnar jag er för i kväll. I morgon kanske jag får gjort allt det andra som står på listan, ha haa. Eller så slappar jag lite i solsängen ;-)

Kramar

   Lisa