Hur gick det sedan...

Måhända finns det någon som undrat över Fru G. Ands öde. En viss torparkärring kunde inte släppa det hon såg. Dagen efter hade jag ett jobb åt ankdammen till och såklart var jag tvungen att kolla runt efter familjen. Jag hade rustat mig med telefonnummer till folk i ortens fågelklubb utifall att jag skulle hitta Fru And svårt skadad, eller något ännu värre. Var dessutom helt inställd på att bli andmamma om nöden skulle kräva ;-)

Jag spanade och spanade men såg varken mor eller barn. Däremot träffade jag de fyra medlemmarna i bANDidos. De låg och smidde ränker tillsammans. Förpicklade odjur! Far åt pipsvängen med er! Skrek jag inte, men jag tänkte desto mer...

Så såg jag något... En andfamilj!

Glädjen stod högt i tak, men var det rätt familj? Jag kollade lite närmare...

Och ännu lite närmare...

Javisst! Den kluvna näbben känner jag igen! Stackars Fru And är fjäderlös i nacken också...

Nåväl, vem bryr sig om det när familjen är samlad igen. Detta var en syn som verkligen värmde i hjärtat! T-kärringen gick därifrån med ett stort leende...

...och Fru G. And ropade glatt: Tack för omtanken!

Med detta glädjens budskap lämnar jag er för i kväll. Fru T. Kärring är megatrött efter en lång och innehållsrik dag. Den rapporten kommer i morgon istället. Tulpanerna jag utlovast får jag försöka göra ett collage av, annars blir alla inlägg så långa. Undrar hur man gör det? Funkar säkert i Picasa, men nu är lillhuvet så segt så det är bäst att lämna det projektet, hihi. De flesta av er är nog lediga i morgon, så jag önskar er en underbar dag! De som jobbar önskar jag en underbar kväll!

Må gott och var rädda om varandra!

Kramisar från en långledig Torparkärring