Söndag = tvagardagen

Någon latare person än denna torparkärring får man leta efter. När lunchen var avklarad fastnade jag i soffan. Låg som en påse och tittade på TV fram till eftermiddagen. Det var faktiskt riktigt härligt! Jag tog mig dock i kragen och gick ut en sväng. Kollade in träd som ska dras hem för kapning, plockade några trattisar och lite mossa. En liter slånbär blev det också. Nu har jag lite bär att börja experimentera med.

Som jag skrev förut, så är det lite sorgligt när knölarna grävs upp. Någon som inte delar denna uppfattning är Kråkan. Hon tycker dessutom att söndag är tvagardagen.

Så fint att kunna bada och göra sig i ordning för söndagsmyset! Jag satte ihop några bilder så ni kan se hur härligt det är att bada där dahliorna varit.

Här kommer några fler bilder

Jag missunnar henne inte att pyssla om sig och göra sig fin, men det är mindre kul att hon beter sig som en hund efteråt. Hon går gärna upp på bron eller uteplatsen och skakar av sig! Det är fantastiskt vad mycket jord det ryms i fjädrarna!

Kanske torparkärringen ska ta sig ett bad också, fast inte ute. Jag föredrar att hålla till i badrummet och använda vatten istället för jord. Njut av kvällen mina vänner, så ses vi en annan dag!

Upp och ner och upp igen

Måste först konstatera att livet ändå är bra häftigt! I torsdags fyllde en av mina bloggvänner (Ann) och jag år, dagen efter ytterligare en annan (Heanku). Märkliga tillfälligheter. Och jädrans skojsiga!

Gårdagen sammanfattas lämpligast med rubriken. Förmiddagen var bra, sedan åkte torparkärringen ner  och stannade kvar där större delen av dagen. Anledningen? Jo, jag läste ett jobbmail. Personen som skrev det menade såklart inget illa, men det blev helt fel för mig! Hur skulle jag kunna veta om jag kan vara med på ett möte om ett par veckor? Jag tar ju dag för dag. Jag kanske hör bättre än förr om någon vecka, men ingen vet... Detta hade en mycket negativ inverkan på mig och den känslan dröjde sig som sagt kvar. Nu tänker ni kanske att jag är helknäpp som kollar jobbmailen, men jag får ju sådana trevliga hälsningar! Detta var det första som handlat om annat. Konstigt förresten att skriva arbetsrelaterade mail till någon som man vet är sjukskriven...

Nåväl, jag grävde ner mina växtpresenter i alla fall och fortsatte med att ta bort solrosor och annat. Det är på samma gång sorgsamt och lite skönt. Nu vet man att det är färdigt för i år.

Under kvällen vände humöret igen. Jag gjorde upp en eld och rostade några av kastanjerna jag plockat. Njutning!

Idag vaknade t-kärringen på rätt sida! Ännu en vacker och solig dag så det var bara att klä på sig och gå ut. Dahliorna och de Japanska underblommorna skulle tas upp. Mina frösådda Dahlior har producerat fina knölar och japanerna har fått klumpfot! Det är de i mitten.

Nu har jag att pyssla med ett tag, för de måste skakas av och kollas till de är torra. Att bara ta bort saker är inte så kul, så ett gäng tulpanlökar och Allium petades ner i en rabatt. Det skulle vara riktigt nice om de kunde blomma samtidigt, för jag tror på färgkombinationen!

Helt klart har torparkärringen fastnat för lila och orange, he he he. Hoppas att det håller i sig!

Dagen ägnades också åt årets sista rastande av grästrimmern. Skönt att ha det gjort och gräset blir ju bra näring och marktäckning. Solen värmde så gott så det blev fikapaus ute med en tiggande kråka. Är det en t-lärring, smurf eller en avatar? = )

Får vara hur det vill med den saken, mysigt var det! Efter denna välbehövliga brejk (jag hatar egentligen dessa försvenskade stavningar) förflyttade jag mig till slånbärssnåren. Ni kanske minns skyar av vitt från i våras? Buskarna tar fullständigt andan ur mig när de blommar, men under sommaren är de inget speciella. Nu på hösten har det vita bytts ut mot mörkblå bär, precis som på våren på bar kvist...

Bara att förse sig! Ni anar inte hur mycket det finns, eller kanske gör ni det. Hur som helst så plockade jag in en liter till att börja med. De ska helst vara frostnupna, men det var lite blandat. De kastades i frysen direkt. Denna lilla mängd räcker till ett provkok av sylt och likör. T-kärringen är inte någon fantast av likör, men har jag plockat själv så... Går annars utmärkt att använda till desserter och ge bort i present. Saften är visst också god, så jag ska rensa alla mina buskar och exprimentera vidare.

En av mina försökskaniner är förresten på ingång. Torparkärringen får mycket kärt besök nästa månad. Vi har inte träffats på ett par år, ni vet hur det är när avstånden är långa. Många och långa telefonsamtal blir det, men det är inte samma sak som att ses. Nu blir det i alla fall av och hon får agera provsmakare ;-) Inte likören dock, den tar flera månader på sig att bli klar. Hoppas att hörseln kommit tillbaka då. Eller kanske är det praktiskt om så inte skett? Skulle kompisen bli för tjatig är det bara att slå dövörat till! Ha ha haaaa!!! F´låt, kunde inte låta bli, hihi

Nu blev det mycket text och lite visuell stimulans. Bäst jag lägger ner för ikväll. Önskar med detta en fortsatt mysig lördag och en kalasbra söndag!

Örongodis & kyla

Ha ha haaa!!!! Torparkärringen är inte bara döv, hon är fullständigt korkad också! Gissa vad jag såg i går kväll? Jo, en gul pastill i mitt högra öra! Nåja, inte en riktig godis, utan en hörselpropp. Jag petade nämligen i proppar när jag åkte till Staden och handlade växterna igår. Eftersom jag inte riktigt har koll på dövörat märkte jag inte att den var kvar. Helknas! Kanske borde göra som hemma, köra med hörselkåpor istället. dem missar jag nog inte. Fast DÅ lär väl folk glo ordentligt. Kåporna är för övrigt också gula, vad menas med det? Hmmm... Kanske borde köpa ett par lila istället, det vore ju snyggt!

En arbetande torparkärring i hörselkåpor. OCH andningsmask. OCH skyddsglasögon. Ingen kan påstå att jag inte varit rädd om såväl hörseln som allt annat!

Det finns faktiskt bra saker med dövhet också. Häromkvällen hade jag en fluga (del 2) som surrade omkring när jag skulle sova. Nemas problemas! Det var bara att lägga sig med vänster öra i kudden så hörde jag den inte! HA! Tji fick den jäkeln!

Kvällen före det insåg jag att jag nog missat en karriär inom idrotten. Detta är alltså del 1 av flughistorien. Denna fluga störde mig mycket, eftersom jag kollade på TV. Den satte sig inte heller utan flög bara omkring. T-kärringen fick nog och hämtade smällan. Nu blev det dock problem. Då min hörsel inte är i ordning, är det mycket svårt att lokalisera var en hysteriskt flygande fluga tar vägen. Jag skärpte synen istället och... Där var den! En snygg svepning med "racketen" och segern var ett faktum! Ska genast börja med squash! = )

Det finns således några fördelar med detta handikapp. Om jag känner mig själv rätt så lär jag komma på fler, he he he. Ska dock undvika gula karameller för man vet ju aldrig var de varit innan...

Så över till kylan. Det frös i går kväll, men tack och lov bara på marken! Det är fortfarande kallt och jag gick en sväng i trädgården för att kolla läget. Det är något visst med detta ändå. Prasslet av fruset gräs låter mysigt och växterna är fina med sitt pudersocker. Denna revsuga ser hur smaskig som helst ut!

Jättedaggkåpan är faktiskt vackrare med frost på.

Det sorgligaste är alltid rosenskärorna, men denna ser inte så eländig ut.

Jag önskar att jag sett vem som veckat isen på dammen...

Som tur är, värmer solen fort upp marken och livar kanske upp växtligheten igen. Gränsen mellan värme och kyla är tunn, eller hur?

Nu ska jag så smått börja fundera på vad som ska hända idag. Jag har lite problem med Kråkan. Hon har flyttat från sitt tält (som jag snabbt isolerade när kylan kom) och sov i en tall inatt. Gissa vilken torparkärring som INTE sovit gott pga detta! Min plan är att hon ska flytta in i uthuset, men det går inte att locka med henne dit. Vaddå, tror hon att jag har onda avsikter? Lärde hennes mamma ut att man inte ska följa med tanter in i skogen... Vet inte, men säkert är att detta är en mycket bestämd dam som väljer själv. Nu är hon i uterummet, det är visst platsen hon valt ut.

Lysande! Ingen isolering, ingen dörr... Jag måste snabbt lösa detta på något vis. Hon fryser inte ihjäl, men fötterna far illa av kylan. Det är sådana här gånger jag önskar att jag hade bra kontakter så någon händig typ (som han Frank i TV-programmet ni vet) till hands.

Nåväl, Kråkan valde att flytta ihop med mig och hon vill vara nära sin torparkärring. Det är därför hon inte går ner till uthuset. Vi finner nog på råd. Som prins Daniel sa till Vickan: Störst av allt är kärleken!

Torparkärringen firar vidare...

Tack för era fina hälsningar! Jag misstänker att vi är ett gäng torparkärringar allihopa! Åtminstone ganska jämnåriga. Härligt med damer med klös i!

Vilken jättefin dag det har varit, är fortfarande förstås! Lite mer ved i förrådet och nu sprakar en brasa i kakelugnen. Tog ett par av de vedträn jag "gjort själv" tidigare vilket gör känslan än mer trivsam.

Det kom ett paket i brevlådan också. Inget jag blev förvånad över, jag beställde dem i går kväll!

Dessa ska få vara orörda ett tag till. Just nu ser jag om de gamla. Lite mer skådiskuligheter apropå Frost. Barnaby´s första assistent Sgt Troy, finns med i en pytteliten roll i ett av de tidiga avsnitten. Samma med Barnaby´s fru Joyce. Den engelska deckarvärlden tycks liten = )

Efter att jag skrivit sist blev det lunch och det fanns någon som inte skötte sig! Tasse tyckte uppenbarligen att Chorizokorv verkade smaskigt!

Detta tolererade jag enbart för att kunna ta bilden. Han får INTE vara i min mat!!! Så det så!!!

Tidigare i höst hade jag en plan på att göra en snabbresa till Köpenhamn i samband med denna dag. Jag har aldrig varit på Louisiana och det är ett ställe jag skulle trivas på (en konsthall om namnet känns lite obekant). Nu hände ju saker som inte gör att resor lockar, så det besöket skjuter jag på framtiden. Nu är det hur som helst så, att denna t-kärring brukar ge sig själv någonting på sin födelsedag. Vad passade då bättre än att åka och köpa lite växter för halva priset?

En vingad benved, klotthuja, krypen och mattblåen. De ska ner i hörnet bakom dammen tillsammans med det andra skottet av rönnsumak och hasselskottet. Undrar om det skulle bli bra att peta ner en Rhododendron där i närheten också...  Blir det inte bra får jag väl flytta på dem nästa år! Roligt med reor är det i vart fall = ) En halogenlampa inhandlades också. Nu är dagarna så korta och om man vill arbeta ute ändå behövs ljus...

När jag kom hem väntade en verklig överraskning. På dörrhandtaget hängde denna bukett:

Gratulationer och krya-på-dig-hälsningar från arbetskamrater! Detta har jag aldrig varit med om förut! Uppvaktning när man fyller jämnt -ja, men inte annars. Underbart att vara uppskattad! Kan ju också passa på att tacka för uppvaktning via telefon och brevledes när jag ändå är på gång. Så ingen känner sig bortglömd ;-)

Nu kommer vi till middagen jag skrev om i förmiddags. det skulle ju bli något annorlunda och exotiskt. Vad tror ni om spett med marinerad struts, krokodil och kämnguru? Till detta en grönsaksröra a´la ratatoille (eller heter det råttatoille, hihi).

Var inte riktigt meningen med "effekten" men det ångade när jag skulle ta bilden. Struts har ni säkert ätit, de pippisarna finns ju numera lite varstans i detta land. Kängurur är mer sällsynt skådade och även det köttet visade sig vara gott, smakar lite som nötkött fast ändå inte. Krokodil har jag ätit förut och det är jättegott! Lite som kalkon/kyckling och annat. Svårt att beskriva. En synnerligen god middag, det lovar jag er! Om någon blir nyfiken så är det bara att kolla läget i viltfrysen på Maxi (eller någon annanstans). Där kan man hitta mycket roligt.

Så nu mina vänner ska t-kärringen fortsätta att mysa. ser fram emot ett avsnitt av Hundra procent bonde eller Bonnröven som det heter på danska. Den pojken är ett föredöme! Han är välkommen hit när som helst och visa mig gamla metoder vad gäller byggnationer, odling och tillverkning av redskap. Innan dess måste jag ut och hämta in rosorna. I kväll blir det frost på riktigt, är bara tre grader just nu...

Massor av kramar till er alla önskar

Lisa, Tasse & Kråkan

Grattis!

Torparkärringen! Ja må jag leva, tra la hej hopp! Japp, t-kärringen fyller år idag. Jag tillhör nämligen den skara som fortsätter att fylla år, även om siffran stiger oroväckande fort. Ofta får man höra att Jag har slutat fylla år eller att Jaa, jag fyller 25 ungefär ;-). Först en fråga; vaddå slutat fylla år? Om så, så borde personen inte kunna uttala sig. Sedan är det en omöjlighet att stanna tiden. En sådan upptäckt skulle direkt leda till ett Nobelpris! Att sedan dra ner sin ålder har jag inte heller förstått. Man är inte äldre än man gör sig och det är ju bara att gilla läget, eller hur? Jag är hur som helst inte en dag över 46, ännu he he.

Hur firar då t-kärringen detta? Jo, jag såg det första avsnittet av Mamma Mu och Kråkan! Ha haaa! Början var synnerligen pasande, på många sätt. Kolla in detta!

Vilken skön stil han har, Kråkan! Inte så lik mig, förutom kanske det där med att märka ord, fast det gör jag inte högt utan bara i tanken. Sur är jag inte heller = )

En oväntad present hittade jag i mailboxen. De känner sin torparkärring, hihi.

Nästa häftiga grej var att se inlägget från Gummans trädgård. Ett födelsedagsbarn till! Många grattiskramar till Ann! När jag ändå satt här och kollade runt hittade jag detta inlägg hos henne. Ett sådant pyssel ska jag göra! Det blir en fin dekoration till middagsbordet. Har något mycket spännande på menyn till ikväll, ni ska få se senare...

Det fanns inget paket att prassla med dock. Presenten från maken valde jag ut själv när vi var på skördefesten. Att besöka Nadja i Glömminge resulterar alltid i något nytt. Hon är dessutom helt fantastisk på att hitta saker som passar en småvuxen torparkärring. Finns det någon fler som har funderat på varför linnekläder oftast tillverkas i större storlekar? Det finns så mycket snyggt, men inte om man är liten. Nåväl, dessa plagg passade perfekt (nästan, måste sy in byxorna).

Om någon funderar, så är det garderober från IKEA som jag förskönade med ett vackert tyg. Ett tips om någon annan inte känner sig beredd att lägga ner en förmögenhet på dyra möbler.

Just det, när jag nu kommer ihåg det (har inte blivit senil ännu, hihi). Jag har tagit bort den äcklete ordverifieringen nu! Detta borde göra det lättare att kommentera. Jag vet att det finns mysiga människor där ute som vill skriva något, men de åker dit på den tekniska biten. Nu borde det gå att "logga in" som anonym. Prova gärna så jag vet om det fungerar.

Just nu finns inte så mycket mer att rapportera. Klockan är ju bara lunch. På schemat idag står vedpyssel. De oroväckande nyheterna om JÄTTEHÖGA elpriser här i söder skrämmer mig. Det börjar dessutom bli lite kyligt inne nu så det är dags att börja elda så smått. Mina "trevliga" bosättare i skorstenen, bålgetingarna, torde väl bli mindre nöjda. Eller så blir de väldans glada. Getingar tycker liksom torparkärringar om värme. Har fler lökar att trycka ner också och rabatterna... Skulle behöva göra en färd till Staden för att köpa dammduk, den braiga plast jag använde visade sig såklart ha något litet hål. Trodde jag att det skulle var på något annat sätt egentligen? Nåväl, är man snål så måste man ju prova, det kunde ju ha funkat!

Ha det gott så hörs vi i kväll!

Starka känslor av båda sorter

Som jag skrivit tidigare, så kan det finnas andra där ute som har samma erfarenhet av Sudden deafness. Om mina upplevelser kan vara någon till hjälp, blir jag mycket glad. Jag hittar hela tiden nya sätt att klara vardagen och jag tänker dela dem med er. För er  välhörande läsare blir detta kanske jobbigt, men nu är bloggen mer en dagbok. Tro för all del inte att jag tänker sluta med mina knasigheter, DET vore ju otänkbart!

Idag åkte torparkärringen till Staden. Sjukintyget skulle lämnas in och matförrådet fyllas på. Det blev ett ganska långt besök och när jag kom hem tänkte jag: ALDRIG MER!!!

Redan bilfärden var jobbig, det är så mycket brus i en bil och att lyssna på musik var ingen hit. Väl framme var det hemskt med alla ljud. Om man som jag alltid hört perfekt blir upplevelsen av att inte höra på en sida katastrofal. I en stad finns trafik, cyklister och fotgängare. Plötsligt var jag tvungen att anstränga mig till det yttersta för att alltid titta åt höger, det kunde ju komma en bil eller något annat. Jag var nära att bli påkörd av en man i permobil...

Torgbesöket var hyfsat kul och resulterade i ett par nya ljung, vilket fick humöret att stiga. Denna syrenlila Ericaljung blev snygg mot husväggen. Det är mycket lila i år ;-)

På jobbet träffade jag chefen som gav mig en styrkekram. Sådana chefer tycker jag om! När jag återgår vet jag inte, i mitt jobb är en viktig ingrediens att vara stark och må bra själv. Innan jag börjar jobba måste jag till fullo ha accepterat detta nya liv. Måste även lära mig att leva i den stora, vida världen igen. Man vet ju aldrig, kanske hör jag som en lärka (den liknelsen var ju himla bra, eller hur) om en vecka...

Nästa elände är att gå i affärer. Vissa skarpa ljud t. ex gnisslande kundvagnar eller skrikande barn skär i huvudet på mig! Det gör förtvivlat ont så jag petar in hörselproppar för att utestänga ljuden. Även på ett sådant ställe måste mina sinnen arbeta för högtryck. Bäst vad det är kommer någon tant från fel håll och krocken är nära. Nu började humöret verkligen dala. T-kärringen kände sig så värdelös. = / För att försöka vända på detta, åkte jag till Buketten. Lugnt och skönt och fullt med växter. De hade såklart inte den Benved jag ska köpa, men dessa två vanliga fick följa med hem.

En sväng in på stället som säljer diverse elektroniska manicker drog ner mig i det svarta hålet igen. Det kom en försälgare smygande från HÖGER och började prata med mig. Missade början på harangen. Det blev ingen kameraväska...

Nedstämd traskade jag till en second handbutik istället. Där brukar man kunna fynda. Det blev en kruka (som kommer på en annan bild) och den här gynnaren som definitivt är en stämningshöjare!

Lite bättre till mods var det dags för det verkliga eldprovet; ett besök på Ica Maxi. Inte det lugnaste stället i världen, men det enda stället i Staden som har ett fulgott utbud av mjölkfria produkter. Jädrans besvärligt faktiskt, att man ska behöva åka runt hela sta´n för att kunna handla. Jag gissar att många känner igen detta. Nu var det dags att bli nedstämd igen för HU vad det sliter på att hela tiden hålla koll på vad som finns runtomkring : (

Vad som kändes som en evighet senare var jag klar och mycket fattigare. Varför i Herrans namn ska specialkost behöva vara så dyrt??? Nu kände sig torparkärringen både defekt och handikappad... Jag lovar att om någon jag känner skulle ha dykt upp just då och börjat prata med mig så hade jag börjat gråta. Så illa var det. Nu med facit i hand kan jag berätta att en av produkterna jag köpte var en glad överraskning:

Innan jag fick diagnosen var jag en riktig "ostoman". Jag kunde packa munnen full med ost och bara njuta. Glöm för all del inte vispgrädde... Slurp, nu börjar jag dregla (som jag ofta gör vid mina besök hos en av er, kära bloggvänner). Nåväl, denna "ost" får godkänt. Kan tänka mig den på goda kex t.ex. Det finns en Edamer-variant också, måste prova någon gång. En annan glädjande pryl som åkte ner i vagnen var denna film. Har inte sett avsnitten eller hört på radion. Bara titeln får mig att må bra!

Som ni märker så håller humöret på att återgå till det bättre. Tur jag är en positiv person i grund och botten! Krukan jag tidigare nämnde ska få en Amaryllislök framöver, dock inte den på bilden för det är en jättelök! Färgen är underbar, eller hur? Slog till och köpte ett extra par av trädgårdshandskarna med gummi i handflatan. De är riktigt trivsamma att jobba i.

Kolla färgen ddessutom. Riktig må-brafärg! Innan det var dags för hemfärd stod ett par gummistövlar på inköpslistan. De gamla släpper in vatten. Egentligen ville jag ha två par; ett par lite robustare för skogspyssel och ett par vackra att glida omkring i trädgården i. Ni vet sådana där med rosor på... Nu fanns inga piffiga stövlar så det fick bli den första varianten.

När jag kom ut från skoaffären märkte jag att mobilen rörde sig i väskan och det var maken som ringde. Han visste om mitt stövelproblem och blev nu besviken på mitt inköp. Typiskt dig, tänk om Tomten hade tänkt komma med nya stövlar... Tomta mig hit och tomta mig dit! Jag kan ju inte vänta till jul! Jag behöver gummistövlar dagligen och om jag skulle använda mina gamla får jag ännu fler handikapp, nämligen skrumpfot (om det nu finns något sådant, he he). Jag ska surfa runt lite och se var det finns vackra stövlar, jag vill gärna ha ett par! Kanske ska kolla efter skrumpfot också, vem vet det kanske finns...

Som ni förstår så har denna dag verkligen gått i vågor. Så kan det vara och så kommer det att fortsätta att vara en tid. T-kärringen är en tämligen anspråkslös person, så det krävs inte så mycket för att höja stämningsläget. Kanske känner ni igen när jag hävdar att man ibland måste må dåligt för att sedan bättre uppskatta det man har. Klichéartat men ack så sant.

En liten trevlig sak till innan jag slutar, kolla vad jag plockat idag!

Kastanjer! Det är fest på gång i skogen! Tänker som ett led i min civiliseringsprocess åka tillbaka till Staden om ett par dagar och se om det ramlat ner fler. Synd att det inte finns så många äkta träd, men dessa står i alla fall inte i någon trädgård. Inget tjyveri alltså!

Med detta önskar jag er en fin onsdagskväll, med eller utan kastanjer!

Ett nytt projekt

Som vanligt när denna torparkärring ska göra något, så vet man inte hur det slutar. Rabatten jag började på i söndags var dagens projekt. När jag höll på fick jag en idé om att göra en liten, liten damm mitt i alltihop. Eftersom vi bor på stenhäll så finns naturliga håligheter att utgå från. Alltså satte jag igång med det!

Föreställ er nu en vit ram till där till vänster full med solrosor! Aaahh... När jag kommit så här långt började jag använda hjärnan lite mer. Det är inte så smart att fylla jord hela vägen fram till den ram jag redan har. Hur ska jag då kunna komma åt och plantera eller rensa? Vid det här laget var t-kärringen relativt slut, så jag lämnade det därhän. Ska ta bort jord och fixa en liten gång mitt i härligheten, men det tar vi en annan dag. För att sprida lite extra glädje, fick en av mina cyklande grodor flytta dit.

Den blir jag så glad av att titta på! Något annat som var intressant att titta på var de fåglar som plötsligt dök upp i en tall. Fram med kameran såklart, den fungerar som kikare också. Tyvärr blev bilderna inte så bra men att det är korsnäbb kan väl ingen tvivla på?

Så exotiskt! T-kärringen har aldrig sett dessa på riktigt förut, så glädjen stod högt i tak. Nu har jag två nya sorters fåglar att jaga med kameran. Känns som en bra sysselsättning!

En annan tanke som slog mig var att göra något fint mot staketet bakom den eftersatta dammen. Jag hade med mig den senaste AoT på sjukhuset och denna bild fick mig i sitt grepp. Något så fantastiskt vackert har jag sällan skådat!

Villa ha, vill ha!!! Lyckliga familjen Herdersson som kan njuta av denna syn. Om man bortser från träden i bakgrunden och fokuserar på framkanten kanske det skulle fungera här. Ni är många proffsiga trädgårdsmänniskor därute, så vad tror ni? Platsen har sol från morgon till kväll under sommarmånaderna, men det är fuktigt ändå. Ska jag köpa något liknande eller lägga ner denna fundering? Så här ser det ut idag, inte speciellt roligt...

Vad jag ska göra närmast dammen har jag inte engagerat mig i ännu. Det finns lite liljor och annat som skulle behöva pysslas om. De planerna får jag ägna mig åt under vinterstormarna, man ska ju ha något att roa sig med då också. Längre till höger mot staketet är jag sugen på att plantera Ölandstokar, kanske någon ros också. Och murgröna... Jag vill att det ska kännas ombonat runtomkring, det är alldeles för kalt just nu! Det lägger jag också på is ett tag. Det var ju det där med Rom...

 Efter det nuvarande projektet ska jag gräva ut entrerabatten. Faktiskt är det maken som har föreslagit att de utgrävningar jag gjorde i våras ska vara större. Man upphör aldrig att förvåna sig = )

Förlänga denna med en meter ungefär, husväggen är till höger. Tänk om jag skulle göra någon slags minipergola eller en båge av något slag så blir det en ingång mot den delen... Hjälp, vad mycket som rör sig i lillhuvet nu! Tur dagarna är kortare och jag i halvdåligt skick, annar skulle jag väl ta knäcken på mig. Nåväl, att fantisera är ju halva nöjet med att ha en trädgård!

Som ni märker har det varit en händelserik dag; både spännande fåglar och nya projekt. Det gäller att hålla humöret uppe! I morgon blir det kanske en utflykt till Staden, måste lämna läkarintyget och dessutom är det marknadsdag. Misstänker att det blir riktigt jobbigt, men jag måste ju ut i verkligheten förr eller senare. Massor av tisdagsmys till er alla!