Starka känslor av båda sorter

Som jag skrivit tidigare, så kan det finnas andra där ute som har samma erfarenhet av Sudden deafness. Om mina upplevelser kan vara någon till hjälp, blir jag mycket glad. Jag hittar hela tiden nya sätt att klara vardagen och jag tänker dela dem med er. För er  välhörande läsare blir detta kanske jobbigt, men nu är bloggen mer en dagbok. Tro för all del inte att jag tänker sluta med mina knasigheter, DET vore ju otänkbart!

Idag åkte torparkärringen till Staden. Sjukintyget skulle lämnas in och matförrådet fyllas på. Det blev ett ganska långt besök och när jag kom hem tänkte jag: ALDRIG MER!!!

Redan bilfärden var jobbig, det är så mycket brus i en bil och att lyssna på musik var ingen hit. Väl framme var det hemskt med alla ljud. Om man som jag alltid hört perfekt blir upplevelsen av att inte höra på en sida katastrofal. I en stad finns trafik, cyklister och fotgängare. Plötsligt var jag tvungen att anstränga mig till det yttersta för att alltid titta åt höger, det kunde ju komma en bil eller något annat. Jag var nära att bli påkörd av en man i permobil...

Torgbesöket var hyfsat kul och resulterade i ett par nya ljung, vilket fick humöret att stiga. Denna syrenlila Ericaljung blev snygg mot husväggen. Det är mycket lila i år ;-)

På jobbet träffade jag chefen som gav mig en styrkekram. Sådana chefer tycker jag om! När jag återgår vet jag inte, i mitt jobb är en viktig ingrediens att vara stark och må bra själv. Innan jag börjar jobba måste jag till fullo ha accepterat detta nya liv. Måste även lära mig att leva i den stora, vida världen igen. Man vet ju aldrig, kanske hör jag som en lärka (den liknelsen var ju himla bra, eller hur) om en vecka...

Nästa elände är att gå i affärer. Vissa skarpa ljud t. ex gnisslande kundvagnar eller skrikande barn skär i huvudet på mig! Det gör förtvivlat ont så jag petar in hörselproppar för att utestänga ljuden. Även på ett sådant ställe måste mina sinnen arbeta för högtryck. Bäst vad det är kommer någon tant från fel håll och krocken är nära. Nu började humöret verkligen dala. T-kärringen kände sig så värdelös. = / För att försöka vända på detta, åkte jag till Buketten. Lugnt och skönt och fullt med växter. De hade såklart inte den Benved jag ska köpa, men dessa två vanliga fick följa med hem.

En sväng in på stället som säljer diverse elektroniska manicker drog ner mig i det svarta hålet igen. Det kom en försälgare smygande från HÖGER och började prata med mig. Missade början på harangen. Det blev ingen kameraväska...

Nedstämd traskade jag till en second handbutik istället. Där brukar man kunna fynda. Det blev en kruka (som kommer på en annan bild) och den här gynnaren som definitivt är en stämningshöjare!

Lite bättre till mods var det dags för det verkliga eldprovet; ett besök på Ica Maxi. Inte det lugnaste stället i världen, men det enda stället i Staden som har ett fulgott utbud av mjölkfria produkter. Jädrans besvärligt faktiskt, att man ska behöva åka runt hela sta´n för att kunna handla. Jag gissar att många känner igen detta. Nu var det dags att bli nedstämd igen för HU vad det sliter på att hela tiden hålla koll på vad som finns runtomkring : (

Vad som kändes som en evighet senare var jag klar och mycket fattigare. Varför i Herrans namn ska specialkost behöva vara så dyrt??? Nu kände sig torparkärringen både defekt och handikappad... Jag lovar att om någon jag känner skulle ha dykt upp just då och börjat prata med mig så hade jag börjat gråta. Så illa var det. Nu med facit i hand kan jag berätta att en av produkterna jag köpte var en glad överraskning:

Innan jag fick diagnosen var jag en riktig "ostoman". Jag kunde packa munnen full med ost och bara njuta. Glöm för all del inte vispgrädde... Slurp, nu börjar jag dregla (som jag ofta gör vid mina besök hos en av er, kära bloggvänner). Nåväl, denna "ost" får godkänt. Kan tänka mig den på goda kex t.ex. Det finns en Edamer-variant också, måste prova någon gång. En annan glädjande pryl som åkte ner i vagnen var denna film. Har inte sett avsnitten eller hört på radion. Bara titeln får mig att må bra!

Som ni märker så håller humöret på att återgå till det bättre. Tur jag är en positiv person i grund och botten! Krukan jag tidigare nämnde ska få en Amaryllislök framöver, dock inte den på bilden för det är en jättelök! Färgen är underbar, eller hur? Slog till och köpte ett extra par av trädgårdshandskarna med gummi i handflatan. De är riktigt trivsamma att jobba i.

Kolla färgen ddessutom. Riktig må-brafärg! Innan det var dags för hemfärd stod ett par gummistövlar på inköpslistan. De gamla släpper in vatten. Egentligen ville jag ha två par; ett par lite robustare för skogspyssel och ett par vackra att glida omkring i trädgården i. Ni vet sådana där med rosor på... Nu fanns inga piffiga stövlar så det fick bli den första varianten.

När jag kom ut från skoaffären märkte jag att mobilen rörde sig i väskan och det var maken som ringde. Han visste om mitt stövelproblem och blev nu besviken på mitt inköp. Typiskt dig, tänk om Tomten hade tänkt komma med nya stövlar... Tomta mig hit och tomta mig dit! Jag kan ju inte vänta till jul! Jag behöver gummistövlar dagligen och om jag skulle använda mina gamla får jag ännu fler handikapp, nämligen skrumpfot (om det nu finns något sådant, he he). Jag ska surfa runt lite och se var det finns vackra stövlar, jag vill gärna ha ett par! Kanske ska kolla efter skrumpfot också, vem vet det kanske finns...

Som ni förstår så har denna dag verkligen gått i vågor. Så kan det vara och så kommer det att fortsätta att vara en tid. T-kärringen är en tämligen anspråkslös person, så det krävs inte så mycket för att höja stämningsläget. Kanske känner ni igen när jag hävdar att man ibland måste må dåligt för att sedan bättre uppskatta det man har. Klichéartat men ack så sant.

En liten trevlig sak till innan jag slutar, kolla vad jag plockat idag!

Kastanjer! Det är fest på gång i skogen! Tänker som ett led i min civiliseringsprocess åka tillbaka till Staden om ett par dagar och se om det ramlat ner fler. Synd att det inte finns så många äkta träd, men dessa står i alla fall inte i någon trädgård. Inget tjyveri alltså!

Med detta önskar jag er en fin onsdagskväll, med eller utan kastanjer!