Att hålla humöret uppe

Min humor är det svårt att sänka. Jag skämtar gärna och om allt möjligt och visst har jag en räv bakom örat, hihi. Just nu driver jag gärna med mig själv. Att underteckna mail med "Vi hörs" tycker jag är jättekul just nu! Något jag tyvärr glömde bort på sjukhuset var att skoja med läkaren. Har gjort det en gång förut, DET var hysteriskt roligt! Prova gärna, he he:

Läkaren: Har du några problem med hörseln?
Jag: Va???
Läkaren: Jag frågade om du har några problem med hörseln?

Där såg han mitt flinande ansikte och förstod att jag drev med honom. Han hade också humor, tack och lov = )

För att hålla humöret uppe i kväll, kollar jag Monty Pythonklipp. Den här gillar jag!

Hilarious! De gjorde verkligen mycket skoj, de herrarna. Något annat som fick mig att ha roligt var denna ordlek som en vän på facebook lagt ut:

Tre häxor tittar på tre Swatch klockor, vilken häxa tittar på vilken Swatch klocka?

... ... ...
Och nu det hela på Engelska...

... ... ... Three witches watch three Swatch watches, which witch watch which Swatch watch?

Ja, det var ju inte så svårt eller?

Och nu för dem som har gått fortsättningskursen. Och som tyckte att det var en baggis!

Tre könsopererade häxor tittar på tre Swatch klockknappar, vilken könsopererad häxa tittar på vilken Swatch klockknapp?

Och nu det hela på Engelska igen, hihi...

Three switched witches watch three Swatch watch switches, which switched witch watch which Swatch watch switch?
 
Detta roade t-kärringen oerhört! Jag klarade det riktigt bra. Det lät åtminstone bra i mina öron HAAAA!!!!
 
Vet ni förresten vad jag tycker är värst med hela denna örongrej? Inte så mycket att jag inte hör utan känslan av att örat är dött. Att ta på det känns helt bizarrt. Som att det var ett gummiöra eller nå´t. Jag har känsel men det låter ju inget! Detta har jag aldrig reflekterat över tidigare. Inte ni heller gissar jag. Man är så van vid alla ljud som fortplantas in i huvudet via öronen; knastret när man äter kakor eller bröd, när man kliar sig på kinden (eller örat) osv. Jag vet att det är korkat, men jag har kollat i spegeln flera gånger att jag ser normal ut...
 

 
Det gör jag ju, eller hur? Har iaf inga eksem eller rosacea nu, som när bilden togs... Hoppas att maken inte ser detta, han avskyr när jag gör så där! Vilket jag gärna gör även offentligt. Jag behöver bara föra händerna mot öronen och titta åt sidan för att han ska få spel. Jättekul!!!
 
Hur som haver så är detta en ny erfarenhet som ger mya perspektiv på livet. Jag hyser alltid den största respekt för människor med allehanda funktionsnedsättningar - fysiska eller psykiska. Denna erfarenhet kommer sannolikt att göra mig bättre på mitt jobb också, så vad klagar jag på egentligen...
 
På återhörande!