Återbesöket

Så var det dags för återbesök på sjukhuset. Jag kände mig lugn och i förväg förvissad om att hörseltestet inte skulle visa på någon förbättring. Jag har ju blivit totalt döv sedan sist (även om det hörs ljud inuti örat). Det nya testet gick inte att använda genom att jag ibland blev störd av mina egna ljud = / Jag avtvingade läkaren en utskrift ändå, den nya till höger...

Min hörsel på det vänstra örat är i alla fall kalasbra, t.o.m bättre än normalt! Det jag drabbats av är Sudden deafness alltså plötslig dövhet. Orsaken till detta kunde läkaren inte ge svar på. Det händer bara och jag ska forska lite om hur stor andel av befolkningen som får det. I vissa fall går det till sig efter en period, andra får en permanent skada. Det som är på G nu är att göra en magnetröntgen för att utesluta (eller bekräfta huuu) en eventuell läskighet. Kön till denna undersökning är visst några månader, vilket har fått maken att fullständigt balla ur. Han är jätteorolig! Inte blir det bättre av att han är mer än 100 mil borta och jobbar... Tur att t-kärringen är seg! Just nu är det bara att gilla läget, inget blir ju bättre av att gräva ner sig. Det är bättre att gräva ner växter i trädgården = D

Nu blev det mycket text så jag slänger in en bild som avbrott.

Vet ni vad det här är? Ja att det är "doktor" Tasse det ser ni ju, men detta är den första bilden jag tog med min kamera när jag köpte den i våras! Kul va´? För att återgå till tjatet om örat, så medför detta mer problem än jag tänkt på. Att gå omkring här i min skyddade tillvaro i skogen är helt OK, men fy för att vara ute bland folk! Det är jättejobbigt när det kommer prat och ljud från alla håll och jag inte kan diskriminera riktningen. Att köra bil är också konstigt, samma med att åka buss. Jag blir dessutom hemskt trött av alla ljud... Såklart kommer det att bli bättre när hjärnan ställt om sig, hoppas att det går fort!

Genom en vän har jag fått telefonnummer till en annan kvinna som tidigare drabbats av SD. Kan bli bra att prata med henne senare, Jag inser att ingen som inte upplevt detta kan förstå hur konstigt det känns. Jag hade aldrig kunnat sätta mig in det. Det jag dock glädjer mig åt är att jag inte har yrsel eller problem med balansen. Jag kan ju göra allt som jag vill ändå! Lite bättre väder också så kan jag leka i trädgården = )

Ikväll tillåter jag mig lite självömkan och har dukat upp för lite måndagsmys; chips, jordnötter, torkad frukt, ett par kakor och en onämnbar boll!

Till detta Dalziel & Pascoe på BBC Entertainment. Vad mer kan en torparkärring önska en måndagskväll!

Jag hoppas att ni inte tycker att jag är tröttsam som tjatar om detta hela tiden, men denna blogg har ju blivit ett forum för allehanda egna upplevelser; roliga och mindre roliga. Kanske kan någon annan bli hjälpt av att läsa mina funderingar och tveka inte att höra (haaaa) av er om ni har behov av det! Kanske har någon fler därute erfarenhet av att bli döv...

Ha det nu så mysigt ni med, fram med smasket och gosefilten! Det är en order ;-)