Örongodis & kyla

Ha ha haaa!!!! Torparkärringen är inte bara döv, hon är fullständigt korkad också! Gissa vad jag såg i går kväll? Jo, en gul pastill i mitt högra öra! Nåja, inte en riktig godis, utan en hörselpropp. Jag petade nämligen i proppar när jag åkte till Staden och handlade växterna igår. Eftersom jag inte riktigt har koll på dövörat märkte jag inte att den var kvar. Helknas! Kanske borde göra som hemma, köra med hörselkåpor istället. dem missar jag nog inte. Fast DÅ lär väl folk glo ordentligt. Kåporna är för övrigt också gula, vad menas med det? Hmmm... Kanske borde köpa ett par lila istället, det vore ju snyggt!

En arbetande torparkärring i hörselkåpor. OCH andningsmask. OCH skyddsglasögon. Ingen kan påstå att jag inte varit rädd om såväl hörseln som allt annat!

Det finns faktiskt bra saker med dövhet också. Häromkvällen hade jag en fluga (del 2) som surrade omkring när jag skulle sova. Nemas problemas! Det var bara att lägga sig med vänster öra i kudden så hörde jag den inte! HA! Tji fick den jäkeln!

Kvällen före det insåg jag att jag nog missat en karriär inom idrotten. Detta är alltså del 1 av flughistorien. Denna fluga störde mig mycket, eftersom jag kollade på TV. Den satte sig inte heller utan flög bara omkring. T-kärringen fick nog och hämtade smällan. Nu blev det dock problem. Då min hörsel inte är i ordning, är det mycket svårt att lokalisera var en hysteriskt flygande fluga tar vägen. Jag skärpte synen istället och... Där var den! En snygg svepning med "racketen" och segern var ett faktum! Ska genast börja med squash! = )

Det finns således några fördelar med detta handikapp. Om jag känner mig själv rätt så lär jag komma på fler, he he he. Ska dock undvika gula karameller för man vet ju aldrig var de varit innan...

Så över till kylan. Det frös i går kväll, men tack och lov bara på marken! Det är fortfarande kallt och jag gick en sväng i trädgården för att kolla läget. Det är något visst med detta ändå. Prasslet av fruset gräs låter mysigt och växterna är fina med sitt pudersocker. Denna revsuga ser hur smaskig som helst ut!

Jättedaggkåpan är faktiskt vackrare med frost på.

Det sorgligaste är alltid rosenskärorna, men denna ser inte så eländig ut.

Jag önskar att jag sett vem som veckat isen på dammen...

Som tur är, värmer solen fort upp marken och livar kanske upp växtligheten igen. Gränsen mellan värme och kyla är tunn, eller hur?

Nu ska jag så smått börja fundera på vad som ska hända idag. Jag har lite problem med Kråkan. Hon har flyttat från sitt tält (som jag snabbt isolerade när kylan kom) och sov i en tall inatt. Gissa vilken torparkärring som INTE sovit gott pga detta! Min plan är att hon ska flytta in i uthuset, men det går inte att locka med henne dit. Vaddå, tror hon att jag har onda avsikter? Lärde hennes mamma ut att man inte ska följa med tanter in i skogen... Vet inte, men säkert är att detta är en mycket bestämd dam som väljer själv. Nu är hon i uterummet, det är visst platsen hon valt ut.

Lysande! Ingen isolering, ingen dörr... Jag måste snabbt lösa detta på något vis. Hon fryser inte ihjäl, men fötterna far illa av kylan. Det är sådana här gånger jag önskar att jag hade bra kontakter så någon händig typ (som han Frank i TV-programmet ni vet) till hands.

Nåväl, Kråkan valde att flytta ihop med mig och hon vill vara nära sin torparkärring. Det är därför hon inte går ner till uthuset. Vi finner nog på råd. Som prins Daniel sa till Vickan: Störst av allt är kärleken!