torsdag 20 oktober 2011

Bilar...

...är bra. När de fungerar. Idag valde Forrden att inte starta. Hur mycket jag än gullade och trixade så ville den plötsligt inte gå igång. GAAAAHHHH!!!!

Om man nu väljer att bo i skogen så är en bil ett måste och när den inte vill... Ja, då blir man strandad. En synnerligen irriterad torparkärring ringde till "sin" bilreparatör och frågade om han hade jour på bilar som bråkar. Det hade han, åtminstone denna gång (han bor ju inte såå långt härifrån). Han skulle komma förbi på kvällen när han stängt verkstaden. Jag tackade ödmjukast och försökte fokusera på något annat. Inte helt lätt en sådan gång.

I väntan kapade jag ved och påbörjade projektet med att förstora en rabatt. Tyvärr blev det mörkt, så det var bara att lägga ner arbetet.


När jag ändå är inne på temat elände, kan jag meddela att det blivit punktering på skottkärran. Tycks som att t-kärringen ska hålla sig ifrån saker med hjul : (

Nåväl, trevlig bilreparatör dök upp och kunde konstatera att batteriet börjar bli trött. Som en första åtgärd så provar jag med att ladda upp det över natten. Sedan ska ett nytt batteri i! Vintern närmar sig, så det gäller att ha bra grejor. OM bilen vägrar starta i morgon, så fixar jag en hyrbil till F är fixad. Att vara billös är otänkbart! Kanske det finns någon lyxig sak att hyra? Det skulle vara kul att provköra en "Lambo", helst en Murcielago... Fast det kanske inte är den optimala bilen om man bor i skogen... En gammvolvo duger gott, bara den fungerar! = )


Bilden lånad från nätet, såklart!


I övrigt har jag röjt lite i uthuset. Skulle vilja köra bort en massa skräp och göra fint. Det är så synd med ett stort uthus som inte används till något vettigt. Så mycket mer har det inte blivit idag. Kom just på en sak. Visst är det märkligt hur OTROLIGT sugen man blir på något smaskigt när man inte kommer sig till affären? Plötsligt vill jag ha något gott, vad som helst som inte finns hemma duger bra!  Det finns glass, god saft, kakor kan jag baka... Helt klart psykiskt.

Min kompis Kråkan börjar bli mer och mer närgången. Jag undrar hur länge det tar innan hon kliver in...


Hon är så välkommen så! En liten sväng skulle ju inte skada, bara hon inte flaxar omkring. Är man en tokig torparkärring och en stor djurvän dessutom, så är ingenting omöjligt!

Jag avslutar med ett passande citat från filmen "Horton":

A person is a person,
no matter how small...

4 kommentarer:

  1. Fin bild på Kråkis... hon är en ståtlig dam den där pippin. hade gärna blivit kompis med henne...

    Hoppas att din bil blir lite piggare i batteriet över natten... Själv har jag ALDRIG problem med min bil:-) Enkelt - jag har ingen, har aldrig haft och kommer aldrig att ha någon... vad ska man med bil till när man inte har körkort? Men jag bor ju så bra :-) så här går bussar och tåg kors och tvärs genom hela omnejden. Ganska fantastiskt faktiskt - det går regionbussar till den minsta byhåla i hela sydvästra Skåne. Bra för mig...

    Kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  2. Ja, känner igen det där med bil och landetboende. Här finns inga kommunikationsmöjligheter heller, en bil som går är ett absolut måste. Vi har löst det genom att ha nyare bilar med Assistance, så att vi aldrig blir utan. Assistancen får även byta punkterade däck, hihi... Varken gubben eller jag kan noll och nada om bilar, så vi bara tankar och kör. Och däckfirman får skifta däcken. Värt vartenda krona. Att slippa besväret och jobbet.
    Snart flyttar väl Kråkan in. tänk att en del vilda djur kan bli så tama att de söker upp människors sällskap.
    heanku

    SvaraRadera
  3. De är inte kul att ha bilkrångel, som tur är har jag en "gubbe" som kan mycket om just bilar. Vad söt kråkan är, vilken lycka du har som fått henne. Kram Suss

    SvaraRadera
  4. När bilen krånglar blir det hyrbil för jag blir vansinnig annars. Det konstiga är att har jag först hyrbilen står den parkerad i garaget för då har jag inga ärenden ut.. Dubbla utgifter blir det också.. men bil måste man ha.
    Se, nu är kråkan snart uppe i soffan :)

    SvaraRadera