Försiktighet

I går morse klarnade det upp. Jag skulle åka buss för att bilen skulle lämnas på verkstad. Det var dags att få på de nya dubbdäcken. Detta är en tid när försiktighet är ett ledord, sladda kan vara kul men bara om det är planerat. När jag väntade på bussen passade jag på att njuta av den trevliga utsikten.

Väl framme på jobbet så anade man solen. Tala om att livsandrana vaknar! Efter lång tid av grådimma behövdes verkligen ljuset. Tyvärr så vände det vid lunch och världen blev grå och dimmig igen...

Något lite att glädjas över fanns det dock. Jag tänker inte klaga på 7 grader!

Så raskt över till något helt annat. Utanför min arbetsplats finns det några buskar som jag gillar skarpt. Jag har frågat några om vad det är för sort, men hittills har jag inte fått svar. Alltså vänder jag mig till er, för ni är så otroligt kunniga! Vad är då detta?

 

Jag bara älskar formen på dem! Lite surrealistiskt på något sätt. En upprätt stam med ett par vågräta grenar som sticker rätt ut. "Rönnbären" som finns nu är så lysande röda. Att det är fullt av piggisar bryr jag mig inte om! Jag menar taggar om ni inte förstod det ;-)

Så till rubrikens försiktighet. Med det menas att vissa torparkärringar måste ta och lugna ner sig lite när det gäller arbetet. Det var oerhört mycket före sjukskrivningen och det har varit likadant efteråt. Sådant sätter sina spår. Idag satt jag på möte och kände hur det började snurra lite i huvudet och det kändes gungit. Detta kom och gick och så började det "gunga" ordentligt! Jag fick känslan av att jag skulle svimma eller ramla av stolen. Detta är inte något obekant för mig, det är en neurologisk reaktion som kan dyka upp om man har varit utsatt för stress en längre tid. Personerna runtomkring blev oroliga, men jag förklarade vad som hände. Det är alltså dags att tagga ner! I mitt jobb utsätts man för stress hela tiden, saker skulle helst varit gjorda igår (allra senast, gärna tidigare) men det är omöjligt att hinna allt på en gång. Öronhistorien har såklart bidragit till allt detta och jag undrar om den i sig berodde på stress... Jag får hur som helst alltid en konstig känsla i örat om jag blir stressad.

Puh, det var ett långt stycke! Hoppas att ni inte tappade andan av att läsa all text, fniss. Nu ska jag boa ner mig i väntan på sista delen av Bron. Det var olidligt spännande förra veckan, så detta avsnitt ser jag verkligen fram emot. Ha en fin kväll och var rädda om er därute. Ta det lugnt och njut av de stundande adventshelgerna. Detta är den tid på året då de flesta nästan tar knäcken på sig i sin strävan om att ordna den perfekta julen. Gör inte mer än ni orkar och bara sådant som ni mår bra av. Det blir jul oavsett! = D