fredag 18 november 2011

Intryck av olika slag

Hej, kära vänner! Inte heller denna gång har rymdlarna tagit mig, he he. Neej, torparkärringen har varit på äventyr. Jag har tillbringat två dagar i Linköping på Autism- och Aspergerförbundets rikskonferens. Underbara dagar! Jag rekommenderar er varmt att gå och lyssna på Gunilla Gerland, Bo Hejlskov Elvén, Helene Tranquist eller Ulrika Aspeflo om ni har möjlighet. Helene T kommer jag att möta igen i februari, då på en heldag i Malmö.

Vad har då Linköping som vi inte har i skogen? Tja, en domkyrka t.ex. Även om jag inte är någon Gudfruktig person har jag alltid älskat kyrkobyggnader. Överallt där jag far fram besöker jag kyrkor, katedraler, kapell... Den främsra anledningen är att jag fascineras av arkitekturen. Vilka oerhört vackra byggnader det är!



När jag står så här och tittar upp blir jag lite yr. Det känns som att tornet sträcker sig ända upp till himlen! Jag överväldigas av känslor. Tänk, att man kunde bygga något sådant här fantastiskt för många hundra år sedan... Av olika anledningar (krig, pest, penningabrist) tog det 300 år innan domkyrkan var klar. Idag byggs stora hus på kort tid, men de kan aldrig mäta sig i skönhet.

Jag blir inte mindre imponerad när jag kommer in. Ett djupt andetag och tårarna stiger i ögonen av all skönhet. Jag blir så liten och känner en sådan vördnad inför byggnadsverket och hantverket.



Makalöst! Jag tappar andan när jag tittar uppåt. Det är för övrigt något jag alltid gör, som ni vet. Tittar uppåt alltså...



Ser ni att tidens tand gjort sitt? Det saknas detaljer. Oj, vad jag saknade min zoom! Det var svårt att få ordning på bilderna för avståndet är stort (och jag ville inte använda blixt).


Aaahh... Undrar vem som låg på en ställning högt däruppe och målade och dekorerade taket? Skulle jag aldrig ge mig på, gillar inte höjder...

Ett nytt konstverk fick mig att haja till. Var helt enkelt inte beredd på denna figur.


Så helt enkelt lysande! På medeltiden var detta en vanlig syn och kyrkor fungerade många gånder som sjukhus. Såklart ska det finnas en människa utan hem på detta ställe! Vackert!

Jag fick dessutom en upplevelse utöver det vanliga, jag fick nämligen för första gången se en stor triptyk, d.v.s en tredelad altartavla. Denna är målad av Maarten van Heemskerck, en Holländsk konstnär som levde 1498-1574.


Mäktigt! Annas när det gäller triptyker, så gillar jag Hieronimus Bosch, 1415-1516. Det är mannen som gjorde det man inte fick göra i det strikt, religiösa Europa. En kontroversiell figur, Herr Bosch. Hans målningar fick aldrig plats i heliga byggnader men de älskades av kungar och furstar. Sök gärna på hans verk, ni kommer att hitta saker ni känner igen, framförallt i hans skildring av himmel och helvete. Kanske jag sak göra ett inlägg om detta, det är intressant (tycker jag och det är ju jag som skriver, hihi). Kan ju dessutom passa på att slänga in något på temat Saker ni inte visste om mig. Jag har läst lite konsthistoria = D

Nu kom jag som vanligt ur spår. Vad hade jag tänkt egentligen? Jo, just det! Jag ville visa några detaljer. Tänk, vilka utsmyckningar man gjorde i både trä och sten...



Om man nu tänker på att detta gjordes under 1200-1500 talen, så blir man ännu mindre som människa och än mer full av vördnad. På den tiden fanns inga datorprogram som räknade ut förhållanden vad gäller tyngdlagen... Eller eldrivna verktyg för att mejsla ut former... Eller maskiner överhuvudtaget... Det var ett gediget hantverk! En byggarbetsplats kunde se ut så här:


Tänk er nu att klättra uppför stegar många tiotals meter upp, eller att vinscha material lika långt... I mitt tänk är det konstigt att alla nya byggnader är så fula. Med den teknologi vi har borde man kunna bygga något oerhört stroslaget! Det kommer aldrig att hända, det är bara att acceptera. Jag får njuta av historien, för det finns inget som kan mäta sig med detta.

Jag påminde i början om att jag alltid tittar uppåt. Det lönar sig, det tyckte mina kollegor också. Jag såg nämligen detta och skrek och pekade:


Vilken WOW-effekt! Tornspiran som speglar sig mot himlen! T-kärringen höll på att falla omkull = ) Kanske har jag öppnat ögonen på mina vänner så de också börjar titta uppåt, det gäller er också. Det finns så mycket spännade att se om man höjer blicken!

Neej, kära vänner. Nu har jag suttit här länge. Har ömsom kollat på "Engelska trädgårdar" och skrivit detta inlägg. Jag tror jag ska återgå till mina nya CD:s. Som vanligt en salig blandning. Kommer att bli en trivsam helg, hihi. Musik för alla tillfällen!


2 kommentarer:

  1. Va? Vilken bild!!! Kan tornet spegla sig mot himlen?? Det är nästan så den ser spökaktigt ut, vilket kanonfoto du tagit!
    Man blir imponerad av gamla byggkonster, en vacker kyrka det här. Konsthistoria alltså? Inte illa, du har många strängar på din fela :)

    SvaraRadera
  2. Vilkan spännande föreläsning du säkert varit på :) önskar jag finne gå på något sådant efter som jag jobbar med en tjej med autism o möter många med dessa problem.
    Visst är det konstigt att man blir så härnförd av kyrkor, jag är uppföd in i tron men även om man inte är det så är kyrkor trollbindande på något konstigt vis :) Kram Suss

    SvaraRadera