Muskatastrof?

Idag hade vi kalasväder! Sisådär 26-27 grader i skuggan, fast med rötmånadens fuktighet. Jag laddade upp med att ligga i solsängen, sedan tog jag mig i kragen (vilken då, bikinin har ingen) och trampade runt med grästrimmern en timme. Det var ingen lek! Nåväl, skönt att ha det gjort iaf. Jag återgick till vilandet en stund och där jag låg kom jag på en sak. Jag har lovat en uppföljning angående husmössen och jag hade ett utkast från början av maj. Alltså kommer den här!

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om mina pälsklädda, pepparkornsögda, svansprydda kompisar under diskbänken. Jag känner inte riktigt igen dem och det de pysslar med. Undrar om det är Gremlins vi fått i huset?

Vi träffas ofta numera och musbarn finns det kvar. Det nya är att de stökar till något alldeles förskräckligt. Det ligger papper och plastpåsar utstrött runtom sophinken och man får vara försiktig vid städandet, för det kan sitta någon lillmus i allt detta. Var är mina välartade och väluppfostrade muskompisar?

Maken har ändrat inställning och börjar hota med åtgärder på allvar. den främsta anledningen till detta är att en liten mus numera har bytt lokal. Maken skulle kasta skräp och då hoppade det ut en mus som sprang in i angränsande rum. Maken hade inte en chans att hitta den = en riktig surgubbe när jag efter en övertidskväll kom hem. Denna torparkärring är resonabel ibland, så jag gav Tasse uppdraget att vakta. Någon mus hittade han inte denna kväll..

Dagen efter när jag kom hem från jobbet berättade maken att han hittat rymlingen. Han hade hört ett prasssel från påsen med pappersförpackningar och i en tom popcornpåse satt den! Nu var maken less så han stängde till påsen och... Den lillmusen fanns inte mer.

Ni vet ju vad som hände mus nummer tre och efter detta röjande som pågick i och runt sophinken, blev även den frommaste torparkärring less. Det var dessutom dags för mössorna att flytta till sitt sommarboende. Jag slutade alltså att kasta ätbara saker i sophinken. Allt sådant åkte i egna påsar direkat i soptunnan. Därmed tyckte mössen inte att servicen var tillräckligt god, så de försvann. Nåja, inte helt. Ibland har de gjort en koll, men ytterst sällan. Jag ska köpa en sådan där pipmanick så kanske det blir lugnt i vinter. Lite synd, för de var verkligen rara!

Innan jag slutar för idag, måste jag berätta om när jag skulle åka på affären ikväll. Jag gick mot grinden och Schvisssch ringlade en orm förbi 30 cm framför mina fötter! Jag blev minst sagt överraskad och hoppade högt. Nu är ju t-kärringen som ni vet inte rädd för ormar, men när jag överraskas på det sättet så hoppar jag automatilskt till. Försökte vara lika snabb (det gick inte så bra) och rusade in efter kameran. Trots ett ivrigt rotande bland växtligheten såg jag inte ormen igen. Det kommer alltså ingen bild! Så vitt jag hann se så var det en snok. Bättre än huggormar. Tur hur som helst att jag alltid har stövlar när jag pysslar i högt gräs för man vet ju aldrig...