En läskig kväll

Det har av någon anledning varit en del lite skrämmande inlägg på sistone; vargar, varulvar och vinterspöken. Nu tänker jag berätta om en upplevelse jag hade i höstas.

Jag kommer hem sent från jobbet en mörk höstkväll och såklart hade jag glömt att lämna ytterbelysningen på. Jag parkerar bilen, klev ur och slänger igen bildörren. Skogen gör verkligen att det blir mörkt och ni vet ju hur det är när man släcker ljusen, det blir kolsvart! I ögonvrån ser jag en rörelse. En mörk skepnad står några meter bort, utanför vår grind. Den är inte så hög, så jag förstår att det inte är en människa. Även om jag är en hyfsat hårdhudad och sansand torparkärring, blir jag minst sagt kall i brallan. Under bråkdelen av en sekund hinner det passera allsköns mörksens varelser genom min hjärna. Huu, nu är detta verkligen läskiga skogen!

Jag kastar mig in i bilen, slänger igen dörren och slår på lyset. Då hör jag...

Voff!

Det tar inte lång tid för min puls att återgå till det normala. Det är ju bara en hund! Rädsla byts mot glädje!Det är förmodligen klokare att oroa sig över en främmande hund än över eventuella oknytt, men jag kan vara lite våghalsig ibland. Jag kliver ur bilen och säger Hej hunden, vad gör du här? Han springer direkt fram till mig och voffar lite till. Eftersom det jagas gris här iu skogen, tänker jag att han rymt från sin ägare så jag uppmanar hunden att gå hem! Icke. Detta var en otroligt trevlig och sällskpassjuk ung gosse (jo, jag kollade faktiskt) som inte hade någon tanke på att gå härifrån. Han hänger efter mig och vill helst följa med in. Där går gränsen. Jag har ju Tasse att tänka på! Även om jag gärna vill ha en ny hund, så är inte detta rätt ras för mig. Vad ska jag med en jakthund när jag inte jagar?

På halsbandet sitter en flärp med ett telefonnummer som jag ringer. Mannen som svarar är mycket lycklig och tacksam. Han hade letat efter sin voffs i elva timmar och polisen var informerad. Det var hundens premiärsläpp på morgonen, men istället för att bara springa en sväng hade han sprungit till skogs (ha haa).

Hunden och jag hade riktigt trevligt i väntan på husse. Vi gick runt i trädgården och kollade. Jag var rädd för att han skulle springa iväg igen om jag inte underhöll honom. Efter en kort stund kommer mannen och hämtar sin kompis.Jag har sällan upplevt sådan tacksamhet. Det blir en lycklig återförening och att se denne husses glädje värmde mig länge efteråt! Precis som i alla sagor: slutet gott, allting gott.

Lycka är

Att inte äga en hund som smiter