Varg?

Nu är det löst. Varg slash varulvsmysteriet. Jag gick ut en extra sväng och följde spåren en bit. Lite längre upp i skogen fanns klövar i spåren, men det är inte alltför märkligt. Djur går i varandras spår ibland. Nu ville jag verkligen veta vad som varit på besök, så jag jagade (ha ha) rätt på en jägare i grannbyn. Han blev intresserad och skulle komma förbi morgonen efter och kolla.

När jag kom hem från jobbet satt en lapp vid ytterdörren. Full av förväntan och spänning gick jag in och läste.

Spår av stor gris.

Jag började skratta och kände mig riktigt dum. Vildsvin! Det fanns inte på kartan att jag skulle tänka på vildsvin, trots att jag bor mitt ibland dem. Nej, självklart var det ju en varg. Jag ringde den trevlige mannen som gjort sig besväret att åka hit och förväntade mig att bli förlöjligad. Hur korkad får man bli?

Han tyckte inte alls att jag var knasig, tydligen är det vanligt att folk förväxlar spår. Detta var dessutom en riktigt stor gris. Hujedamig! Vildsvinen har något speciellt med sina fötter, jag hängde inte med där. Grisfötter ser jag oftast i gelé, så någon större kunskap om dem har jag inte. Vilda grisar har inte riktigt samma fötter förstod jag. Hur som helst tyckte nog dennna man att det var roligt att någon intresserade sig för sådant här. Dessutom har de inte sett några spår denna vinter, så min upptäck var välkommen. Jag lärde mig en del om dessa grisar och det är alltid roligt att fylla på kunskapsbanken.

 Vi pratade vidare om rådjuren som de matar och han hade sett ett gäng samma morgon när han åke till ett matställe. Jag ska göra en utflykt till matställena någon dag och hoppas att jag får se dem. Förvisso är inte rådjur speciellt exotiska, de studsar över vägen nästan varje dag, men rådjursskådning kan bli ett litet äventyr.

Zebror är exotiska, dock inte så vanliga i denna skog.

Jag lade sedemera på luren och kände mig ganska besviken. Det hade varit mer intressant med en varg. Man hade faktiskt sett en varg samma dag några mil härifrån, så min miss var inte helt åt skogen. Jag hade dessutom föredragit en varg.  Vildsvin är jag mer rädd för och jag vill inte ha dem bredvid huset. Nej, det blir att förstärka staketet så de inte kommer in i trädgården. Angående varulvar, så vill jag absolut inte träffa någon sådan! Jag har sett många filmer om dem och de är vildsinta!  (Fast i vissa filmer har de söta öron). Vad gäller rådjur så rensar de rabatter, men grisar totalförstör allt! De kunde förstås plöja upp ängen åt mig, så slipper jag göra det. En blomsteräng vill jag ha!

Fast när jag tänker vidare på den idén så känner jag att den nog är riktigt dålig. Tänk om de allierar sig, grisarna och rådjuren. Först kommer det vilda gänget och plöjer, sedan kommer Lisa och sår blomsterfrön och sist kommer rådjuren och äter upp alla blommor...

Kanske varulvar är att föredra ändå. De kan man hålla borta med vitlök och dessutom kommer de bara fram när det är fullmåne!

Lycka är

Att möta nya människor som lär mig något nytt!